NO bed side manners . Varför ska det "kastas" i ansiktet på äldre att de inte ska få hjälp och vård!?

Äldre behandlas illa många gånger , varför måste man tala om att de inte kommer att behandlas! Det här är en sak som berört mig i många år!

Man tar för givet att äldre inte vill leva längre! Eller att de inte är rädda för döden!
 Det tas ingen hänsyn till deras känslor och många gånger dödsskräck, många har ångest.
Jag har jobbat på ett sjukhem.....där låg en äldre man som var över 90 år.. Han mådde bra...men sa gång på gång att han ville dö!
En dag skulle han på en rutintest till sjukhuset, de som hade hand om honom den dagen..talade om det för honom. Helt plötsligt hör jag någon som gråter högt...jag kollar vad som händer, där sitter den äldre mannen i rullstol...han storgråter.....han skriker hela tiden...JAG VILL INTE DÖ! Om och om igen. Det spelar ingen roll att den som ska följa med förklarar att han kommer att få åka tillbaka samma dag! Nej han är skräckslagen.

Det har hänt när vi varit hos mamma och det kommit en åskskur...då säger mamma högt   ..BLIXTEN kom till mig,, ta mig här säger hon och pekar på sitt hjärta.

Det kanske känns så just då, men när det kommer till kritan.

Mamma har nu fått läkarvård i hemmet om det skulle behövas..... läkaren var där på sitt första besök..då skulle jag  närvara. Hon behöver ingen läkarvård men om hon behöver kommer den läkaren hem.

Han pratade på..När han trott sig säga allt, lyser läkaren upp.....jo jag har glömt en sak säger han till mig. HLR jag måste informera henne om det! Han reser sig upp från stolen, hänger över bordet. Mamma ser nyfiken ut.
Då kommer det.
Har du hört om HLR frågar han mamma....så berättar han att om någon får hjärtstopp så finns hjärt lung räddning det gör vi på yngre, men händer det dig ,så kommer vi inte göra någonting för att hjälpa dig!! Du är för gammal. Varför ens ta upp det med mamma!?
Jag blir alldeles kall, mimar till sköterskan som också är med "måste han säga så" Hon rycker på axlarna.
Nu har min mamma inte uppfattat det här, hon hörde för dåligt. Men hon mumlar , han är arg.
Efteråt säger hon , jag tycker inte om den där läkaren..han skrek åt mig, han var arg!

Vi ringde om frågade läkaren efteråt.. Varför behövde du säga det där...…..
JO vi måste informera sa han.
Istället kunde han bara ha sagt att vi kommer att ta hand om dig på bästa sätt, mer behövs väl inte.

Läste i kvällstidningen om en kvinna på 107 år som överlevt Corona..hon tackar Gud varje kväll.

Blir vi modigare med tanke på döden när vi blir äldre..vissa kanske blir det men långt ifrån alla. det finns många exempel på det från mitt jobb. Men tycker det första exempel säger en del, att säga att man vill dö och när man tror att man ska, är en stor skillnad. Även en vuxen kan bli "liten"  Det finns fler viktiga exempel . En man i 80 års åldern, talade inte om döden inte som jag hörde..han var glad och verkade trygg han bodde på sjukhemmet som de andra.. Han tog sig tid och pratade med de andra .. Så mådde han inte så bra...han låg på sin säng mer och mer. En dag kommer jag in i hans rum, vi gick ju in och ut i olika ärenden... då spärrar han upp ögon! Åh va det du, säger han lättad! Jag var rädd att det var min fru säger han, för om hon hade kommit mitt på dagen..då hade han vetat att han låg för döden! För hon kom alltid kvällstid.  Han berättade att han fick ångest varje  gång någon öppnade dörren till hans rum!

Läste om en 85 man  i en kvällstidning, han var med på bild och hans dotter också, dottern var arg . Han hade  haft en liten stroke och prostatacancer men  var nu pigg , tog långa cykelturer och tyckte han hade mycket kvar att göra i livet. I ett telefonsamtal med sin läkare. hade läkaren sagt att om han får Corona, tänker dom inte hjälpa honom, dom tar inte in honom för vård. den här mannen hade nu fått ångest, svårt att sova och var väldigt orolig för att få ont i halsen.
Varför ge någon ångest, nej en läkare ska ha EQ, det är viktigt att se hela personen. Ha respekt, och ta hand om själen.
Sånt här gör mig chockad.....och så ARG.
En kvinna som var närmare 90 som bodde på hemmet, fick panik varje morgon hon vaknat, för hon ville upp i stolen direkt, hon ville inte ligga kvar för om hon låg i sängen trodde hon att hon kunde dö! Men satt hon i fåtöljen kände hon sig säkrare.

