Vill verkligen INTE berätta!

Panik!?
Jag fick en stor kaktus av en vän för lite över 1 år sedan, som den personen haft jättejättelänge.
Jag sa med en gång att jag tar död på alla blommor!
Men den här är lätt fick jag till svar, har jag, sa vännen haft den så här länge så klarar du det.
Hur mycket ska man vattna? Jag frågade på..........
Ja en skvätt lite då o då fick jag till svar.
"en liten skvätt då o då"!?  Hur mycket är en skvätt?.......................
Ja en halv kopp!
Va SÅ mycket!
Ja en skvätt!
Så har jag gjort och det funkar.
Jag har kört med en skvätt lite då o då, och för mig funkade det INTE!

Jag skojade i början att kaktusen var död.......................
Och nu är den halvdöd alla fall!
Vi var till en specialist på kaktusar............. jag hade fotat så jag visade bilder.RÖTA blev svaret!
Ser illa ut!
Går den att rädda, jag vågade knappt fråga..............
Om ni har tur!
Vi skulle skära bort en stor del och se om den såg frisk ut,
Sen skulle den ligga plant och torka i 4 dygn
Sen skulle vi sätta den i bara sand! och hoppas på att den skulle få rötter! Och absolut inga skvättar på länge!
Så nu ligger lite mer än halva kaktusen på golvet i ett rum vi inte använder så ofta!
Herregud jag känner mig så himla dum, kan inte hålla liv i en kaktus som var otroligt gammal.
Och det värsta...........jag vågar eller jag vill inte berätta.
Vännen brukar fråga då och då hur det går med den.
Nu får jag ljuga, och jag ljuger dåligt för jag avskyr att ljuga. Men jag vill verkligen inte berätta!
En skvätt lite då och då, jo jag tackar jag......jag måste ha riktiga mått och hur ofta!
För mörkt var också en anledning sa han att den kunde ha fått röta av.........eller för mycket vatten.......eller en blandning. Jag förstod direkt att det här med att "skvätta" skulle inte fungera för mig
Snart köper jag plastblommor ............
Det här känns inte bra.............
Varför lyckas jag aldrig med blommor.......inte ens kaktusar.
Så sorgset för jag var så himla glad över den, och har verkligen försökt göra allt rätt.
Jag vill verkligen ALDRIG berätta att det gått så här illa,  jag skäms! Har vi tur lyckas vi rädda en bra bit av den, men den blir ju ändå 30 cm kortare, och det märks ju, eller så dör hela kaktusen!
Jag har bett gubben att inte säga något. Efter att vi stått i trappen och kollat kvinnan och fikade ute och tog vi  kontakt med specialisten på kaktusar som fanns i närheten.
Nu har jag huvudvärk kan jag säga!
Har ju sett att den blivit mörk längst ner men kollat på nätet och trodde det var korkbildning eller vad det heter,men såg ju nu att det var värre känner mig helt slut i huvudet. Men det var först nu som vi kunde prata med den här specialisten.

 När den väl blivit brun gick det fort, den såg inte så här dålig ut för någon vecka sedan, den bara skrumpnade!

Kvinnan

Nu har vi varit där, men jag kände att jag inte ville gå in, men  jag ville se "henne".. Så vi stod i trappuppgången, visste vilken tid hon skulle komma, och på minuten kom hon.
Hon gjorde inte som alla andra som låser upp mammas lås med mobilen, där kan man i efterhand kolla när personen gick in och när den gick ut. Utan hon ringde bara på dörrklockan, mamma öppnade och sa hej.
Sen var hon kvar i ungefär 50 minuter.Den tid hon ska vara hos mamma som bara behöver hjälp att värma upp en rätt som tar omk 5 minuter , har hon arbetstid hos mamma i 25 min. Mamma säger att hon är där länge.....det stämde.
Så hon tar nog sin lunchrast där hos mamma. Varför hon inte "klockar in den tiden på mobilen som öppnar dörren vet jag inte)

När jag var hos mamma igår så frågade jag allmänt...........vad pratar ni om?
Inget speciellt sa mamma.
Är hon gift? Har hon barn?
Mamma visste inte..............nej hon berättar inget alls om sig själv ..........ibland pratar vi lite allmänt ibland sitter vi tysta bara sa mamma, men vi trivs SÅ bra tillsammans.

Varför en kvinna i 50 års åldern väljer att ha sina lunchraster med mamma vet jag inte..............men funderar.
Sitter med mamma så länge...........och aldrig berättar om sig själv, ......................
Ja det var vad jag fick ut.

