Vänner är värda GULD........................................
Jag har 4,-)
Antingen är det jag som är jobbig!
Fast jag upplever henne som otroligt jobbig just nu!
Just nu när min mamma blivit virrig, för det är hon igen.
Så är den här vännen på hela tiden, hon ringer, jag har förklarat att just nu har jag så mycket...........jag hinner inte ses även om jag skulle tycka det vore kul.
Hon lyssnar inte på det örat!
Gubben och jag håller på att gå i bitar. Imorron ska mamma till "öron" sen till läkaren. Gubben har läkarbesök, vi ska hämta barnbarn från dagis någon dag i veckan, dotterns hundar rastar vi............
Vi ska fixa ett av rummen.
Vi har våra hundar........................den ena en hund som kräver mycket pälsvård och har mycket energi.........osv!
Mamma är snurrig och ringer flera gånger om dagen.
Det måste ju ha hänt något, så det är för det hon ska till läkare...................
Fullt upp hela tiden!
Den här vännen ringer t.o.m till min mamma och undrar var vi är, eller vill prata med mig där.
Det hoppas jag hon har förstått nu att det ska hon inte göra.
Vännen är en jättefin vän, men just nu skulle jag önska att jag inte ens hade henne som vän.
Jag orkar inte!
Inget går fram när jag förklarar............................
All energi försvinner efter jag talat med henne.
Jag har bett om att få vara lite trist ett tag framåt................men inget hjälper.
Är det jag som är ego?
Det snurrar i skallen, men att ha hand om en snurrig mamma i en annan stad det är jobbigt. Men den tiden får jag ju ta, vill ju att mamma ska ha det bra.
Är det OK att sätta sina vänner åt sidan ett tag, de andra tre är det inga problem med, dom förstår.
Ibland har jag faktiskt lust att skriva ett brev, jag orkar inte ha dig som vän, för du lyssnar inte.
Men som sagt det är bara tankar ,-)))
Ringer gör jag ju..................men då blir det bara en massa om när vi kan träffas?