Ibland dyker det upp människor som är lite extra! Kokerskan var en av dem i mitt liv ,-)

Satt och tittade på tv folk som svimmat i sändning, mer av misstag än att jag var intresserad ,-)
Hade några minuter till godo ,-)

Då kom jag att tänka på när jag jobbade som vikarie i ett kök på ett dagis och fritis.
Skulle vara där några månader och var gravid  i början av graviditeten, skulle jobba i hop lite mer pengar och sen flytta till England.
Helt plötsligt kände jag mig svimfärdig, då vänder sig kokerskan som jobbade där om...ser hur vit jag blivit, kommer rusande och trycker ner mig på en stol och böjer ner mitt huvud. Efter stund mådde jag bättre...då fick jag en stor portion havregrynsgröt, sylt och mjölk.
Sen mådde jag hur bra som helst. Varje morgon när jag började mitt jobb efter den händelsen serverade  kokerskan mig en stor portion gröt, med sylt och mjölk.
Den kvinnan kom jag att tänka på nu.....en underbar kvinna!
Jag blev alldeles tårögd när jag tänkte tillbaka.....hur hon tog hand om mig och brydde sig.

En liten händelse ur mitt liv ,-))
Var den kvinnan finns nu vet jag ju inte, men ett varmt Tack från mig till henne!,-)

En bild jag lovat ,-)

Här är vår lilla Prins...han börjar bli stor nu ,-)
Så duktig, en helt ny ras för oss, vi har nu haft 5 olika raser. Så himla duktig, har kommit in i familjen så bra.
Han heter inte Prins men han är en ,-))
Helt underbar!

Man med tulpaner

Sittar i bilen i baksätet och väntar med hundarna medans gubben är inne i en mataffär.

En man " mitt i livet" ålder kommer ut med en tulpanbukett.
Ett helt vanligt ögonblick i livet...men det var hur mannen bar buketten...hur han gav blommorna en speciell blick, och sen ett snabbt leende, som om han var jättenöjd. Han kanske redan tänkte på mottagaren till buketten, hur glad personen skulle bli. Eller skulle han ha buketten själv.
Han passerade snabbt bilen jag satt i, mig såg han inte i baksätet med tonade rutor....men jag fortsatte tänka på mannen och tulpanbuketten ,-)
Oavsett mottagare. så hoppades jag att denne skulle bli väldigt glad och visa det ,-)

Ett vanlig händelse som händer överallt varje dag men som berörde mig lite extra ,-))

Högt i tak

När jag var barn hade alla i familjen och släkten samma åsikter, politiskt...och annat.
Så det var tysta diskussioner, och medhåll...
I vår familj nu.... har vi alla mer eller mindre olika åsikter.

När vi träffas händer det att vi tar upp det politiska bla… då ventileras det !
Vi framför våra åsikter som vi alla redan vet vad den andre står.
Vi håller inte med varandra alls.
Men vi respekterar varandra även om det kan gå högljutt till.
Vi älskar varann ändå, det känns bra att vi alla tillåts tycka precis som vi vill, även om vi står just då långt ifrån varandra.
Det känns som en trygghet.
Jag växte ju upp väldigt ensamt, så jag har verkligen inget emot det här.
Det blir lite livat, ibland eller oftast väldigt livat. Men ingen som går över gränsen.
Det känns fint att vara i en familj där vi alla kan vara precis vem man är och tillåtas vara det.
Mina föräldrar deltar ju inte pappa är död och mamma varken hör eller ser så bra, de hade nog haft svårare för de här samtalen ,-))
Men jag tycker det är befriande.
Att älska någon fast åsikterna går helt isär.
Äldsta dottern säger att det är bara i våran familj (17) st som vi har så högt i tak! ,-)

Det jag skrev om igår, hände för ett tag sen och efter att ha mått kanondåligt var jag tvungen att som vanligt skriva av mig!

När tårarna vägrar sluta rinna!

Jag har sån ångest att jag har förlorat en vän som betyder SÅ mycket för mig, har känt min vän i 30 år.
Så många skratt och diskussioner om allt. Kan inte sluta gråta och har ångest över nätter när jag inte somnar.
Jag vet att många förlorar nära familjemedlemmar och kämpar för varje andetag! Jag känner så mycket med er alla som bär på en sån sorg.

Jag får panik...jag känner mig rädd, känner en sån stor ensamhet....jag har gubben och hundar, nya lilla prinsen. Familj.
Men den här vännen kommer jag aldrig sluta sakna! Bara det gör mig rädd.
Att aldrig mer få se dig och skratta så mycket så att allt känns underbart.
Att se dig stå och vänta, när vi skulle ses.
Hur glad jag kände mig av bara det!

