Högt i tak

När jag var barn hade alla i familjen och släkten samma åsikter, politiskt...och annat.
Så det var tysta diskussioner, och medhåll...
I vår familj nu.... har vi alla mer eller mindre olika åsikter.

När vi träffas händer det att vi tar upp det politiska bla… då ventileras det !
Vi framför våra åsikter som vi alla redan vet vad den andre står.
Vi håller inte med varandra alls.
Men vi respekterar varandra även om det kan gå högljutt till.
Vi älskar varann ändå, det känns bra att vi alla tillåts tycka precis som vi vill, även om vi står just då långt ifrån varandra.
Det känns som en trygghet.
Jag växte ju upp väldigt ensamt, så jag har verkligen inget emot det här.
Det blir lite livat, ibland eller oftast väldigt livat. Men ingen som går över gränsen.
Det känns fint att vara i en familj där vi alla kan vara precis vem man är och tillåtas vara det.
Mina föräldrar deltar ju inte pappa är död och mamma varken hör eller ser så bra, de hade nog haft svårare för de här samtalen ,-))
Men jag tycker det är befriande.
Att älska någon fast åsikterna går helt isär.
Äldsta dottern säger att det är bara i våran familj (17) st som vi har så högt i tak! ,-)

Det jag skrev om igår, hände för ett tag sen och efter att ha mått kanondåligt var jag tvungen att som vanligt skriva av mig!

När tårarna vägrar sluta rinna!

Jag har sån ångest att jag har förlorat en vän som betyder SÅ mycket för mig, har känt min vän i 30 år.
Så många skratt och diskussioner om allt. Kan inte sluta gråta och har ångest över nätter när jag inte somnar.
Jag vet att många förlorar nära familjemedlemmar och kämpar för varje andetag! Jag känner så mycket med er alla som bär på en sån sorg.

Jag får panik...jag känner mig rädd, känner en sån stor ensamhet....jag har gubben och hundar, nya lilla prinsen. Familj.
Men den här vännen kommer jag aldrig sluta sakna! Bara det gör mig rädd.
Att aldrig mer få se dig och skratta så mycket så att allt känns underbart.
Att se dig stå och vänta, när vi skulle ses.
Hur glad jag kände mig av bara det!

Tänk om jag aldrig mer blir glad.
Jag saknar dig! SÅ jävla mycket!
Du har haft en enorm betydelse i mitt liv!

" Våra andetag" av Christina Karlsson ,-.)

Har köpt en bok av en bloggvän! ,-)
Har  läst den sakta och tagit in, för den är skriven på haiku, något som var väldigt obekant för mig ,-)

Väldigt fint skriven, avslappnande, vilket jag verkligen behövde.
Fint omslag, en vacker bok!
En tänkvärd vacker bok...………..trodde inte att haiku var något för mig, så är glad att kunna säga....att det var det ,-))
Tack Christina, en bok att spara och ta fram då och då.
Christina Karlsson är en konstnär som har mycket att bjuda på gå gärna in till hennes blogg ,-)
Haiku får mig att stanna till och tänka på ett nytt sätt......orden går rakt in i hjärtat! ,-)

Christinas blogg hittar ni här.     http://blog.christinakarlsson.se  hoppas det fungerar!

drömmar är olika

Alla har vi olika drömmar.....gubben o jag vill ha ett hundliv ;-)) vi flyger aldrig...utan åker vi, tar vi bil o husvagn vilket vi planerar att göra nu till våren med hundar förstås. En hundkille till blir bara kul, vi har rest så mycket med hundar genom åren.

Visst har vi mycket i våra liv.....men det blir inte jobbigare med en hund till, en av de hundar vi har kräver mycket jobb, men det är sånt vi gillar, så det är vi redan vana vid.

Vi gör redan en hel del för andra så nu ville vi inte missa att göra något för oss själva .

Det känns befriande ,-))

Vi är lyckliga och vana  vi har haft 2 eller 3 hundar sen 1986, inte en dag utan ett härligt hundliv ,-))

Valpen! ,-)

Ja ,-) vi har en till valp så nu har vi att göra, han går jättebra ihop med familjen och de andra hundarna ,-))
Duktig kille.

När dragkedjan fastnar i jackan!!!!

TACK för era kommentarer, men det är jättestressigt, vi ska vara "här" vi ska vara "där" samtidigt.
Jag mår väl inte så där himla bra.....får ångest av allt.

Var på kalas idag, eftersom jag svällt lite i mina fingrar så får jag inte på mina vigselringar.....jag får panik när ringarna fastnar ,-)) Det var två andra på festen som också får panik att inte få av ringarna.
Då började vi pratade om tex halsband som är svåra att få av, panik!!
Trångt i halsen och när dragkedjan inte går att dra ner! ren panik!!!
En berättade att hon haft en dunjacka...dragkedjan hade fastnat, hon fick sån panik att hon tog en sax och klippte upp jackan! … Det skulle mycket väl jag själv göra ,-))
Trodde jag var ensam om den här nojjan. Men  det var flera som kände likadant!
Jag får till och med panik om en stövel fastnar på foten ,-) Jag  känner då hur luften tar slut....om jag hade lugnat ner mig innan gubben till slut fått bort den hade jag  väl insett att jag kunde andas...hoppas jag.
Men sånt här är vanligare än vad man tror, jag kände igen mig helt när de andra berättade om deras panik.
Har du som läser det här samma panik när dragkedjan fastnar eller ringar som inte går av eller dyl? ,-)

Hoppas ni alla haft det fint .-)

Nytt år, önskar er alla en God Fortsättning.

Full rulle är det hela tiden......mamma känner sig otroligt ensam men vill absolut inte flytta till ett hem.
Det känns lite extra stressigt att vi inte kan göra mer.

Nytt år, nytt liv...…………...vi har ändrat lite och det känns genast lättare i huvudet ,-)
Var sak på sin plats bara en sån sak gör skillnad.
Ska inte skriva så mycket mer nu utan hälsa på er andra ,-)