Nu kan jag tänka mig att gå in någon gång när hon är där.................nu när jag vet hur hon ser ut och hon vet inte hur vi ser ut ,-)
Låter detta helt normalt för dig som läser.
Jag vill ju inte förstöra för min mamma så att hon ätit där struntar jag, jag vill hellre ha en lycklig mamma. ,-) Det är viktigare för mig.
Men ringer det en varningsklocka ...........om det andra jag skrev, om!? Så skriva gärna vad:
Jag tycker det är konstigt att hon inte "klockar" in tiden hon kommer!?
Och att hon om dom nu trivs så bra ihop inte berättar något om sig själv............

Så jag gick alltså inte in.............sen åkte gubben o jag o fikade ,-)

Vissa känslor får mig att bli väldigt ledsen

Kvinnan finns och mamma tycker att hon är helt underbar........................
Hon är mycket ofta hos mamma, jämfört med andra, vi var där med mat idag till mamma!
Idag var hon på något annat, kurs eller nåt.
Hon har satt sin egen prägel på mammas kök!
Vad är det här säger jag en aning irriterat??
Hon tycker det ska vara så säger mamma.
VEM säger jag...fast jag vet vem................
XXXXX säger mamma belåtet.
Jag blir faktiskt ledsen och j*vligt förbannad inom mig..............jag vet, helt galet men jag har aldrig fått rört något i mitt barndomshem, inte ens när jag var 17! Jag fick inte gå i mina egna lådor mamma ville ha allt perfekt, hon började storgråta när jag öppnade en garderobsdörr till mina kläder. Hon skällde och skrek.
Jag fick inte ens koka te när jag var både "mormor o farmor" i sommarstugan!
Nu styr och ställer den här kvinnan, jag vet jag är barnslig, jag låtsades inte om något.
Jag vet också att mamma säkert har övertalat henne att äta där, hon har gjort det alla fall tre gånger.... Jag tror inte att den här kvinnan skulle kommit på idèn själv att äta av mammas mat, men jag tror mamma övertalat henne. Mamma säger att de blivit bästa kompisar och kamperar ihop! OBS det är mammas beskrivning på att dom har en stort vänskapsband och ätit tillsammans, inget mer ,-)
Det här börjar bli en fars tycker jag, om mamma vill betala hennes luncher så.............?!
Dom har det så fint............mamma mår bra av henne....................
Där sticker det till i hjärtat igen...................nej jag ger upp. Bra att hon tycker om henne men jag har alltid saknat en mamma och en pappa............så det här gör ont.
Jag skäms över mina känslor och hänger in en kökshandduk i skåpet som "hon" hängt på spisen.
Det var förbjudet att hänga den där................så en sak rättar jag till och struntar i resten!
Mina innersta känslor kommer fram av svek och stor sorg.
Mamma och jag sitter och pratar vid köksbordet...............var tionde minut säger mamma...........åk hem ni nu!
Så började hon nästan med en gång.............fast jag inte visat några sorgsna känslor, mamma berättar bara hur dom sitter vid bordet och trivs så bra med varann, min hals snörs ihop vid ett tillfälle!
Åk ni......
Tråkar jag ut dig frågar jag.....................nej nej säger mamma.
Jag tjatar inte om XXXXX utan frågar bara allmänt om henne.....och de andra som kommer dit och hjälper henne.
Just nu struntar jag blankt i om hon äter där av mammas mat, hon har gjort det men ÄH
Imorgon tror jag hon är hos mamma, gubben och jag har bestämt att åka dit och bara hälsa på..........
Jag vill se henne, men om jag orkar gå in, vet jag inte.......................
Jag vill inte höra mamma säga att här är hon som är SÅ underbar...............och sen inte säga något om mig.
Nu är det här inlägget skrivet medans jag själv känner sorg...........så jag kommer att skämmas efteråt.
Men att skriva av mig i bloggen har alltid varit bra.
Men jag känner att jag måste få se den här personen som inte berättar om sig själv verkar inte ha någon familj, mamma har inte hört något. Hon är runt 50 år. Jag tycker hon verkar knepig (kan ha fel förstås) Men känslan är  inte helt OK...................
Jag måste säga att det är sällan jag får sånna här starka känslor, men just nu känns det .

Vad händer?

