En "Sir Väs" i sängen ,-)

Vi har verkligen fått en "guldklimp"  vår härliga prins ,-)
Så himla duktig, han är 4 månader nu, vi har haft honom i en månad ,-)
Han biter inte på något inne...han hämtar bitben o biter på.
Vår "stora" är överlycklig, han har fått en lekkompis. Vår "lilla" fast han är äldst vill ju inte leka....han vill mest mysa med gubben o mig. Eller ligga vid sidan av de andra hundarna då är han nöjd.
Allt går bra -)))
När vi åker bil sitter de två andra i bak, prinsen i mitten i en bur, än så länge, då kollar vår "stora" att prinsen har kommit med, det är han noga med så vi inte har lämnat kvar "prinsen" ,-))))

Sover gott och länge om natten gör han också i vår säng " den här rasen vill ju det" har egen huvudkudde och under täcket, de andra två i fotändan ,-)

Jag som har haft sömnsvårigheter en längre tid sover nu som en stock. ,-)

"Prinsen" liknar någon ,-))) när han ligger i sängen, i alla fall lite ,-)
Sir Väs i  Robin Hood när han ligger i vaggan.
Nu har vi kanske lite olika åsikter om vad som är "sött" ,-)))))

Ibland dyker det upp människor som är lite extra! Kokerskan var en av dem i mitt liv ,-)

Satt och tittade på tv folk som svimmat i sändning, mer av misstag än att jag var intresserad ,-)
Hade några minuter till godo ,-)

Då kom jag att tänka på när jag jobbade som vikarie i ett kök på ett dagis och fritis.
Skulle vara där några månader och var gravid  i början av graviditeten, skulle jobba i hop lite mer pengar och sen flytta till England.
Helt plötsligt kände jag mig svimfärdig, då vänder sig kokerskan som jobbade där om...ser hur vit jag blivit, kommer rusande och trycker ner mig på en stol och böjer ner mitt huvud. Efter stund mådde jag bättre...då fick jag en stor portion havregrynsgröt, sylt och mjölk.
Sen mådde jag hur bra som helst. Varje morgon när jag började mitt jobb efter den händelsen serverade  kokerskan mig en stor portion gröt, med sylt och mjölk.
Den kvinnan kom jag att tänka på nu.....en underbar kvinna!
Jag blev alldeles tårögd när jag tänkte tillbaka.....hur hon tog hand om mig och brydde sig.

En liten händelse ur mitt liv ,-))
Var den kvinnan finns nu vet jag ju inte, men ett varmt Tack från mig till henne!,-)

En bild jag lovat ,-)

Här är vår lilla Prins...han börjar bli stor nu ,-)
Så duktig, en helt ny ras för oss, vi har nu haft 5 olika raser. Så himla duktig, har kommit in i familjen så bra.
Han heter inte Prins men han är en ,-))
Helt underbar!

Man med tulpaner

Sittar i bilen i baksätet och väntar med hundarna medans gubben är inne i en mataffär.

En man " mitt i livet" ålder kommer ut med en tulpanbukett.
Ett helt vanligt ögonblick i livet...men det var hur mannen bar buketten...hur han gav blommorna en speciell blick, och sen ett snabbt leende, som om han var jättenöjd. Han kanske redan tänkte på mottagaren till buketten, hur glad personen skulle bli. Eller skulle han ha buketten själv.
Han passerade snabbt bilen jag satt i, mig såg han inte i baksätet med tonade rutor....men jag fortsatte tänka på mannen och tulpanbuketten ,-)
Oavsett mottagare. så hoppades jag att denne skulle bli väldigt glad och visa det ,-)

Ett vanlig händelse som händer överallt varje dag men som berörde mig lite extra ,-))

Högt i tak

När jag var barn hade alla i familjen och släkten samma åsikter, politiskt...och annat.
Så det var tysta diskussioner, och medhåll...
I vår familj nu.... har vi alla mer eller mindre olika åsikter.

När vi träffas händer det att vi tar upp det politiska bla… då ventileras det !
Vi framför våra åsikter som vi alla redan vet vad den andre står.
Vi håller inte med varandra alls.
Men vi respekterar varandra även om det kan gå högljutt till.
Vi älskar varann ändå, det känns bra att vi alla tillåts tycka precis som vi vill, även om vi står just då långt ifrån varandra.
Det känns som en trygghet.
Jag växte ju upp väldigt ensamt, så jag har verkligen inget emot det här.
Det blir lite livat, ibland eller oftast väldigt livat. Men ingen som går över gränsen.
Det känns fint att vara i en familj där vi alla kan vara precis vem man är och tillåtas vara det.
Mina föräldrar deltar ju inte pappa är död och mamma varken hör eller ser så bra, de hade nog haft svårare för de här samtalen ,-))
Men jag tycker det är befriande.
Att älska någon fast åsikterna går helt isär.
Äldsta dottern säger att det är bara i våran familj (17) st som vi har så högt i tak! ,-)

Det jag skrev om igår, hände för ett tag sen och efter att ha mått kanondåligt var jag tvungen att som vanligt skriva av mig!

När tårarna vägrar sluta rinna!

Jag har sån ångest att jag har förlorat en vän som betyder SÅ mycket för mig, har känt min vän i 30 år.
Så många skratt och diskussioner om allt. Kan inte sluta gråta och har ångest över nätter när jag inte somnar.
Jag vet att många förlorar nära familjemedlemmar och kämpar för varje andetag! Jag känner så mycket med er alla som bär på en sån sorg.

Jag får panik...jag känner mig rädd, känner en sån stor ensamhet....jag har gubben och hundar, nya lilla prinsen. Familj.
Men den här vännen kommer jag aldrig sluta sakna! Bara det gör mig rädd.
Att aldrig mer få se dig och skratta så mycket så att allt känns underbart.
Att se dig stå och vänta, när vi skulle ses.
Hur glad jag kände mig av bara det!

Tänk om jag aldrig mer blir glad.
Jag saknar dig! SÅ jävla mycket!
Du har haft en enorm betydelse i mitt liv!

" Våra andetag" av Christina Karlsson ,-.)

Har köpt en bok av en bloggvän! ,-)
Har  läst den sakta och tagit in, för den är skriven på haiku, något som var väldigt obekant för mig ,-)

Väldigt fint skriven, avslappnande, vilket jag verkligen behövde.
Fint omslag, en vacker bok!
En tänkvärd vacker bok...………..trodde inte att haiku var något för mig, så är glad att kunna säga....att det var det ,-))
Tack Christina, en bok att spara och ta fram då och då.
Christina Karlsson är en konstnär som har mycket att bjuda på gå gärna in till hennes blogg ,-)
Haiku får mig att stanna till och tänka på ett nytt sätt......orden går rakt in i hjärtat! ,-)

Christinas blogg hittar ni här.     http://blog.christinakarlsson.se  hoppas det fungerar!