Translate

tisdag 25 februari 2020

När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag i "minnet" hur du efter att ha lämnat den speciella gåvan vi gav varann, din till mig och min till dig, För bara någon månad sen, hur du ler stort och slänger en slängkyss till mig i vänskap.







Ibland har man turen att möta en alldeles speciell person som blir ens vän. Den turen hade jag.
Så mitt i en stor sorg av saknad, känner jag en tacksamhet att "jag" fick vara din närmsta vän.
Ingen av oss hade många vänner. Men vi fick en speciell kontakt från allra första början.
  Efter några år var vi fyra vänner i vårt gäng..
Vi hade en stor åldersskillnad i gänget.
Det märktes aldrig..vi hade så kul ihop, vi var trygga tillsammans, och lät varandra vara just den personen den var.
Vilken vänskap. Du min vän var yngst.....

Igår efter mitt inlägg somnade du in.


måndag 24 februari 2020

Mina älskade vänner




Jag har aldrig haft många vänner, utan kunnat räkna dom på en hand, men otroligt betydelsefulla!
Vi har haft SÅ kul tillsammans.
Men helt plötsligt är det slut med det!
Vi kommer aldrig mer att vara vi 4 i vårat gäng.
En har inte kunnat vara med på grund av en mycket svår lungsjukdom, så hon har varit tvungen att avstå, hon orkar inte.
En , min allra bästa vän....är svårt sjuk.

Jag känner mig så chockad och vilsen.

En sån här grupp av vänner är inte lätt att hitta, så härliga...riktiga vänner.

De betyder så mycket för mig, och att det nu är slut...gör så ont!

Vi som pratade o skrattade så mycket...vi som gick i affärer och tittade på en massa kul, titta här, vad tycker ni...
När jag var i en affär sist, gick jag själv och sa tyst för mig själv....men titta.... vilken läcker färg.....och kolla in den där! ……...

Ska titta in till er andra här på bloggarna, men jag har mått så dåligt och fått sån ångest så jag har mest kollat serier för att få något annat att tänka på!

Ta hand om er!

Socker




Vår semester mascot ,-) den ena, vi har tre.

Läste igår i tidningen att myrorna har vaknat...några timmar tidigare såg vi när vi rastade hundarna hur myrorna for omkring, det var riktig fart på dom, läste att dom inte kunde hitta mat ännu, det var för tidigt.
Så idag tar vi med socker ,-)

Nu hoppas vi att min man får en ryggoperation. Han har så ont så han har svårigheter att gå!

Han saknar våra långpromenader med hundarna, han är med och rastar i en stor hundrastgård så hundarna får springa av sig...andra promenader får jag ta själv med hundarna .

Tur att vi gjorde vår långsemester förra året!

Själv är jag mest orolig för allt.


tisdag 18 februari 2020

Tårta på Tårta





Vi har haft familjen här, jättemysigt!
Mamma kom också ,-) Hon har varit här i tre dagar och sovit över i två nätter ,-)
Hon är otroligt duktig.
Hon tyckte det var kul...och det tyckte vi också ,-)




Vi har tittat på en serie från netflix min man och jag. "the stranger" SÅ bra, ett tips bara ,-)

torsdag 13 februari 2020

Ett leende betyder mycket ,-)


Vi kör fel i en stad på ön Texel, Nordholland. Så kör vi in på en gata...och plötsligt dyker den här "damen " upp, vilket soligt leende, kan man bli annat än glad ,-))
Tur jag hann fota!




Så här stod hon och viftade glatt ,-)))
Jag hann precis vifta tillbaka!

Jag var glad innan, men nu förhöjdes min dag till en ännu bättre dag! ,-)

måndag 10 februari 2020

Ingen "blåskontroll"




Ett minne från vår 10 veckor långa semester i husvagnen!
Vi åkte 1 maj, det har aldrig varit SÅ kallt någonsin sen de började mäta.
Vår värme i husvagnen började ju krångla, så kallt ute och kallt inne i husvagnen.
Jag höll ju koll på hur varmt eller snarare hur kallt det var" hemma", när vi varit borta några dagar, såg  att det var 1 grad och att det snöade där vi har vår sommarstuga!
Jag hade nästan lika mycket kläder på mig ute som inne i husvagnen. Nu hade vi varit på den superhärliga ön Texel i nordholland. Nu var vi vid kusten i Belgien, så himla mysigt. Vi gick ner till stranden för att bla låta våra tre hundar springa av sig. Det var härligt, jag samlade på stenar och snäckor....svinkallt och väldigt blåsigt.
Nu började jag leta efter en toalett, vi gick längs stranden...men ingen toalett i sikte!
Ok vi hittade till slut en på stranden, men jag fick panik att bara se den! Den såg ut som en konservburk, Inga fönster och i plåt, med en dörr som när man stoppade in en slant gled upp från sidan och sen gled tillbaka. Jag har fobi för toaletter som så tillslutna.  NEJ det går inte! Jag håller mig....
Men när man går och njuter går man längre än man tror! Det skulle ta minst 30 minuter tills vi var tillbaka till husvagnen!
Vi började gå tillbaka, det var svinkallt. …..Det var hus överallt. Och bakom stranden var det stora höghus...så det var bara att kämpa på, när vi var omkring 500 meter från husvagnen ser min man några buskar längre fram.....där bakom buskarna... JA jag blir jätteglad, jag tar sikte på buskarna och knäpper upp knappen i byxan. Då …. "fan"  då kan jag helt plötsligt inte hålla mig längre! Det var som om att när jag nu får ett tillfälle så blir det en signal till hjärnan " kissa"   Det börjar rinna bara. NEJ säger gubben!
Stelfrusen och vansinnigt kissnödig står jag där mitt på en trottoar med buskarna i sikte och låter det forsa ner....det var ju ingen som skulle kunna ha märkt eller sett det. Men det kändes.
Det värsta var att jag blev tvungen att duscha i en kall husvagn och tvätta upp byxorna!



söndag 9 februari 2020

Ge beröm till dig själv " en fråga i kvällstidningen"





En fråga som fanns i kvällstidningen igår "lördag"!

FRÅGA vi 5


Är du bra på att ge beröm till dig själv?

Kort och gott skulle jag svarat JA ,-) "Nu är jag det"


Här på bloggen utvecklar jag det lite mer ,-)
Jag är ganska förlåtande mot mig själv när jag inte kan. Äh du gjorde ditt bästa säger jag till mig själv. Men du vet att du kan bättre ,-) Eller annars är det här bra nog ,-)
Jag hyllar mig själv när jag kan .-))) " YES"
Jag har blivit bra på att peppa mig själv. Och man behöver väl inte kunna allt!

Men som barn och ung var det helt annorlunda,  Då skämdes jag om det blev fel.

Sen hade jag några favoritsläktingar som sa att de skulle smyga på mig, gömma sig och skratta när jag gjorde bort mig.
Det tog jag på blodigt allvar, och blev väldigt rädd för att göra bort mig!
Det gav mig en stor osäkerhet för det varade i 15 år. Jag som var SÅ blyg innan, kollade då noga att ingen såg mig ,-)
Nu struntar jag förstås i sånt, jag bjuder på mina misslyckande! ,-))

Så nu frågar jag er som tittar in.

Är du bra på att ge beröm till dig själv? ,-)