Tänk om jag aldrig mer blir glad.
Jag saknar dig! SÅ jävla mycket!
Du har haft en enorm betydelse i mitt liv!

" Våra andetag" av Christina Karlsson ,-.)

Har köpt en bok av en bloggvän! ,-)
Har  läst den sakta och tagit in, för den är skriven på haiku, något som var väldigt obekant för mig ,-)

Väldigt fint skriven, avslappnande, vilket jag verkligen behövde.
Fint omslag, en vacker bok!
En tänkvärd vacker bok...………..trodde inte att haiku var något för mig, så är glad att kunna säga....att det var det ,-))
Tack Christina, en bok att spara och ta fram då och då.
Christina Karlsson är en konstnär som har mycket att bjuda på gå gärna in till hennes blogg ,-)
Haiku får mig att stanna till och tänka på ett nytt sätt......orden går rakt in i hjärtat! ,-)

Christinas blogg hittar ni här.     http://blog.christinakarlsson.se  hoppas det fungerar!

drömmar är olika

Alla har vi olika drömmar.....gubben o jag vill ha ett hundliv ;-)) vi flyger aldrig...utan åker vi, tar vi bil o husvagn vilket vi planerar att göra nu till våren med hundar förstås. En hundkille till blir bara kul, vi har rest så mycket med hundar genom åren.

Visst har vi mycket i våra liv.....men det blir inte jobbigare med en hund till, en av de hundar vi har kräver mycket jobb, men det är sånt vi gillar, så det är vi redan vana vid.

Vi gör redan en hel del för andra så nu ville vi inte missa att göra något för oss själva .

Det känns befriande ,-))

Vi är lyckliga och vana  vi har haft 2 eller 3 hundar sen 1986, inte en dag utan ett härligt hundliv ,-))

Valpen! ,-)

Ja ,-) vi har en till valp så nu har vi att göra, han går jättebra ihop med familjen och de andra hundarna ,-))
Duktig kille.

När dragkedjan fastnar i jackan!!!!

TACK för era kommentarer, men det är jättestressigt, vi ska vara "här" vi ska vara "där" samtidigt.
Jag mår väl inte så där himla bra.....får ångest av allt.

Var på kalas idag, eftersom jag svällt lite i mina fingrar så får jag inte på mina vigselringar.....jag får panik när ringarna fastnar ,-)) Det var två andra på festen som också får panik att inte få av ringarna.
Då började vi pratade om tex halsband som är svåra att få av, panik!!
Trångt i halsen och när dragkedjan inte går att dra ner! ren panik!!!
En berättade att hon haft en dunjacka...dragkedjan hade fastnat, hon fick sån panik att hon tog en sax och klippte upp jackan! … Det skulle mycket väl jag själv göra ,-))
Trodde jag var ensam om den här nojjan. Men  det var flera som kände likadant!
Jag får till och med panik om en stövel fastnar på foten ,-) Jag  känner då hur luften tar slut....om jag hade lugnat ner mig innan gubben till slut fått bort den hade jag  väl insett att jag kunde andas...hoppas jag.
Men sånt här är vanligare än vad man tror, jag kände igen mig helt när de andra berättade om deras panik.
Har du som läser det här samma panik när dragkedjan fastnar eller ringar som inte går av eller dyl? ,-)

Hoppas ni alla haft det fint .-)

Nytt år, önskar er alla en God Fortsättning.

Full rulle är det hela tiden......mamma känner sig otroligt ensam men vill absolut inte flytta till ett hem.
Det känns lite extra stressigt att vi inte kan göra mer.

Nytt år, nytt liv...…………...vi har ändrat lite och det känns genast lättare i huvudet ,-)
Var sak på sin plats bara en sån sak gör skillnad.
Ska inte skriva så mycket mer nu utan hälsa på er andra ,-)

Vara i nuet, inte det lättaste ,-))

Så mycket det är att göra innan Jul.

Alla julklappsönskningar!

Slut i butiker!!

Vi åker runt för att försöka få tag på allt.

Vi rastar den ena av döttrarnas och hennes familjs hundar tillsammans med våra två hundar.

Jag kände stressen krypa i kroppen, så jag talade om för gubben att nu skulle jag vara i nuet, bara titta runt på snöiga trädgrenar och njuta av varje sekund.

Jag började andas lugnt se mig omkring och riktigt ta in allt vackert ,-)

Efter en stund började gubben prata om nästa vecka...….eller veckan som varit.

Inte nu.....jag försöker vara i nuet.

Ja...jag med....säger gubben.

