Bildminne eller känslominne

 Kanske har ni båda! ,-)

Jag har känslominne ,-)

Det betyder att jag minns  väldigt starkt...och minns  var jag stod i förhållande till andra personer, var de stod. Vad vi sa....vad jag kände just då!

Jag minns mycket i mitt liv, från jag var 3 år. Då är det känslominnet som hjälper mig.
Jag minns när jag fick min första docka...var jag stod var mina föräldrar stod osv. Likadant med så mycket. Placeringen hjälper mig att känna känslan, det är som att gå tillbaka i tiden och uppleva allt igen ,-) Även mindre betydelsefulla händelser..så är det just  placeringen och känslan som får mig att minnas.

Mitt bildminne är lika med noll! ,-))
Jag måste fota för att komma ihåg.....hur ser min man ut. ,-))..det är klart jag vet. Men har inget fotografiskt minne. Då måste jag ta fram mina fotografier! . Vissa får ju fram som ett foto i sitt huvud, men inte jag.

 Så jag fotar, hela tiden, massor med bilder!
Bilder är jätteviktiga för mig!
Ja visst ja, tänker jag när jag ser min kusin på bild! Självklart så ser hon ju ut. klart jag minns hårfärg och lite sånt, men att se bilden inom mig, nej det går inte!

Men känslan, den kommer direkt, 5 år...jag sitter på brunnslocket hos min farmor...min äldre kusin står till vänster om mig...min andra lite framför åt vänster, jag känner mig lite blyg men glad!
Och det är inte enstaka händelser, jag minns otroligt mycket även om det inte är stora händelser, bara vardagliga. Men att just "se" framför mig, nix, funkar inte.

Så har du som läser det här fotografiskt minne. Känslominne, eller kanske både ock!
Känner du igen dig i mitt inlägg? ,-) Skulle vara kul att veta!

Många verkar ha ett fotografiskt minne, det skulle ju varit väldigt kul att ha ,-)

En liten herre i brun kostym.

Sitter och tittar på bilder från en semester...Den här killen på bilden älskade att vara på semester.
Här var vi i Norge, vårt otroligt vackra grannland.
Många kryssningsfartyg kom in i fjorden där vi campade. I vackra Geiranger.
Vår lilla kille på bilden älskade att spana ut på alla stora fartyg!
En underbar kille som alltid var glad, hängde med på allt. Älskade att simma, inte i fjorden det var för kallt ,-))) men annars.  Han somnade in för några år sedan, 14 år gammal. En riktig följeslagare ,-)

Med ett minne man skulle önska att man själv hade. Det var som om han hade en liten filmkamera i huvudet. ,-)))

En liten viktig familjemedlem!

Svarta byxor

Idag har jag sprungit in och ut i massa affärer för att få tag på ett par svarta byxor, basal kläder...
Att det ska vara så svårt!.
Hittade jättesnygga byxor som var för korta, för att de skulle vara korta! NEJ! Men på modet nu.
Det ville jag inte ha. Så svårt det är att hitta byxor som är snygga och i lagom längd!
Likaså koftor i svart med knappar. Jag trodde det skulle på enkelt, men nej.... höll på i 3 !/2 timme och är inte riktigt nöjd.

Det är till min bästa väns begravning....
Jag känner sån sorg så svart är den färg jag vill ha. Jag vet att man inte behöver vara så strikt, men nu vill jag ha det.

Tycker att förut hittade man lätt basal kläder. Men det har de tydligen ändrat på.

Alla fall till slut hittade jag något.

Blott en dag

Vad är det här för trasa!

Det kan man ju undra! ,-)) Vad är det för trasa......jo vår ena hund. Som har otroligt vit päls här....nu har han så vacker färg ,-))
Han älskar snö, is och vatten, så här ligger han och njuter ,-)
Han älskar att bada i diken fulla med is eller lera! ,-)

Min farmors hund och jag som liten tjej

Jag fick ju inga husdjur....förutom marsvinen jag fick ha i 2 månader och katten jag fick ha i 3 månader. Jag älskade ju djur. Min pappa var uppväxt med flera hundar, höns hästar katter bla.
Min mamma fick en vandrande pinne! ,-)
Men jag fick ju bara behålla mina marsvin och katt någon månad.

Men varje år när jag var liten  ochvar i södra Sverigei Skåne varje sommar
när mina föräldrar hade semester Vi bodde hos min farmor,-)
Hon hade en hund en pudel.
Jag älskade att vara där med min mamma och pappa två veckor varje sommar.
På fotot ser ni mig och min farmors hund! ,-)

Den här hunden var lite av ett osäkert kort, han bet vissa människor, men aldrig mig ,-)

Min farmor bodde i ett gammal hus, men hallen var rätt ny, det var vitt kakel på golvet och i dörren fanns en ruta med fönster i gult, vilket gav hallen ett gult sken. Det viktigaste i hallen var ett koppel som hängde där. Jag minns glädjen när jag stod i det gula skenet och tittade på hundens koppel, jag stod där länge....-)
Det var det vackraste jag visste, hundkopplet ,-))) Förutom hunden själv då, och att få gå och hålla i kopplet ….med hunden, det var nog ett av det lyckligaste ögonblicken i min barndom! .-)

Vågat.....,-)) småkrusigt hår

Yngsta barnbarnet fyllde år, hon fick då en "tång" plattång kallade hon den för, men den gör håret småkrusigt ,-))
Jag sa med en gång att hon fick krusa mitt hår när vi sågs igen.
Det var igår ,-)……….Hon krusade mitt hår och jag krusade hennes....Man kan ju säga så här..hon passar i sitt.
Det visste jag redan innan jag lovade henne..att det INTE skulle passa mig, men för en gångs skull var vädret på min sida. ,-))) Det ösregnade  när vi skulle ut med hundarna, så det var huvan på! ,-)

Småkrusigt, eller småvågigt hår passar inte vem som helst kan jag säga!.....Men lovat är lovat och kruset försvinner ganska fort.....om inte annat ...med hjälp av vatten ,-))

Tänk...... om !!!!!

När vi är hos min mamma, för att jag ska kunna prata med henne, det är ju vitsen att vi åker dit, så går min man och hundar till en rastgård som ligger en bit bort. Och hoppfullt kan våra hundar leka med andra hundar.
Nu har min mamma en ovana eller vana att alltid kommentera att min man är borta utan mig!

Så när vi sitter och pratar....så börjar hon...varje gång!

Man måste ju undra...….han har varit borta lääänge! Visst har han!

Nej han brukar vara borta så här länge säger jag.

Man måste ju undra...fortsätter mamma, om han träffar någon intressant....trevlig...och rolig!!!

JA men det gör han säkert säger jag.....och låtsas inte om vad mamma tror.
Det finns väl fullt med trevliga personer!
Men det biter inte på min mamma.

Hon fortsätter och fortsätter...
men kanske han träffar någon trevlig rolig.....  läääänge läääänge. Hon småler när hon säger det här.

Jag försöker prata om allt möjligt.....nu när vi har chansen.
Men hon återkommer hela tiden till den här otroligt trevliga som är så kul att prata med som hon fantiserar om att min man står och pratar lääääänge med!

Sen är hon SÅ förvånad när han kommer tillbaka med våra hundar.

Så efter en stund.....när han sitter och vilar framför TV.:n…..
Så lyser hon upp.
Han har gått ut igen!!!! säger hon och ser glad ut.

Nej han sitter och tittar på TV säger jag.
Då slocknar hennes leende!

Hon ser så besviken ut.

Nästa gång vi är där, börjar hon igen....man måste ju undra...om han har hittat någon trevlig och väldigt kul...…..