Det ordnar sig, det gör det ju alltid!

Lånad gratis bild https://pixabay.com

De orden, " det ordnar sig, det gör det ju alltid"

Säger min mamma ofta..

Det konstigaste är att jag i hela mitt liv alltid uppfattat min mamma som negativ! Hon sa aldrig ...JA
utan alltid NEJ, det gick inte att få henne att ändra sig. Det är möjligt att det ringer en svag klocka, att jag hört de orden förut, men på grund av hennes enda ord NEJ, har det inte riktigt fått fäste i minnet.
När hon säger det nu...det ordnar sig, det gör det ju alltid, blir jag varm om hjärtat och känner, "lilla mamma" var tapper du är.

När mamma berättar nu om sin barndom, var hon av 8 syskon (  den som alltid ansågs svagast!) För att mamma var så smal.

Du kommer att alltid bo hemma, du kommer inte att gifta dig sa min mormor alltid.
Du är så klen fick mamma höra.
Min pappa fick skäll när de väntade mig, det kommer aldrig E att orka med, skällde min mormor.
Vad hon fick allt det härifrån vet inte jag.

Min mamma fick extra förmåner som barn, de var fattiga, men mamma fick bananer när de andra inte fick, med orden E är så klen!
Mamma fick en vandrande pinne . ,-) Ingen annan fick något djur..eller insekt ,-)
Min mamma gillade inte de stickade strumporna för de kliade, då erbjöd sig en av hennes systrar att ha strumporna tills de slutade klia, då fick mamma dom ,-)

Mamma säger själv att hon var riktigt bortskämd som barn.

Klen visade det sig att mamma inte var, hon är den som är och har varit piggast nu när hon är gammal.Den starkaste av syskonen.

Kanske...det var den vandrade pinnen, bananerna, och att slippa kliande strumpor ,-)))

Och mitt i det negativa, alltid tänka " det ordnar sig, det gör det ju alltid"

,-)))

Palmer och att hamna mitt i en rugbymatch ,-))

Sen älskar jag Palmer som växer i England!

Dom växer av sig själv och är inte planterade i krukor.

Det ger en sommarkänsla. Vackra är de.

Gula blommor hade de, och bär.

Bilden från östkusten i England.

I  Llanelli Wales

Befann vi oss helt plötsligt mitt i en Rugbymatch!! ,-))

Jag tyckte det var läskigt , men min man drömde nog sig tillbaka i tiden, när vi bodde i England, han spelade rugby ,-))

 Den stora skylten fanns i  Llanelli ,-)

Vi gick i en park där skylten dök upp.

Måste säga att det är otroligt rent i England. Man ser hur folk bär på sitt skräp och väntar att kasta till de kommer fram till en papperskorg

Det plockas upp efter hundar, nu har de stora böter. Men ändå.

När jag flyttade till England till min man var det så "skitigt"

Fin strand hade Llanelli

hundarna fick springa lösa och hittade ett gäng andra hundar att leka med.

Och vi fick några härliga Walesare att prata med ,-)

JA nu var det ju ingen riktig match förstås! Men det kändes lite som det var det när man stod där ,-)))

Vi får hjälp med däcket på motorväg, Nederländerna

Här var en av gångerna vi fick punktering! PÅ motorvägen! Vilket var riktigt skrämmande. En farlig situation, vi fick hjälp , det var gratis på grund av att det var en farlig situation. Men det gick snabbt att byta,  Vi har en assistanshjälp som gäller i hela Europa, den var bra att ha! ,-)
Den dagen var det  36 grader varmt. Och vi började bli oroliga för hundarna!

 De andra gångerna var precis innan vi skulle till båten som går till England, smal väg som leder från där man köpt sin biljett direkt  till båten. Alla har ju tider att passa...vi stod i vägen och kunde inte flytta oss! Inte populärt. Vissa kunde köra om, om de körde upp på trottoaren och använde en bit av vägen,  andra fick vänta!!!! Dom blev så nervösa att de hoppade runt däckbytet, jag förstår dom.
Där fick vi också hjälp så det skulle gå fort att byta däcket. tredje gången var på en stenig väg till en campingplats uppe på en hed, Ingen trafik så då kunde vi byta i lugn och ro,-)

TEXEL, sitter och tänker tillbaka ,-) Ön tillhör Nederländerna.

Har kommit på båten som tar oss till Texel ,-)

En liten "kompis" landar en stund på båten ,-) men väljer att stanna kvar.

Vår semesterresa där vi åkte 750 mil, det är nästan 1 år sedan vi tog hundar, bil med husvagn och åkte iväg. Tänk att det gått snart 1 år, vi åkte 1 Maj.

Vi hade kul min man och jag trots allt som gick fel ,-)))

Vi brukar ju resa runt i Europa och allt har gått som smort.

Iskallt väder.

Läckande kran i duschrummet i husvagnen, när min man skulle fixa, slant han och skar ett djupt jack i fingret, som hade  läkt när vi kom tillbaka 10 veckor senare, " det behövde inte sys"

Översvämning blev det av den läckan.

Min man tappade husvagnsnycklarna på båten över till Tyskland.. Sen var ju jag tvungen att hålla reda på nycklarna jag hade "mina husvagnsnyklar" det brukar inte vara några problem för mig, men säkrast är det ju med två nycklar ,-)

Värmen i husvagnen som fungerade dåligt helt plötsligt. Plus att det var 4 gr ute.