Visst vill jag att mamma ska trivas med hemtjänsten, det är ju A och O, så viktigt.
Men hur kan någon bli så viktig på någon dag!?
När mamma pratar om den här kvinnan låter mamma som hon aldrig någonsin gjort tidigare i hela mitt liv!
Mamma älskar sina tre barnbarn och deras barn, det är hennes allt! Men inte ens när mamma pratar om dom låter så  här lycklig. Jag har aldrig haft en så betydande del i hennes liv, tyvärr. Men de senaste 10 åren har vi kommit varann mycket närmare ,-)
Jag har alltid ställt upp på mina föräldrar och de har varit med på allt.
Men den här kvinnan som kommit in i mammas liv nu efter en vecka , alltså på bara en vecka har tagit mamma med storm, så mycket så hon bryr sig inte om om min gubbe och jag kommer på besök!?
Det är henne hon delar sin mat med, mamma är alltid vrålhungrig och äter bra, hon behöver sin mat, men som sagt vi köper in hennes mat, personalen lagar till den eller tinar och värmer............. den portionen är inte stor.............men den delar hon med den här kvinnan!
Allt hon nu bryr sig om är när den här kvinnan kommer........
Visst är det bra att hon trivs...............men den här situationen känns mer än märklig!
Kan hon inte uppskatta det besöket och tycka att det är kul att vi kommer på besök, det ena behöver väl inte utesluta det andra..................men nej mamma bryr sig inte.
Det här är inte likt henne..................
Jag kommenterade inte att hon delade sin mat...............för jag ville kolla upp.
Men idag är jag säker på att hon ljög................det undrar jag också över
Hon babblade på att nu hade dom ätit färdigt när jag ringde...............kvinnan var kvar och helt plötsligt tystnade mamma , när hon gått sa mamma att "hon" åt inget med en väldigt konstig röst, kanske var det så att hon mindes de andra dagarna men ...................jag fick för mig att dom har det som en hemlighet ...........jag vet inte!?
Mamma har förändrats på någon dag?!
Jag är glad att hon trivs men när hon inte vill att vi kommer?! Som hon alltid förr varit så glad över att vi gör....................men som Jönsson ligan.......................vi har en plan gubben och jag!
Kanske är det här inget märkligt alls, det hoppas jag....................men det känns fel!

Och det känns sorgligt.
Vi vet ju inte om det är den kvinnan som var där idag som delade hennes mat, men vi gissar det, eller så är det fler.................
Det är mer mammas nya beteende som förbryllar!?

Broderligt!

Nu blir jag "förvånad"...........allt flyter på bättre med mamma och hemtjänsten.
Det är inte det jag blir förvånad över utan en helt annan sak men innan jag kommer till det måste jag beskriva mamma lite.
"Mat" har varit ett kapitel för sig i hela hennes liv............när hon låg på vårdhemmet ville hon inte ha godis där ifall någon skulle ta det. Hon kan ibland vilja gömma sin mat hemma ifall någon kommer och tar den, för det är hennes mat, det är ena sidan av henne! Den andra är att hon kan ge bort sin mat och avstå!
Hon säger hela tiden att hemtjänsten ser så sugna och hungriga ut när dom tittar på hennes mat! Dom vill ha den säger hon till mig.
Jag säger då att dom har mat själva och säkert bara tycker att hennes mat ser god ut, dom vill inte ha din mat!
Nu har hon sagt fast vi vill veta lite mer om det här..............att hon och personalen delar på hennes mat!
Idag tex  när jag frågade henne vad hon hade ätit sa hon, jag kommer inte riktigt ihåg vad "vi" åt men vi delade broderligt............sen hade vi kaffe och delade på en kaka för det fanns bara en kaka!
VA.......vilka ni åt säger jag. Hon som kommer till lunchen............vi delade på min mat säger mamma glatt och låter väldigt nöjd. Hon är INTE SÅ snurrig för hon har blivit klarare i huvudet.
Sen efter vi ätit hade vi kaffe och en kaka, vi delade broderlig på allt.
Nu är det ju en portion mamma får till maten............... ok det kanske slutar så här. men känner jag mamma rätt så kommer hon att erbjuda personalen som kommer till lunch att äta av hennes mat..........den är djupfryst och värms.
Det här har hänt två gånger.
Jag vet att mamma inte tycker om att se dom sitta vid bordet och vänta på att hon äter.........hon tror att dom inte får någon mat alls..............och vill då inte äta själv, så då har hon börjat erbjuda hennes mat och dela den med personalen, vilket får mig att undra, hon säger säkert att hon inte vill ha en hel portion fast hon vill......det här är mamma i ett nötskal!
Jag kommer att vänta och se hur det blir om hon fortsätter men tycker att personalen kan tacka nej och säga att dom precis ätit!
Mamma får ju mindre mat själv och har ingen lust att betala för personalen att äta, en kopp kaffe är OK men mat!?
Mamma är knepig på sitt sätt.
Ska nu höra mig för....................hur mamma gör i fortsättningen.................men som hon fungerar har hon börjat så här så brukar hon fortsätta.
Jag tycker inte det är OK alls om personalen fast mamma kan säkert låta övertygande har halva hennes lunch!!?

