Kom att tänka på en gul ballong jag mötte för nåt år sedan, när jag i mörkret var ute på hundrundan.
På långt avstånd såg jag något som kom, men såg inte riktigt vad det var, till det kom närmare.
Det var en Gul ballong!
Den kom så glatt studsande, med vindens hjälp rakt emot mig på gångvägen, den passerade mig så glatt ,-)) fortsatte sin färd, jag vände mig om, den fortsatte gångvägen fram och efter ett tag fortsatte den på en gångväg som svängde till höger..........
Sen försvann den ur sikte.
Den gula ballongen gjorde mig så glad ,-)
Tänk att möta en glad studsande ballong, den såg ut som den hade ett mål ,-))
Vart den sen tog vägen, vet jag inte.
Jag tittade efter den dagen efter på min morronrunda när det var ljust.
Minnet av den här gula ballongen dök upp när jag tittade på "Nalle Puh" citat ,-)
" Ingen kan vara nere med en ballong"
/källa Nalle Puh
Det stämde ju ,-)
Nalle Puh har verkligen ett bra sätt att se på livet ,-)Tänk vad vi kan lära oss från Nalle Puh ,-)))
som den här, jättesöta
" För att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till,
kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger
liksom för att motionera sig.
/Källa Nalle Puh
Det kan vara användbart ,-)))
Om du blir lite sugen när du är hos någon annan och lite småsugen
"När du hälsar på hos en vän och känner för en liten smakbit av något,
försök att titta lite längtansfullt i riktning mot skafferiet.
/Källa Nalle Puh
Det är hos en bloggvän som satt ut Nalle Puh citat som jag bara var tvungen att själv kolla Nalle Puhs kloka underfundiga ord ,-)))
Vad vi är olika vi människor, vi är liksom uppdelade i mycket, vilket ord som känns bra eller dåligt.
Ofta småsaker.........
Men också i saker som får en stor betydelse.
Det är såklart jättebra att vi är just olika! ,-))
Undrar hur det är med dom som säger "Spontant JA" och dom som säger "Spontant Nej"
Undrar om det är 50 - 50?
Klart alla säger Ja eller Nej, det beror ju på vad det är, vi har ju rätt att säga vad vi tycker, och hur vi vill ha våra liv.
Det är inte det jag vill åt här.
Utan just vad säger du först?
Du behöver inte svara om du inte vill, det var bara en tanke.
Eftersom jag själv är en JA spontant sägare ,-))
Och har levt med Spontant Nej sägare.
Du handlar, ser nåt nytt du vill prova på, så frågar du den andre, ska vi......
NEJ!
Så har jag det ,-))) eller har haft det,
Vad jag än föreslår..........så blir det första svaret spontant NEJ från den andre.
Det är ofta småsaker...............men det första som kommer ut är NEJ
Frågar någon mig svarar jag JA ,-)
Kom nu ihåg, det är inga livsavgörande saker det handlar om, utan sånna som man kan svara Ja till.
Min mamma säger alltid NEJ.
Vad det än är, NEJ
Min gubbe har blivit lite lik min mamma, NEJ
Som spontan Ja person kan jag tycka det är riktigt jobbigt med dessa som det första dom säger är NEJ.
Det är klart man kan välja att köpa eller göra det man frågat om själv, det gör man ju också, men ibland så låter man ju Nej sägaren få som den vill, och då tänker jag efteråt, varför lyssnade jag på dig ,-))
Sist var det partyhattar till Nyåret, vi kan väl köpa.....gubbens NEJ var på väg ut.............jag skyndar mig att säga, bara till barnbarnen.
OK säger gubben.
Vi kan väl ta till oss alla.....
NEJ säger min gubbe.
När Nyåret kommer blir alla barnbarnen jätteglada ,-)
Ögonen lyser på våra barn, vi köpte bara till barnbarnen säger jag snabbt.
Åh va synd, får jag till svar.
Aldrig jag lyssnar mer till min gubbes NEJ..-))
Vad är du?
Säger du spontant Ja eller Spontant Nej.
Ibland tror jag en nej sägare inte ens vet om att den säger Nej, det kommer kanske av bara farten ,-)))
Det är många som inte vill kallas "snäll" för dom tycker ordet är fördummande.
En granne, avskydde det ordet, snäll kan ju en GRIS vara sa hon ofta!
Hon ville inte bli jämnförd med en GRIS!
Jag själv ser inget fördömmande i ordet "snäll"
Jag tycker jättemycket om just "snälla" människor ,-)
Jag gillar också ordet "snäll"
Jag tillskriver bara dom som är verkligt snälla , det ordet.
Jag har bloggat om det här för flera år sedan, då sa en bloggvän , som inte bloggar längre, att just det ordet "snäll" ville hon aldrig bli kallade, vad som helst utom det.
Jag önskar bara att fler människor i världen skulle vara just snälla! ,-)))
Vad tycker DU om ordet "snäll"?
Positivt, negativt, eller något annat.
--------------------
Nu till något annat.
Vad tycker NI om sannings sägare, som tycker dom har på sin lott att säga just "sanningen" om precis allt!
