En fjäder från stranden i Falsterbo, fotat för något år sedan ,-)
Ja nu är det snart dax för min mans operation. Det borde gå bra...har hört minst tre det gått bra för, så varför skulle det inte lyckas för min man ,-)
Ändå blir jag orolig. För det behövs så lite för att det ska gå fel.
Jag kommer nog vara inne och blogga den första natten ,-)) Har väldigt svårt att sova när jag är ensam, ensam är jag ju inte...har tre hundar...men vi bor i ett område som har stor brottslighet.
Nu gäller det att vi är friska..inte minsta snuva. Mannen har haft jobbigt i över 10 år, nu orkar han inte vänta en dag till.
Är ju sällan själv...men för ett år sedan var mannen inne på sjukhuset för en ablation.
Satt som vanligt framför datorn, det var en kvart kvar till midnatt, då blev allt svart! strömmen hade gått . Jag såg inget alls. Trevade mig ut i köket, hittade en gaständare till slut. Tände några ljus. Sen stod jag vid ljusen i 3 timmar o 15 minuter. Jag rörde mig inte.
Gången innan när min man var inlagd, hade jag suttit med tändstickor i knät och ett ljus vid sidan om när jag tittade på tv. När jag berättade det för min man, stirrade han bara på mig, varför skulle strömmen gå just när jag är på sjukhuset sa han då.
Så förra gången han var inlagd tänkte jag på de orden. och tänkte jag vad är oddsen att strömmen går. Larva dig inte. Så går strömmen! ,-) Det var ett stort strömavbrott.
Nu är det inte det jag är orolig för. Utan att operation går som den ska och att han kan gå obehindrat och slipper den hemska värken!
Jag skriver när han blivit opererad ,-)