Med dunder och brak försvann mammas "bananträd" Synd, för trädet var friskt.
Mamma berättade när vi var där, det var precis innan hon gick upp så hördes ett BRAK, mamma blev jätterädd och trodde att någon sparkat in hela ytterdörren!
När vi kom märkte vi ju att det stora fina trädet snett framför mammas fönster var borta.
Mamma älskade trädet, där såg hon bananer, eller kor och annat kul som hängde. Sen kunde hon följa hur det skiftade från sommar, höst vinter och vår. Så synd är det ju,
Tycker många träd tas bort överallt, likadant hos oss. friska fina träd som bara helt plötsligt är borta.
För en äldre person som bor ensam blir ju trädet som en vän.
Gratisbilden är lånad från https://pixabay.com
Hade nu chansen att träffa en i mammas personal, en av hennes favoriter, jättetrevlig är hon verkligen.
Mamma blev ju smittad av covid, sen smittade hon vidare till min man och mig, och två i personalen.
Den här tjejen som är frisk för övrigt hade blivit väldigt sjuk.....vi blev ju lite halvdåliga med olika symtom. Så olika covid slår, det är det som är otäckt man vet aldrig i förväg.
Jag har ju träffat henne flera gånger förut, men ville höra hur hon mådde nu, efter covid, det hade varit illa!
"Snart" kommer vi att kunna vaccinera oss, har hört flera som säger att de inte vågar, få se om vi har antikroppar, Jag vet inte hur jag tänker göra ännu.
Hur tänker ni om vaccineringen?
Grå dag som nu lyses upp av elljusstakar och stjärnor, mysigt!
Vår dag blir en vanlig dag. Vaknar rätt sent, ut hed hundar, äter frukost och lyssnar på ring P1, kollar lite på datorn. Lunch, lite väl tätt efter frukosten, men så blir det. Rastar ena dotterns o hennes familjs hundar tillsammans med våra, Lämnar tillbaka dom, fortsätter rasta våra minst 1 1/2 timme till, Då de får jobba lite på olika sätt, springa fritt nu i en stor hundrastgård, har de tur kommer andra hundar in , så blir det extra kul.
Hem, fixar vår middag, sen äter hundarna, disk bla. Ingen städning idag, det får bli imorgon. Med hund så blir det ju lite städ då och då under veckan. Hundrastning två gånger till under kvällen och om det är tv program vi gillar ser vi på det. Bla annat Alla mot Alla som är kul och rogivande.
Dusch och sånt inbakat under dagen förstås.
Sen hopp i säng ,-) Vissa dagar åker vi till mamma. Hämtar barnbarn från skolan när vi alla är friska. Men annars är det så här vi har det. Tyvärr har vi inte träffat familjen så mycket nu i covid tider, men så är det ju för många. Då blir det ju lite mer..
Ville ju gärna ha hund när jag var barn, min pappa hade hundar, och en massa djur när han var barn, mamma var otroligt hundrädd. Hund var det inte tal om, vi bodde i lägenhet, då kan man inte ha hund fick jag höra. det blev varken hund eller nåt annat, jo en månad hade jag marsvin och nåt år senare katt också en månad, det blev inte långvarigt sen lämnades katten o marsvinen bort.
Vi hade en stor skog 5 min bort men det hjälpte inte .Senast skrattade jag så mycket när jag tänkte på det, för nu hade jag sagt JA. Bara för att se reaktionen ,-)))) hos min pappa!
Det började så här, min pappa sa en dag att han och jag skulle åka bort var visste jag inte, det hade aldrig hänt förr, jag följde med i bilen. Vi skulle några mil utanför stan fick jag veta. Till en man som pappa besökte i jobbet som snickare. Han bodde utanför stan, och tog hand om en massa olika djur. När vi kom dit, så gick vi upp till en inhägnad. Pappa berättade då att mannen som när vi kom dit inte var där, hade en schäfer som manen tagit hand om, som var väldigt aggressiv, men pappa var den enda som kunde klappa den. Så han hade sagt till pappa , att den hunden borde du (pappa) ha!
Så nu var vi där. Hunden kom farande, arg, stressad, jag var inte rädd för hundar. Men den här gillade jag inte! Jag hade aldrig sett en så aggressiv hund förut. Jag stod en bit bort från den rätt stora inhägnaden. Pappa sa hela tiden, gå fram till den, jag gick fram tills det var omk 5 meter kvar. Gå fram, gå fram säger pappa. Men hunden var helt galen, jag ville inte.
Om du vill, säger pappa så får du den här hunden!? Du får själv bestämma om vi ska ska ta hem den.
VA, jag blir ju jätteförvånad, vi bor i en liten lägenhet och kan inte ha hund! Det har jag hört i nästan hela mitt liv.
En helt galen schäfer! Pappa är alltid väldigt eftertänksam, aldrig spontan, Jag tittar på pappa, du bestämmer säger pappa. Jag som längtat efter en hund så länge. Jag säger NEJ! Jag frågade mamma några år senare, hon blev lika förvånad hon. Pappa hade inte sagt något om det här till henne! Hade vi kommit hem hade hon flyttat. Jag hade själv aldrig vågat rasta den. Hundrädd hade jag aldrig varit, men den här..... Nu tror jag ju att pappa var säker på att jag skulle säga nej. Inte en chans att den hunden hade gått att ha i vår lägenhet!? Det måste ju pappa ha vetat. Han sa ju själv att den var farlig, knappt någon kunde närma sig hunden. Så när han lovade, den hunden eller ingen hund hade han ett ess i rockärmen. Han var såklart säker på att jag skulle säga nej.
