Aldrig vi lämnar Kurtan!

 

När det fortfarande var varmt o härligt sommarväder, tog vi ett av barnbarnen det näst yngsta (vi hade tagit dom äldre för flera år sen) till Skansen.

Kul.

Där finns ju en sån där "nappmaskin" där barnen ska lägga in nappen, så försvinner den och ligger sedan tryggt på insidan, utom räckhåll för barnet.

Sånt kör ju INTE vi med.

Tycker inte alls om det sättet att få barnet att göra sig av med "nappen"

En pappa såg vi som försökte få sin dotter att lägga in nappen och förklarade hur roligt det var........

barnet var smartare än så, hon höll ett hårt tag i sin napp och backade, där vill hon inte vara.

Har hört flera berätta om när dom fick sitt barn att lägga in nappen, vips var den utan räckhåll, barnet grät o grät, till slut har även vissa mammor börjat gråta.

Det är ett för brutalt sätt för mig att göra så mot ett barn.

Gubben o jag har i många år haft en maskot med på våra semestrar, Kurtan!

Aldrig någonsin skulle vi stoppa in "Kurtan " i en sån apparat!

Det skulle inte jag klara ,-))

Det är en jämförbar liknelse tycker jag.

Så varje förälder som låter sitt barn stoppa in nappen, lämna något ni med som ni är fäst vid ,-)

 

 

Kanske är även kattägare av hårdare virke ,-)))))

Nej, alla vi djurälskare är nog mjuka inombords .-))))

Lång startsträcka

Jag har ju aldrig velat ha mobil!
Men helt plötsligt kände jag för att ha en .-)
Lång startsträcka! ,-))), så gott som alla har mobil.
Nu även jag.
Har skaffat skyddsfodral , och hörlurar också.
Herrejösses vad jag kostar på mig.
När ena dottern skulle hjälpa mig med att ställa in, så kunde jag knappt vänta med att få in bilden på startsidan, och välja ringsignal, ja vet, det låter ju barnsligt.
Men jag har ju sett andra välja sånt, och nu helt plötsligt var det min tur ,-)
Har tyckt det varit så skönt att inte kunna bli nådd när jag varit ute med hundar och så. Men "nu" har jag mobilen med hela tiden.
Man kan ändra sig helt plötsligt tydligen, det jag kände som krav förut har nu blivit kanonkul.
Har haft någon influensa liknade, men nu känner jag mig bättre, "peppar peppar"

.



                                                       

Rost O fästingar

 

Den här var för stor O tung att släpa hem ,-))

Men rost har jag fått med mig hem, mycket !

 

Va mycket fästingar det finns den här sommaren, i Sverige.

Utomlands får hundarna aldrig någon fästing på sig.

Men sen vi kom hem, hjälp.

Har försökt med hemkokt fästingmedel, finns ju olika recept att hitta på nätet.

Men inget funkar.

Använda grumme citronsåpa, är det som verkar funka bäst ändå.

 

Vad använder ni andra hundägare?

Har ni något tips som är "säkert" .-))

Glad att hundarna blev borreliavaccinerade i våras.

Har nu blivit svalare, hmmm och då fryser jag.....

 

 

Dina ord stannar kvar som en "känsla"

Tror väl aldrig jag sett så många fjärilar som jag sett den här sommaren ,-)
Helt fantastiskt.

Här är ett tänkvärt citat från / Maya Angelou

" Jag har lärt mig att människor kommer att glömma vad du sa, vad du gjorde, men folk kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna."

Om man nu tar bort psykisk misshandel, våldtäckt......och andra  händelser som varit fasansfulla som för alltid finns i minnet hos folk. Så stämmer det ju riktigt bra.
Om ni nu förstår mig rätt.

Jag vill komma fram till att det är ju så sant att det är känslan inom hos, som någon annan ger som betyder mycket. Det är oftast väldigt enkla saker, som sätter spår.
Har någon fått en att få en "må bra känsla" så stannar ju minnet av personen kvar, även om utseendet suddas ut, orden har försvunnit.

 

Tåget som garanterat håller "tiden"

Vi borde kanske köpa tåg från Sibirien ,-)
Dom är det fart på.
 Då skulle tåget vara det säkraste sättet att ta sig fram på vintertid.
Inga förseningar där inte! ,-)))

Att leva sitt liv, en stark kvinna, Kellie Maloney.

Tänk om varje människa fick leva sitt "liv" som dom ville, mådde bäst av.
Det borde vara så.
Det är med sorg jag läser om Kellie Maloney, som fick vänta så länge på att vara en "hon" (fd) Frank Maloney
Glad för henne att hon till slut tog det svåra steget.
Att födas i fel kropp är nog ett av det absolut smärtsammast.
Men det borde inte vara något att skämmas över, ett fel har begåtts och det går att rätta till.
Men rädslor finns, det går inte att förutse folks reaktioner.
Det behöver inte vara" så "stora saker för att folk smyger med det dom oroas av.
Vi är så rädda för vad andra ska tycka och säga, hur vi ska bli behandlade.
Vi alla skulle bestämma oss för att våga vara oss själva. Det är en rättighet vi har.
Vi har fått ett liv att leva.
Det kommer alltid att finnas folk som ifrågasätter ens val, fast dom borde titta på sina egna val.
Det behövs "mod" för att vara sig själv och visa vem man är.
Det borde vara en självklarhet! En rättighet!
Vi är alla olika. Vad vore världen om "alla" tyckte likadant, såg likadana ut. Alla blommor var vita osv
Har jag alltid vågat vara mig själv, nej! Jag har missat massor på det.
Jag tränar fortfarande på vissa områden.
 Så hittade jag det här citat ,-)


" Om du alltid försöker att vara normal, kommer du aldrig att få reda på hur otrolig du kan vara.
                                / Maya Angelou

 Så vi kör på och tillåter att vi är oss själva, tycker jag ,-)