Att vänta valp är krävande

Ta bort hatten så är det här hur jag ser ut, så uppstressad!
Jag mår pyton!
Inte det lugna glädjefyllda  som det är att vänta egna barn, eller barnbarn, då jag bara mått bra och varit hur lugn som helst.
Nej nu har ångesten tagit mig i sitt grepp! Jag sover inte, kan inte koncentrera mig dagtid.
Jag vete fan vad som flugit  i mig.
Jag väntar valp! Men att det är så jobbigt!
Jag har väntat på valpen sen i November. Många väntar i åratal efter något. Men jag är nära "flippautgränsen"
Jag LÄNGTAR.
Vi har ju haft många hundar innan, men dom har vi inte behövt vänta så länge på ,-)
Vips så har dom bott hos oss.
Jag vet att jag inte tål stress efter min utbrändhet, all stress bara far in i kroppen på mig.
Jag bläddrar i almanackan hundra gånger om dagen, räknar dagar, dom tycks växa istället för minska!
Snart är gränsen nådd jag blir tokig, jag brukar ha tålamod, men nu har jag inget tålamod alls.
Valpen är inte ens född ännu!
När det gäller "hund" har jag tydligen inget tålamod alls ,-)))
När har du svårt att "vänta" på något?

Ens bästa kompis kan se ut hur som helst, baka rosor

Kärlek, Vänskap, finns det något mysigare ,-)))
Det här måste väl få det kyligaste hjärta att smälta!

Innan rosorna slår ut, baka dom ,-)


 

Man hör vad man vill, länk till hörseltest

Jag har ju alltid trott att gubben hörde till den sorten "som hör det den vill" ,-)))
Han kan vara riktigt stendöv min gubbe. Står jag i rummet bredvid och ropar hör han inget alls!
(jo jag får skriva det här) ,-))
Så det är ett evigt skenandes.........
Har ibland tänkt köpa dom där små innetelefonerna, så jag kan anropa, "hallå" "hallå"
Min mormor hörde inte, "jag hör inte vad du säger" sa hon.
Men ibland kom det, "jag hör nog" då hon trodde att det inte var meningen att hon skulle höra ,-)
Min mamma har börjat hör sämre, så jag får prata  "tydligt" och högre, det är ansträngande, tycker min röst börjat låta annorlunda, det är dags att skaffa hörapparat, jag förstör min röst, säger jag. Men det hjälper förstås inte...... hon hör INTE sämre, det är jag som pratar otydligt svarar hon.
sen finns det dom som hör för "bra"
Min kusin hör allt!
När hon var hos oss en vecka, kunde gubben och jag inte prata med varann, inte ens om det var flera rum emellan. För då kunde hon svara! och kommentera vad vi pratade om , fast vi nästan viskade.
Det var läskigt.
Så då skrev vi på papperslappar till varann, men var lite rädda att hon skulle höra pennan ,-)))

För skoj skull gick jag in på länken horseltest, för att kolla min egen hörsel, gratis på nätet. lägger in länken ,-)
Jag hörde över det normala.
Frågade  gubben om han ville prova, och det var under det normala.
Kan vara bra att veta om man hör eller inte ,-)

länken till hörseltestet ,-)

http://horseltest.se

Fixa egna Tapeter

 

Överst är en stor tavla jag har målat, den undre bilden är en tapet jag har målat direkt på väggen i vårt sovrum. Som jag kluddrat till, mitt eget motiv som jag hittat på. (ljusskenet kommer från en lampa)

Nu såg jag på nätet något kul, man fixa sina egna tapeter!

På olika sätt, snyggt, häftigt och läckert.

Det är nåt jag vill kika mer på, låter kul tycker jag ,-)))

 

 

Sätter in länken ifall det är någon som vill göra sina egna tapeter.Det är Mr Perswalls designers

om inte länken fungerar ,-)

 

http://www.mrperswall.se/hjalp-att-designa-tapet

 

Humlesurr

 

Nu surrar humlorna omkring.

Dom ser så "goa" ut.

En dagen är det humlesurr, den andra blåst och hagelskurar.