Nu gäller det här inte bara läkare utan all sjukvårdspersonal, och inte bara äldre utan alla ska ha lyhörd personal. Men just äldre får höra att de tänker inte göra något för att hjälpa dom att bli friska, det skapar onödig ångest!
 

Riktigt arg Primrose!

Påsktuppen står på bordet.

                                                                GLAD PÅSK



Önskar er alla som tittar in på min sida, en Glad Påsk! ,-)
Vi i min familj hoppar över påskfirandet i år . Mamma får sitta själv, tur hemtjänsten kommer.
Familjen får träffas senare när den här "corona" har lugnat ner sig eller är borta.
 Påsktuppen har kommit fram och står på köksbordet.....det får räcka

 Hoppas marsipankycklingar finns kvar efter Påsk, för mamma älskar marsipan ,-) Hennes påskägg köpt i god tid finns hos oss, än så länge tomt, ett vackert ägg med vackra blommor och guldkant!
Som ska fyllas med allt mamma älskar.

Ha det fint!

Man ska ha respekt för kor, inte alltid så snälla som de ser ut.

Visst är kor fina, men ett stängsel mellan oss vill jag absolut ha.

De här korna kunde jag öva upp mig på. Fast kossan hade en kalv med sig. Då är dom inte på bästa humör har jag lärt mig.
Inte om du har hund med dig...och det har vi...tre st!

Har aldrig haft koskräck...men det var innan jag var i Norge...och vi för första gången mötte helt plötsligt på en smal väg där bilar körde...flera kor som kom mot oss, De tog upp hela vägen, så vi tänkte att vad gör vi nu? Vi kände inte till stället utan skulle bara stanna och rasta hundarna.

Vi behövde inte tänka så länge....korna hade tänkt för oss allihop!
En ko gick bestämt fram, den hade siktat in sig på mopsen som stod där .. kon verkade speciellt intresserad av just mopsen till att börja med, kanske tyckte kon mopsen såg ut som en griskulting!
Lite rund med platt nos. Kon stannade....sen gick det fort....kon tog några raska steg till mopsen och knuffade omkull honom! Mopsen rullade runt och kon fortsatte knuffa på honom. Några av de andra korna kom fram snabbt och började buffa och knuffa på oss. De verkade irriterade.
 Allt det här skedde snabbt, så vi hann inte ens tänka. Min man skrek till på korna och till sist så backade de undan.
Det hände inget mer...men det här var starten på min koskräck!

Nu hade jag lärt mig att kor är inte alls så snälla som de ser ut!

Ett annat ställe i Norge hade också lösa kor på vägen, de brydde sig inte om andra människor....så vi chansade. kanske var de här så vana...…..men hundarna drog genast till sig deras uppmärksamhet....
De kom springande mot oss... vi hade tur vi hann över en färist.    Men problemet var att vi måste gå samma väg tillbaka. Vi fortsatte gå en bit. Medans vi tänkte på hur vi skulle komma tillbaka.
Jag föreslog att min man skulle gå och hämta bilen, för om han gick själv...… ,-)))) Det tyckte min man inte var någon bra ide'.,-)))

När vi kom till färisten såg vi att korna vänt och var på väg bort. Vi inväntade  några tyska turister .-)      Sen slog vi följe med dom...…..skulle vi klara oss till nästa färist  . men nej korna fick syn på oss, och kom springandes mot oss fast vi gick bakom tyskarna,  tyskarna stannade och korna tog sikte på oss, vi hann precis över färisten igen. Här måste jag säga att de kanske bara var nyfikna...det tog vi aldrig reda på ,-))

Tredje gången gillt, kan man vara så dum! Nu hände det här över några år! och för några år sedan.

I vår park några mil bort där vi gick promenader, i en del av parken där folk har picnic gick kor , nu låg de precis vid färisten och vilade sig.  Andra personer passerade och de lyfte inte ens sina huvuden.
Skulle vi vända och gå hela vägen tillbaka.....eller skulle vi fortsätta med hundarna....de här korna var ju vana vid oss människor, garanterat!
Vi bestämde att gå förbi de vilande kossorna, de här var av en annan ras, "highland cattle" vi hade hört att den rasen skulle vara vänliga,  vi tittade på en grupp som gick förbi, korna brydde sig inte!