Vill du ha en hund, så får du den här! Den hunden eller ingen hund hör jag pappa säga igen , NEJ jag vill inte ha den,
Jag borde ha sagt.....bara för att se pappas reaktion.. JA den vill jag ha, den blir nog snäll sen. Jag var så förvånad över det som hände.. så det kom jag inte på. Det var först nu jag tänkte den tanken, det hade varit kul att se pappa klara sig ur den situationen.
Det skulle ha varit intressant, för om jag aldrig kunde få en liten sällskaps hund så kunde vi ju inte ha en argsint stor hund, den hade väl rivit hela lägenheten direkt.
Min mamma hör väldigt dåligt, vilket gjort att min röst förändrats, jag låter nu mer som en kråka!
I förrgår när vi var hos mamma hörde hon inget av det jag sa. Jag pratade högt, tydligt ,uttalade varje ord så tydligt jag kunde. Men nej hon hörde inget! När vi kom satt en i personalen där, med visir, han pratade lågt, hon tittade på mig när han pratade, men hörde vad han sa?! Mamma har själv kommenterat min röst, men hur du låter, !!
Mig hörde hon inte alls, nu var hon väldigt arg, för att vi inte hade varit där på länge, vi var där för en vecka sen säger jag, då blir hon ännu argare, för det hade vi inte varit. Jo det hade vi, men innan dess hade vi alla tre corona, så hon kan mycket väl ha glömt, alla fall så försvann min röst igår morse, men kom tillbaka lite senare och jag kraxar vidare som en kråka. Min röst har varit ansträngd länge, mamma kan förstås inte rå för att hon inte hör ,-) När jag pratar med mamma anstränger jag rösten så den hörs klart och tydligt, förstår inte hur hon kan höra personalen.
Ska köpa en röstförstärkare, vet inte om de heter så. Ibland har jag skrivit på ritpapper så mamma kan läsa, men det blir lite bökigt.
Min man berättar om hans mamma, som när familjen var samlad, sa, nu ska jag vila, stängde av sin hörapparat, satte på den i smyg, för att på det viset få veta om något sas om henne!
Den ena av mina kråkor är så mysig. Kråkan trampar sidledes när jag skojar med den. Från höger till vänster Sen kastar jag och han hoppar och fångar i näbben! ,-) Jag skojar med den, och den gör sig beredd,-))
När jag var ung var jag tillsammans med en vän i ungefär två år, hon var sambo och bodde i hans villa, hon var några år äldre än jag. Vi hade kul ihop,-))
Jag hade min musiksmak, helt olik hennes. Men när vi satt i deras gillestuga satte hon på en LP med James Last. Hon älskade den musiken. För det lät som om man satt i en tysk pub och skrålade med en sejdel öl, det var glatt och mysigt. Vi lyssnade på James Last varje gång vi var hos henne, och tänkte att vi satt där i en tysk pub. Jag började älska den LP skivan jag med och köpte en egen.
Så när jag har tänkt på henne genom åren som gått har James Last dykt upp. James Last på full volym, och hur kul vi hade.
Vi möttes för några år sen...och gick ut och fikade tillsammans, vi har inte haft någon kontakt sen vi skildes åt. Så många år hade gått.
Vi satt och pratade om mycket som hänt, så tar jag ju upp James Last... vem är det? säger hon!
Det var ju du som fick mig att älska den LP skivan, tysk pubkänsla i gillestugan..... Nej hon minns ingenting. James Last har hon glömt helt och hållet. Inget mindes hon. Skivan hade hon inte kvar, hon satt där och funderade. James Last??!! Nej inget minne.
???!!!
Hur är det möjligt tänkte jag! Visst har det gått många år...men.......Det var ju inte en gång, vi lyssnade och tänkte oss med en stor öl, glada människor som sjöng och skränade. varje gång vi var hos henne. Ja så olika kommer man ihåg livet som passerat. Den skivan har jag alltid förknippat med henne. Det var ju hon som lärde mig att James Last var bra ,-) lite märkligt kändes det ,-)
Jag har kvar min LP ,-)
Golden non stop dancing 10 James Last
Jo peppar peppar ,-)
Nu mår jag bra om jag törs skriva det. Mamma har klarat sig bra, hon är frisk nu. Det är en månad nu sen hon blev sjuk. Så vi var hos henne i förrgår. Hon blev glad när vi kom, hon hade varit SÅ arg så arg på mig sa hon, för att vi inte kommit när hon var sjuk. Jag kunde ju bara prata med henne i telefonen någon gång för hon orkade inte gå upp, så jag hälsade genom personalen, det var hon också SÅ arg för...att jag inte ringt, vet inte om personalen hälsade från oss, Flera som blivit sjuka, både personal och de som behöver hemtjänst där mamma bor. Min man har har återhämtat sig från covid. Men igår blev han dunderförkyld, så nu måste besöken hos mamma stoppas igen.
Vi har varit så trötta.
Har somnat överallt, har inte orkat läsa era inlägg, Förrän nu ,-))
Vi har haft huvudvärk, diarre, bröstsmärtor, torrhosta, lite feber, ont i halsen, yrsel som var otroligt obehaglig, det var samtidigt som att befinna sig i ett vakuum..
Var glad för varje dag det inte blev värre. Blev faktiskt rädd!
Och så tröttheten, som satt i efter de andra symtomen försvann. Det har gått i vågor hur vi mått.
Jag tänker på mamma som blev så arg på mig och på alla äldre på hem som inte fick besök på så länge,det var nog många som inte förstod varför ingen kom och hälsade på. Som blev besvikna på sina anhöriga, vilket är sorgligt.
Hoppas ni andra mår bra!
