Ibland så kommer den över mig, en ensamhetskänsla. Den har jag nog alltid haft i hela mitt liv.
Den har inget att göra med att jag inte skulle vara nöjd eller tacksam, för det är jag.
Känslan bara finns där.
Om jag då skulle få för mig att försöka mig på dom här avslappningsövningarna, "mindfulness"
då blir jag riktigt orolig i själen, då slår garanterat ångesten på för fullt.
Så funkar jag.
Ni behöver inte säga att övning ger färdighet, jag har övat, tro mig.
Sen det här med att vara i "nuet" det är lite knepigt, många lyckas ju med det och mår kanonbra, det är kanon!
Men jag har lite svårt med den här "nukänslan"
Det är jag säkert inte ensam om.
Något som är bra för mig är att "ful" göra saker, antingen att måla eller göra skulpturer ,-)
Just det där "ful" gör mig lycklig, just då kan jag släppa min ångest ,-)
Nu är det ju ofta dom "vanliga" dagarna den här ångesten dyker upp.
Är det fullt med folk och jag för en gångs skull har något som tar bort alla tankar, då mår jag bättre, det är dom här vanliga dagarna som kan vara jobbiga.
Men det är ju dom "vanliga" dagarna, dom lite gråa, småtråkiga dagarna som är Guld värda!
Det är ju alltid dom man längtar tillbaka till när inte så trevliga saker händer......................
Det är ju då man önskar, tänk om det hade bara varit en "vanlig dag" ,-)
Om ni vill kika in på min konstblogg , här är länken http://merakladd.blogspot.com