Tre punkteringar, plus att det lilla hjulet på husvagnen  gick sönder.

Handbromsen gick sönder på bilen när vi kom till holland, den kunde vi få fixat först tre veckor senare när vi kom till en plats England som hade tid att fixa det .rätt snabbt, det hände när vi hade lämnat Texel , senare på dagen.

Så varje gång vi stannade bilen kom ett plingande som vara i 5 minuter,  Så det plingande ljudet hade vi så gott som hela tiden. " Plingande ljud, bilen som larmade att handbromsen inte fungerade"

Ja tänker inte räkna upp allt, men det hände saker hela tiden ,-)) Som vi förstås skrattar åt nu.

Texel kallas också " Hundön" där får hundarna springa på de stora stränderna, och det var ju därför vi valde att åka dit till att börja med.

Där fanns mycket fint att se, så det är inte bara för oss med hundar som kan njuta av den fina ön.

Fina små intressanta städer tex ,-)

Vi hittade en fin camping nära Fyren, en liten familjecamping som tog mer än 3 hundar. Man måste boka innan, för det kan vara fullbokat!

Så vi campade på en bondgård ,-) Väldigt nöjda var vi.

Hit vill vi igen ,-)

Där pilen är vid fyren, på norra sidan av ön där campade vi.

Så på Texel befinner jag mig i mina tankar idag ,-))

I feel a bit lost

 Om någon dag flyttar en vän till mig...…….som vi träffat på kvällarna på "sista hundrundan"
Ok lite annars också.
Vi har känt varann i över 30 år och gått ut med hundarna på kvällen. Han och jag har samma humor, så vi har babblat och skrattat, retats och munhuggits.
 Så kul och väldigt givande. Så nu känns det tomt inom mig.

Nu är det slut med det.
 So I feel a bit lost.

Nu har jag snart inga vänner kvar....jo den här som flyttar, men vi kommer knappast att ses mer.
Så det blir ju aldrig mer detsamma som att ses varje kväll, en 30 - 45 minuter.
Vi var ju tre som sågs, min man också.....men han har inte samma behov att prata om allt mellan himmel och jord. Men det lyfte mig. Jag tyckte det var jättekul.

Men så är det folk flyttar.

Tänkte på det om att folk flyttar. När jag var liten så bodde man kvar. Ja någon flyttade förstås, men i min trapp, där bodde samma personer. Under oss bodde Törnblom.. osv, Det var bara så, en trygghet att veta att i den trappen bodde "vi" De bodde kvar tills jag själv var vuxen. Att någon skulle lämna var inget jag tänkte på.
Nu i den trapp jag och min man bor, där får man vara glad om vi har samma grannar 1 år, det flyttas hela tiden känns det som.
Det känns bättre när man lär känna "man behöver" inte umgås men vet vilken bor var....så man kan heja och säga några ord till varann. En trygghet blir det!










                                                                           

När man hittar en BRA film ,-)

Har varit ute för första gången sen vi blev sjuka , nästan 4 veckor, Så grönt det är , träd blommar, otroligt vackert! ,-)

Såg en film igår, som berörde mig otroligt mycket.  Netflix.

" Extremt högt och otroligt nära"

Bra skådespelare. Thomas Horn, Sandra Bullock, Tom Hanks, Max von Sydow.

Vem fotar hos er?

Jag fotar mest.....tar hur många foton som helst på semestern, och annars också ,-)
Min man säger att jag upplever semestern via kameran, men såklart jag inte gör ,-))
Eftersom jag fotar...blir min man så van vid det att han glömmer att det finns en kamera och mobil. Vilket inte alltid är så kul...

Fester, alla är med...så vana att jag fotar. Jag finns inte med på någon bild.

När jag fotar min man ser han nöjd ut..."jag brukar tänka" fota mig!!! Men jag vill inte be om det! Så det är ju mitt fel ,-)
Kommer ihåg att min mamma var så sur över att min pappa alltid bara fota henne bakifrån ,-)



Jag blir sällan bra på kort, min man som är ovan håller mobil eller kameran för länge...innan han trycker. Då hinner jag som är obekväm att bli fotad...ändra minen som från början är avslappnad...till att bli stel..sen till att förvränga ansiktet.. innan han äntligen knäpper.   Inte så kul.

 Då blir det bättre med äldsta dotter, hon knäpper fort innan man stelnar till ,-))
Jag fotar ju tusentals bilder på semestern bara.

Det har hänt en gång att en vän som blivit bestulen på ett halssmycke..frågade mig om jag hade henne på foto med smycket.. försäkringsbolaget ville ha bildbevis. JA det hade jag. ,-)) se där tänkte jag, bra att någon fotar.

Jag har ju nu medans jag är sjuk tittat genom många foton. Härligt, men slås igen av hur få bilder det finns på mig...……….

En av bilderna hade jag inte sett.. jag ligger på sängen i sovrummet, jag ligger helt påklädd på sängen med tajta byxor och sover. Det är okey. Men fotografen...…."min man" har kameran i lite konstig vinkel så  ja  min bakdel tar lite för stor plats kan man säga!

Jag ropade på mannen, kom hit... Vad är det här...……..Han skrattar och säger att du sov så jag tänkte ta ett kort i smyg ,-)))
Visst , kul att få vara med på kort...men varför inte på en fest eller nåt annat kul ,-)) " Vilket foto sen" inget man visar upp precis.

Nu i fortsättningen   tänker jag säga till, ta en bild på mig ,-)