Vården idag

Jag vet att många i vården är änglar, jag har själv jobbat inom vården och det var tufft, till slut inga raster och övertid, gå in på lediga dagar!
Det är inte klokt hur vården fungerar!
Och hur de som jobbar där sliter.

Men det hindrar mig inte att nu tycka att det är så dåligt också sett från sidan som anhörig!
Ingen mat idag förrän närmare tre timmar efter utsatt tid, idag skulle vi jobba med våra hundar, ringer mamma.....ingen mat..................jag tar vatten och nåt bröd.................säger mamma.
Vi dit igen!
Lagar mat till mamma.
Sent omsider kommer en som jobbar i vården, igår fick hon ingen mat alls!
Den här tjejen visar sina uppgifter, mammas mat har nu flyttats flera timmar utan vår vetskap, till en tid som mamma inte kan vänta på.
Frukosten är inte vad vi skrivit att hon vill ha, utan mycket mindre.
Nu vill jag att alla som tappert kämpar inom vården ska sträcka på sig, ni är guld värda! Ni är många, eller "vi" är många! För jag kämpade jag också!
Men det finns de som inte gör det, tyvärr eller får ett annat schema!? Än vad som är bestämt!
SÅ TACK alla "änglar" inom vården.
Men att klaga över alla brister är ett måste, annars blir det aldrig bättre!
Och varje person har rätt till ett liv ett värdigt liv! Hur dålig man än har blivit.
Nu tänker jag fotografera av varje måltid....................för om viss personal inte kan läsa hoppas jag dom förstår en bild!
Hur svårt kan det vara att fixa efter önskemål, speciellt eftersom vi inte ställer orimliga krav, som inte tar lång tid, vi köper maten efter vad mamma vill äta, vi har förkortat tillagningen till max 7 minuter är det orimligt, jag har skrivit en lapp med vårt telenummer och vill ha en dialog, är maten OK eller vad har dom för önskemål, men dom hör inte av sig.
Jag trodde aldrig jag skulle bli en anhörig som gnäller................men nu har jag blivit det.
Mamma som alltid varit emot hjälp, men nu gått med på det, börjar tröttna......vi slutar med det här , för det fungerar ju inte, mamma är besviken o ledsen.
Det gör ont i mitt hjärta.
Första veckan och inte ett rätt.!!??

Men som sagt jag vet att av egen erfarenhet (fast jag jobbade på ett sjukhem) så finns det många änglar, TACK för att ni finns. Och till er andra, skärp er!

Var är maten?!

Mamma har börjat med hemtjänst, hon har haft hemtjänst förut men bara med mediciner.
Nu har hon fått utökad hjälp, mat tre gånger om dagen, hjälp med dusch o städ.
Det börjar "inte" bra.
Duschjälpen står utanför dörren, mamma säger att hon  använder inget schampo bara vatten.
Igår kväll kom ingen kvällsmål.
I morse fick hon gröt men den som kom sa att hon hade inte tid att servera kaffe och smörgås!?
På lunchen idag kom INGEN! Jag ringde, ingen hade varit där...............så vi åkte till staden min mamma bor i.................hade regelbunden telekontakt med henne var 10:de minut, ingen kom!?
Så när vi kom gjorde jag i ordning en middag för hon äter det stora målet klockan 12.
Ingen kom på hela dagen..................
Min man ringde chefen!!!!
Tur att min mamma har anhöriga som bryr sig.................många är ju helt ensamma.
Min mamma har sagt att hon tycker personalen är toppen (mitt förra inlägg gällde ett korttidsboende)
Nu ser hon besviken ut, att bli så bortglömd! Att ingen bryr sig, min mamma har haft ett liv där självkänslan aldrig hittades..................det gör ont i mitt hjärta. Jag hade skrivit en presentation om mamma med foton av henne, bla annat ett där hon njuter av mat och skrivit hur viktig maten är för henne och satt på innerdörren!
Den här veckan har inget klaffat, jag hoppas det blir bättre läs "bra"
Men jag tyckte så synd om mamma idag när hon haft tre missar på raken , plus fåt sova i hennes kläder o inte i nattlinne tre nätter i rad! Nu satte jag på henne nattlinne!
Vi har ringt och berättat allt till den som är ytterst ansvarig, men det är svårt att koppla av när tillsyn och vård inte fungerar!?