Vi gick, kom närmare....helt plötsligt tittar en av korna upp ser oss med hundar, Sen var kon uppe på två röda...de andra korna var inte sena att följa efter...….. de omringade mig och den minsta hunden ! Den som rest sig upp först började buffa på mig....kopplet snodde sig runt ena hornet...korna stod som en ring runt mig medans den ena buffade på mig riktigt hårt. Min man  röt till.... jag fick bort kopplet från hornet. Av min mans rytande skingrades ringen av kor och jag kunde komma ut fort.

Kor kanske inte bryr sig om man inte har hund med.. Efter det här har jag fått en riktig koskräck!
Nu skulle jag aldrig gå där en ko kan dyka upp. Och jag tycker det är fel att ha kor i en park som det är meningen att man ska kunna vandra runt i.  Kor ska vara i en inhängnad!
Är inte så förtjust i kor längre....måste jag säga.

Förstår att de som har kor, älskar sina kor!

Vi får se några lunnefåglar! ,-)

Nu när jag är sjuk, torrhosta, feber o halsont har jag tid att sitta och titta på semesterbilder och andra foton! ,-)

Så jag blir ju fast här i flera timmar framför datorn. Minns och är tacksam för alla underbara platser vi varit till.,-)

Här i Norge, frukost i vår gamla husvagn "sjuan" 

Vi skulle titta på lunnefåglar ,-) 

Nu är inte alltid lunnefåglar så lätt att få se.

Våra hundar var ju med, som alltid, här är en av dom.

Så fin! Så klok, helt underbar. Han fick nästan fylla 14 år.

 Men upp och leta efter lunnefåglar fick dom inte, dels för att de kunde om olyckan var framme dra omkull oss eller dratta ner själv tänkte vi ,-))) Inte för att dom brukade dra omkull oss, men här var det brant!

 Så dom fick stanna i husvagnen, och vi skulle upp efter klockan 20:00 tror jag det var. Lite osäker där, Kan ha varit senare....det tipset fick vi av de som bodde där.

 Det är ju ganska många år sedan.

Första kvällen såg vi inte några lunnefåglar....utom på långt håll, där de flög omkring vid klipporna på väg till sina bon.

När vi gick så smalnade det av, vi satte oss, vilken utsikt! Helt plötsligt tittade jag ner,  det sluttade brant.....nu visste jag inte om det planade ut eller om det stupade, jag som har lite höjdskräck blev rädd, jag vände mig om och tog tag i det långa gräset och kröp upp...där fanns  fårskit överallt men det struntade jag fullständigt i. 

Nu visste vi var de hade sina bon.

Så kvällen efter var vi uppe igen. 

Vi passerade många ställen att gå ner från de höga klipporna det var för riskabelt.  Men sen hittade vi ett ställe...

Vi gick ner , sen fick vi klättra lite neråt, och utåt. Då såg vi var dom höll till.

Vi fick sitta på en sten med fötterna på båda sidorna och luta oss ut..... då kunde vi se dom på rätt nära håll, ,-)))) 

Vi har ju ingen kamera med telefotolins, men det skulle vi haft såklart.

Fotot är större format , jag har tagit fram bara den här delen av lunnefågeln i sitt bo.

Den här var lite närmare.

Jättekul var det.  Men det räcker med en gång....jag gillar inte att klättra så nära kanten när det störtar utför.,-)

Men lunnefåglar är vackra så himla kul var det ,-))

Myser i vagn, OLD PUG ON HOLIDAY

Att ha hund i vagn, väcker lite uppmärksamhet på gott och ont ,-)

Eller lite så

Många vill stanna och fota!

Många stannar oss och frågar varför?

Är han lat??

En busschaufför i England saktade ner bussen, öppnade dörren och hojtade, - det var det snällaste jag har sett någon göra för sin hund! Så vinkade han glatt!

Jag tycker det är självklart varför han sitter i vagnen. ,-)  Vi har som vanligt tre hundar....de andra kan gå hur långt som helst.
Vi vill ju inte lämna en hund hemma! Ofta kan det vara väldigt varmt (fast på bilden regnar det) det var i FLÅM Norge. Vi är ute kanske 4-5 timmar. Vi går långt. Ibland är vi ute hela dagen.
 Vår mops som sitter i vagnen kan gå, det gör han också, han kan gå långt. Han kunde gå omk en timme.
Då tittade han upp på vagnen då och då, gick och gick!
Sen när han inte orkade mer..så ställde han sig mot vagnen och vill in i den. Likadant när han ville gå...reste han sig upp i vagnen, då fick han gå!,-)

Vi ville ju ut och röra på oss så mycket som möjligt, men inte lämna någon hemma. På det här sättet njöt vi allihop!

