De här korna kunde jag öva upp mig på. Fast kossan hade en kalv med sig. Då är dom inte på bästa humör har jag lärt mig.
Inte om du har hund med dig...och det har vi...tre st!
Har aldrig haft koskräck...men det var innan jag var i Norge...och vi för första gången mötte helt plötsligt på en smal väg där bilar körde...flera kor som kom mot oss, De tog upp hela vägen, så vi tänkte att vad gör vi nu? Vi kände inte till stället utan skulle bara stanna och rasta hundarna.
Vi behövde inte tänka så länge....korna hade tänkt för oss allihop!
En ko gick bestämt fram, den hade siktat in sig på mopsen som stod där .. kon verkade speciellt intresserad av just mopsen till att börja med, kanske tyckte kon mopsen såg ut som en griskulting!
Lite rund med platt nos. Kon stannade....sen gick det fort....kon tog några raska steg till mopsen och knuffade omkull honom! Mopsen rullade runt och kon fortsatte knuffa på honom. Några av de andra korna kom fram snabbt och började buffa och knuffa på oss. De verkade irriterade.
Allt det här skedde snabbt, så vi hann inte ens tänka. Min man skrek till på korna och till sist så backade de undan.
Det hände inget mer...men det här var starten på min koskräck!
Nu hade jag lärt mig att kor är inte alls så snälla som de ser ut!
Ett annat ställe i Norge hade också lösa kor på vägen, de brydde sig inte om andra människor....så vi chansade. kanske var de här så vana...…..men hundarna drog genast till sig deras uppmärksamhet....
De kom springande mot oss... vi hade tur vi hann över en färist. Men problemet var att vi måste gå samma väg tillbaka. Vi fortsatte gå en bit. Medans vi tänkte på hur vi skulle komma tillbaka.
Jag föreslog att min man skulle gå och hämta bilen, för om han gick själv...… ,-)))) Det tyckte min man inte var någon bra ide'.,-)))
När vi kom till färisten såg vi att korna vänt och var på väg bort. Vi inväntade några tyska turister .-) Sen slog vi följe med dom...…..skulle vi klara oss till nästa färist . men nej korna fick syn på oss, och kom springandes mot oss fast vi gick bakom tyskarna, tyskarna stannade och korna tog sikte på oss, vi hann precis över färisten igen. Här måste jag säga att de kanske bara var nyfikna...det tog vi aldrig reda på ,-))
Tredje gången gillt, kan man vara så dum! Nu hände det här över några år! och för några år sedan.
I vår park några mil bort där vi gick promenader, i en del av parken där folk har picnic gick kor , nu låg de precis vid färisten och vilade sig. Andra personer passerade och de lyfte inte ens sina huvuden.
Skulle vi vända och gå hela vägen tillbaka.....eller skulle vi fortsätta med hundarna....de här korna var ju vana vid oss människor, garanterat!
Vi bestämde att gå förbi de vilande kossorna, de här var av en annan ras, "highland cattle" vi hade hört att den rasen skulle vara vänliga, vi tittade på en grupp som gick förbi, korna brydde sig inte!
Vi gick, kom närmare....helt plötsligt tittar en av korna upp ser oss med hundar, Sen var kon uppe på två röda...de andra korna var inte sena att följa efter...….. de omringade mig och den minsta hunden ! Den som rest sig upp först började buffa på mig....kopplet snodde sig runt ena hornet...korna stod som en ring runt mig medans den ena buffade på mig riktigt hårt. Min man röt till.... jag fick bort kopplet från hornet. Av min mans rytande skingrades ringen av kor och jag kunde komma ut fort.
Kor kanske inte bryr sig om man inte har hund med.. Efter det här har jag fått en riktig koskräck!
Nu skulle jag aldrig gå där en ko kan dyka upp. Och jag tycker det är fel att ha kor i en park som det är meningen att man ska kunna vandra runt i. Kor ska vara i en inhängnad!
Är inte så förtjust i kor längre....måste jag säga.
Förstår att de som har kor, älskar sina kor!