Jag läääängtar tills träden har fått sina ljusgröna blad.

När allt har slagit ut, då spricker man nästan av skönheten.

Det är gudomligt vackert .

Jag ser verkligen det vackra i det gråa, dystra färger som i mina ögon blir magiska.

Snön som vräker ner, det är som ett sagoland att vandra i allt det vita, snöstormar, jag älskar dom.

Men så slår att ut i blom och man känner härliga dofter....

Då går något sönder inom mig, först då förstår jag att innerst inne har jag längtat hela tiden efter den här grönskan, och varje gång tänker jag tanken "hur har jag stått ut"

För min själ jublar av fågelkvitter, sol, värme och den bedårande skönheten omkring en.,-)

 

(målningen jag gjort är INTE lik någon jag känner)

jag bara svänger till ett ansikte ändå ,-))

Mysteriet med Vår jättekloka Mops

Ska berätta något som jag tycker är ett mysterium, så LÄS NOGA om du vill kommentera någon synpunkt på det här. ,-))
En mops, grannarna tyckte att en mops är väl ingen hund, många såg över huvudet på honom, han såg ut som en "volta"dammsugare skojade någon ,-)
I våra ögon var han världens vackraste ,-) men skulle det visa sig oerhört klok!
Vi tog vår ryggsäck då och då och fikade ute, vi gick i skogen, eller var som helst. Våra mopsar fick ju fika med oss dom också. Vår äldsta, vår gula mops satt och tittade när vi packade ryggsäcken.
Men vi fikade inte med en gång, vi gick runt först ett tag, sen skulle vi fika............det var då vår mops "letade" efter en sittplats åt gubben och mig ,-) Han sprang upp en bit i skogsbrynet titta runt efter en "sten" vi BÅDA KUNDE SITTA PÅ, som inte lutade, utan som vi satt bekvämt på, det kunde ta sin tid innan han hittade något som han tyckte passade, han såg en sten eller stor stubbe, sprang dit och runt den, var den inte bra nog fortsatte han sitt letandes, det här utan att vi sa något om att han skulle leta! Och hur kunde han veta om vi båda fick plats, han var en liten mops.
Till slut fann han den bästa fikaplatsen, då satte han sig. Vi satt alltid bra, vi båda fick alltid plats, satt bra med benen, aldrig för högt eller lågt., inte snett eller obekvämt, så här gjorde han alltid år efter år. Ibland blev det ett upphöjt brunnslock han valde ,-)
Skulle vi fika ute, där det fanns bord redan uppställda, sprang han fram utan att vi sa något, sprang runt alla borden och valde ALLTID det bord med finaste utsikten! Han missade aldrig en enda gång!
Vår andra mops, han brydde sig aldrig, vi har haft andra raser efter vår första hund, och fikat ute, men det är aldrig någon av dom som brytt sig om var vi sitter, bara dom får fika ,-)))
Så vi pratar fortfarande om hur han valde med omsorg, fast han säkert kände korvbiten i ryggsäcken, han tog tid på sig, men HUR kunde han alltid välja rätt, hur kunde han veta att både gubben och jag satt bekvämt! Sånt brukar väl inte en hund bry sig om eller ens förstå!
Det är ett mysterium!
Så Pom du vår härliga mops, vi minns dig med stor glädje och förundran ,-)

 

Det var nog min Pappa

 

För någon vecka sedan pratade jag med mamma i telefonen, det gör jag varje dag, den här speciella dagen var det riktigt grått ute.

Mamma bor flera mil ifrån mig, och vi har ofta olika "väder" när hon har sol kan det regna hos mig.

Mamma hade precis sagt att hon hade så grått hos sig, har ni sol frågade hon, nej vi har också grått sa jag.

Bara några sekunder senare säger mamma, det kom en solstråle in här, VA säger jag, för precis samtidigt hade det lyst in en solstråle genom rummet som nuddade mig, sen försvann den lika snabbt på någon sekund både hos mamma och mig.

Det fortsatte att vara grått.

Det var nog pappa sa jag , mamma visste inte vad hon skulle tro, men jo det tror jag ,-)