Vi mötte en polisbil i Norge, mopsen i vagnen med en blöt handduk över sig, plus att vi lät dom komma ner i vatten eller bli duschade , jättevarmt!
Polisbilen stannade och vi fick beröm för att vi tog så bra hand om våra hundar!
Kul!! ,-)
Vissa ställer  sig och skrattar. Spydiga kommentarer har vi också fått, men mest positiva ,-)
Nu är det vanligt med "hundvagnar" men det var det inte lika vanligt när vi började!

Vi har ju åkt runt i Europa och då vill vi ju se lite, tex en mops en varm dag i Amsterdam utan vagn, Det går inte...... Vi kom överallt. Med skydd för solen , våta handdukar, då njöt vår lilla kille.

Ett tag tyckte vi det blev lite jobbigt med alla som stannade oss och frågade.....så vi satte en skylt framtill på vagnen. " OLD PUG ON HOLIDAY" det hjälpte lite,-)

Vi har också haft dynor man köper som man blöter ner så att de kyler.

Likadant på vintern..hade vi en kälke......som mopsen satt i ,-) Helt plötsligt blev den lättare, han hade hoppat ur......sen gick han i snön, helt plötsligt efter ett tag , ett nytt ryck i kälken, där satt mopsen igen! Som sagt han fick bestämma själv ,-))

Hunden ligger på rygg i blålera!

Det var för flera år sedan , min man och jag skulle till Häringe Slott över natten. Ett slott jag kan rekommendera ,-) Där får man ta med sina hundar, även inne i slottet.,-)
Det var ju därför vi valde just Häringe Slott Västerhaninge.

Det såg verkligen inbjudande ut. Väldigt vackert. Så vi kollade hur vårt rum såg ut, sen gick vi ner i parken, hundarna skulle rastas.

Vi släppte hundarna lösa, de sprang runt och skötte sig bra som de brukar.

En stor granhäck fanns och helt plötsligt var ena hunden bakom den! Vi ropade, men ingen hund kom, då snabbade vi oss dit, den synen som mötte oss var......ja skulle vi inte sova över på Häringe Slott så skulle det kunnat varit charmigt ,-))) för i ett stort dike bakom granhäcken fanns blålera!
Där låg vår hund på rygg och rullade runt! Han njöt,-)

Han kom klafsande......nu var problemet hur skulle vi få honom ren!?   Hade vi varit hemma hade det ju inte varit några problem alls. Vi fick honom in i vårt rum på andra våningen..som han var.... nersmetad, tack och lov var det en stentrappa! Vi hade inga andra alternativ!
In i duschen. Vi skrubbade och skrubbade......jag torkade i porten..och hela trappan upp, så att inte ett enda spår syntes. Sen fick vi rengöra hela duschen!  Hunden var nu nöjd, ren och belåten låg han och tittade på när vi spolade och torkade, blålera överallt.

Sen kunde vi njuta....och fint var det.

Väl värt ett besök med övernattning.

Stora jättefina statyer fanns i parken!

Otroligt vackert ,-)

Poolen var ju inbjudande för en vattenhund. Men där hade vi stenkoll! ,-)) Nu fick det räcka med lerbadet.

Idag skulle vi haft hummer...........................Champagne!

Tänker på min mamma som fyller år idag, här sitter vi och där sitter hon.

Vi får fira henne en annan dag!
Mamma har ju allt hon vill ha, så när jag frågade henne vad hon önskar när hon fyller år, så sa hon att hon inte ville ha något.

Då får det bli hummer och Champagne, prinsesstårta och kaffe sa jag på skoj.

Men sen tänkte jag...varför inte!,-)

Så jag frågade mamma, vill du ha...........
JA sa mamma varför inte....det skulle vara kul att äta något fint.

Nu vet ju inte jag om hummer är gott, har knappast ätit det själv ,-))

Så nu idag skulle vi ha firat med mamma hummer, kungskrabba, rostat bröd med något på plus lite annat och Champagne. Prinsesstårta med gul marsipan för mamma älskar marsipan och gult ,-) Kaffe och lite likör.
 Men hoppfullt finns det ju andra dagar.....och det får gå lika bra.