Inga halvmesyrer här inte ,-)
Och inte i snö, nej på asfalt med stora gruskorn, som i mitt "fall" i höstas.
Med 2 barnbarn som vittne, helst ska man satsa på att dänga plastpåsen med burken full av pepparkakshjärtan hårt i backen. Det är sånt som impar på barnbarnen, det kommer dom ihåg.
Förväntansfulla barnbarn som strax innan valt hjärtan för att hjärtan är SÅ fint
Nu kunde de göra pussel av pepparkaksbitarna.
4 st hela pepparkakor hittades.
Barnen tittar på mig när vi ska fika, och mina trasiga favoritjeans.
Jag måste säga att jag tyckte det var mer synd på jeansen än pepparkakorna ,-)))
Men ska man ändå ramla är det lika bra att göra det riktigt när man ändå håller på.
Att jag skulle vara så modig att jag slängde mig raklång rakt fram i asfalten med stora gruskorn.
Det kunde jag aldrig ana när jag gick där så glatt pladdrande bara stunden innan den stora trekantiga stenen vände upp och ner på allt.
Är glad att jag inte slog ut tänderna, det hade varit överkurs.
En sak ångrar jag lite, jag skulle tagit med den förbaskade stenen hem och sparat den ,-)
Dom pratar fortfarande om mitt "fall" ,-).
Kommer du ihåg mormor?!?
JAAADÅ ,-))