Utan att ha blivit tillfrågade.
--Men hörru den frisyren passar dig verkligen inte!
DEN tycker jag INTE om, pekar på nåt du just köpt som du själv är glad över.
Jag måste ju säga att du blivit bred över baken, bara så du vet!
Typ sånna kommentarer.
Bara för att den personen är en vän och en sann vän!
Och inte kan tänka sig att ljuga, just för dig.
Så himla bra att du har just den personen som vän, väntas du tycka!
Jag kan vara utan sånna kommentarer om jag inte speciellt har frågat om råd.
För vems " smak" är "sanning" ?
Vi tycker ju alla olika.
Det flera inte tycker om , tycker många andra om.
Tycker själv det är jobbigt med dom påhoppande sanningsvännerna, som kan komma med det mest oväntade, precis när som helst.
Jag har inga sånna" vänner" just nu.
Men man hör dom på kalas, eller på andra platser.
Jag brukar kolla in den personen som fått oväntad rådgivning, dom finner sig i det, eller ser ut att finna sig i det.
Vad tycker ni om sånna som kommer med sin sanning?
En stor del av familjen flyger på semester till ett land "långt" bort.
Min mamma är så nervös.
Jag har skickat med skyddsänglar ,-) en får sitta på planet och hålla det uppe! ,-)
Jag är inte orolig att något ska hända, tycker dom flyger och far så ofta våra barn, man har vant sig.
Men bad min döda pappa följa med ändå som en skyddsängel ,-)
Flyga, det tycker varken jag eller gubben om.
Vi tar hellre husvagnen och åker omkring i Europa.
Men jag har flugit.
Första gången , 3 månader, då rullades röda mattan ut har mamma berättat ,-)
Dom fick gå på en röd matta till flygplanet, det ni! ,-)))
Det var ju ett misstag, han trodde vi skulle lämna Sverige.
Vi var bara på väg från södra Sverige till lite norrut ,-)))
Men ett bra misstag, mamma o pappa kunde väl också få gå på röda mattan en gång, likaså jag kunde väl bli buren över den "röda" ,-)
16 år var jag nästa gång det blev tal om en flygtur ,-)
Då var jag livrädd från dag 1 när det var bestämt att jag och min kusin skulle flyga till England.
Vi skulle vara där i en grupp och gå en månad i skolan.
PÅ vägen till England kom vi en sån luftgrop, planet bara föll o föll o föll o föll, flygvärdinnan som just kommit ut med en bricka, stod där framför mig med öppen mun, vilt uppspärrade ögon.
Dom andra på planet satt och blundade.
Då började jag småkratta jag blev så rädd, jaha tänkte jag nu störtar vi!
PÅ hemresan var jag orolig, vi åkte buss vi i gruppen som skulle med planet, gruppen jag varit med.
Då kom jag på tanken för att lugna mig själv, att vem i gruppen ser INTE ut att dö i en flygolycka!
Det kändes ju tryckt när vi snart skulle sitta i ett plan tillsammans.
Jag kollade in alla.
Så valde jag ut 2 stycken, dom såg absolut inte ut som om dom skulle störta med ett flygplan.
Nöjd med det här var jag lugnare.
Bussen stannade, och en av dom personerna jag just valt ut ,en ung kille reser sig och lämnar bussen, jag satt bara och stirrade efter honom när han försvann ut.
Han skulle fick vi höra av ledaren stanna ytterligare 1 månad hos en annan familj .
Nu blev jag lite rädd, en av dom som jag valde ut skulle inte ens flyga!
Nu hade jag ju en person kvar.....hon skulle ju med alla fall.
Tro det eller inte, men hon skulle inte heller med!
Det var en som hjälpte ledaren, det hade ju inte jag tänkt på, jag trodde alla skulle med, så hon lämnar oss när vi kommit fram .
Där rök mina "säkra kort"
Nu kunde ju vad som helst hända...........
Nu gick ju den flygresan jättebra, även utan dom här två jag valt ut ,-)))
Hur många av er flyger?
Flyger ni även om ni är livrädda?
Jag har inte fört min flygskräck vidare alla fall, våra tre barn flyger gärna ,-)
Jag skrattar INTE för att jag tycker att det är roligt, utan tvärtom, så sorgligt!
Det skär i hjärtat, men jag känner så mycket igen mig själv.
Såg på TV "Stjärnorna på slottet"
Det var Rikard Wolffs dag.
Brukar tycka det programmet är lite småmysigt dom gångerna jag har tittat på det.
Men i Lördags...............
Då bröt jag fullständigt ihop!
Det här händer inte ofta, kan jag säga, men det var förlösande samtidigt ,-)))
Det var ju sorgliga saker han berättade, på ett komiskt sätt.
Jag kände igen mig i det han talade om, var själv ensam, rädd, hade ångest och höll allt inom mig som barn.
Så igenkännes faktorn var ju skyhög!
Så tårarna strömmade nerför kinderna på mig, samtidigt som jag skrattade så jag inte kunde andas!
Det var inte klokt.
Jag kände sån sorg samtidigt som han berättade det på ett så humoristiskt sätt ,-))))
Jag såg mig samtidigt som barn, hur ensam o rädd jag varit.
Hur jag som vuxen tigit om mycket , om jag hade berättat hade det hjälpt mig att få må så mycket bättre.
Helt andra saker än han, men vi människor är ändå så lika,
Till slut vart jag så kissnödig, men kunde inte röra mig, jag hade skrattkramp. Jag låg i fåtöljen, jag hängde i fåtöljen.
Till slut lyckades jag ställa mig upp, men försent! Jo, visst
inte hann jag till toan, jag kissade på mig av skratt, det bara forsade, och rann ner i tofflorna!
Lite väl mycket information ,-)
Tur jag var hemma!
Samtidigt var det befriande skönt att riktigt få "asgarva"
När sorg o humor krockar, då kan vad som helst hända.
Nu måste jag ju fråga er andra ,-)
Har ni i vuxen ålder skrattat SÅ mycket att ni helt kissat ner er?
Rikard Wolff " En pojke på månen"
En härlig person verkar han vara ,-)
Jag vet inte hur länge jag låter inlägget finnas i bloggen, skämsfaktor men jag bjuder på det ,-)
Vi känner väl alla någon som är så vänligt sinnad och alltid verkar vara så god, bara så där av naturen.
Inte för att dom måste och absolut inga ögontjänare.
Dom kan ju kallas för änglar, "människoänglar"
Men finns dom i verkligheten, dessa människoänglar?!
Det beror ju på hur man tänker, för alla människor har ju någon mindre bra tanke inom sig, kanske inte ofta, kanske bara en gång.
Men får då en "ängel" det är ju änglar vi pratar om nu, får en ängel ha en ond tanke, faller då inte hela ängelgrejen så att säga.
Måste en ängel hela tiden vara god, självklart anser jag.
Det här är ju trams egentligen, javisst men nu har jag suttit o tänkt på det här.
Vem vill ses som en ängel? Vi är ju människor på gott och ont.
Snäll som en Ängel, det kan vi väl alla vara, ibland.
Men det räcker så.
Nu till något annat, finns det "vänner", ja samma där, alla kan väl vara "vän" till någon . Men hur länge.
Jag hör lite då o då att någon säger, jag trodde "aldrig att just hon "skulle svika!
Men så är det..............vänner sviker lite då o då.
Det kan komma helt oväntat, man fattar inte hur det blev så här, eller man förstår men trodde väl aldrig att "just den" skulle tröttna.
Jag har blivit sviken av en av mina vänner, hon känner nog att hon blev sviken av mig.
Jag säger som dom andra, jag trodde väl aldrig att just hon skulle svika mig.
Det här är en person som jag verkligen gillat som vän.
Men nu kommer vi till den här "ängelgrejen"
Hon har sagt att hon tycker jag är som en ängel. Ja det var förr förstås!
Och en ängel får inte göra fel, det tycker hon jag har gjort.
Så då funkar det ju inte i hennes ögon.
Jag har ställt upp på henne i så många år, väntat på att hon ska klara av att träffas, åkt till henne när hon inte kunnat åka till mig. När hon ville att jag skulle komma,
osv........................
Det var då jag blev som en ängel, som det såklart visade sig att jag inte var.
Nu har jag varit utbränd, inte orkat med något, inte mig själv inte familjen.
Det är då det blev kris, den jag har träffat trots allt och haft kontakt med är just "hon"
Jag har sagt att det är för att jag tycker så mycket om henne som vän som jag har träffat henne lite då o då. När jag har orkat. Tycker själv vi har träffats.
Men jag har ändå träffat henne för lite, enligt henne.
När jag nu ringde i höstas så var hon sur,(hon själv hade inte tid att träffas på hela sommaren, då hon var med sin sambo i deras sommarstuga) man måste orka träffas fick jag höra! Det har vi ju gjort, men inte så ofta som hon hade velat.
Nu skulle hon tänka ............om vi kunde ses något mer, jag skickade julkort det kom inget till mig, så jag förmodar att hon har tänkt klart.
Och hennes födelsedagspresent som jag höll på att leta mig tokig efter i England, nåt som jag visste att hon skulle tycka mycket om, ligger kvar här hos mig, den hade jag tänkt ge henne när vi fikade, fikat som aldrig blev av.
Nu skriver jag inte det här som oj stackars mig, jag hade säkert kunnat handla annorlunda jag med.
Men det här med "vänner" det vet jag inte om jag tror så mycket på, inte när det kommer till kritan.
Jag var fast övertygad om att jag i henne hade en bra vän.
Och det här att "ängelstämpla" människor, gillar jag inte heller.
Många tycker att jag är vänlig, det är jag! Men jag kan väl också vara sur, eller tänka någon elak tanke. Men det verkar som om folk inte tror det.
När jag satt o skrev det här kom en låt upp på radion, som lät så vacker, sätter in den om jag hittar den, tyckte dom sa att den hette Nyårsballongen ,-)