Tyst var det någon minut, sen är gubben igång igen med något som ska hända längre fram! ,-))

Det går INTE att vara i nuet om du ska babbla om det som kommer att hända, säger jag då.

Vi hann väl gå en bit.....

Då hojar gubben glatt...vet du om precis 5 månader är det 17:de Maj!

( det var alltså 17:de december när vi skulle vara i nuet)

Ja vadå??? Vi firar ju inte 17:de maj.....

Men då är det ju nästan sommar....gubben är i färd med semesterplaner!!

Jag njuter NU......och det gjorde jag verkligen eller försökte ………..

Sånt där ju tid att lära sig inget man kan direkt ,avfärdar gubben mig.

Man måste ha en viss övningstid tycker han....

Tydligen för han har inte kommit mycket längre idag...det är "nästa vecka" och så som gäller.

Gubben gillar inte att tiden flyger iväg... så jag kom med att om man lever i nuet och tar in det vackra och låter tankarna vara eller försöker för jag är inte så bra på det här själv.. Då måste ju tiden gå mycket saktare....

När han ändå höll på och "störde" så passade jag på att slänga in en sak som ska hända nästa vecka jag också ,-))))

Det noterade han direkt ,-))

Det var ju i nuet.

Precis i nuet ska vi vara.

Jag hoppas att alla mina bloggvänner får en härlig JUL.

Andra som bara kikar in, en härlig JUL

Och ni som inte firar JUL en Härlig Helg! 

Kanske har min mamma en liten poäng ändå

Gömma sig inomhus bakom en dörr till ett annat rum...…..tills besökaren har gått...…
Ja alternativen är många.

Min mamma har alltid sagt ändå från jag var liten …...inte vill dom att vi kommer!
Men de sa ju det. har jag då sagt..…      Det är ju bara som folk säger.   .sa mamma då
Ofta sårade hon mig....VA ringde hon DIG!?!
Ja...…
Mamma var alltid oförstående...………...NEJ det var väl du som ringde.....hon ville aldrig tro att någon kunde ringa mig! Fast jag hade kompisar som jag hade kul med så kände jag mig besviken över hennes ord, ! Trodde mamma att ingen ville vara med mig?! Inte vill dom att "du" kommer!!! sa hon ofta.



Idag när jag satt och tänkte tillbaka lite så började jag skratta......ok det var väl inte så kul då. Men jag kom på några ex som visade att mamma hade kanske en poäng trots allt ,-)  Även om jag tror att de flesta menar när de säger...." kom och hälsa på"  Vi menar det....gubben och jag alla fall!

Så här kommer några ex från mitt liv Och något från säker källa ,-)) (mamma)!

EX 1

Vi var i England, min gubbe är ju därifrån.... vi var ute och gick....mötte en äldre kvinna som min gubbe känt sedan han var liten . Vi pratade med henne och hon ville så gärna att vi skulle dagen efter kl 10:00 komma och besöka henne, det var hon väldigt noga med...annars blir jag otroligt besviken, det sa hon flera gånger...….eftersom vi var där på semester så sa vi förstås JA vi kommer gärna.
Dagen efter kl 10:00 var vi där, först öppnade ingen...men vi knackade igen...då kom dottern, tittade på oss...VA KOMMER NI!?
Vi förklarade att var bjudna, JA jag vet säger hon...men vi trodde aldrig att ni skulle komma!!!
Vi ska bort...men kom in och sitt i soffan en stund....vi hinner inte bjuda på te!
Vi blev så snopna så vi (dumma som vi var) gick in och satte oss i soffan i det större rummet....mamman kom in och sa som dottern hade sagt att dom aldrig trott att vi skulle komma!
Där satt vi själva gubben och jag i soffan och tittade på varandra.... efter 10 min kom dottern in och sa att vi måste gå!
 Behöver väl inte skriva att vi aldrig gick dit igen ,-))

EX 2   Gubben har en yngre bror i London....när vi kom till London  nästa gång ( vi bodde i Sverige då) skulle vi ringa sa han. De hade inte sett varandra på 6 år. Och vi skulle åka förbi London så redan innan vi lämnade Sverige så ringde vi......NEJ det passar inte att ni kommer alls säger min gubbes bror, hans flickvän hade någon skrivning hon skulle plugga till... kan vi träffa dig i en park  en liten stund bara så vi bara kan ses undrade min gubbe......NEJ det gick inte heller bra!

EX 3
Mamma och pappa har ju sin sommarstuga på landet, En man som bor tvärs över ett stort gärde brukade komma och hälsa på lite då och då hos mina föräldrar, alltid vid middagstid. Så mamma och pappa bjöd ofta på mat.
Han sa att de skulle komma till honom någon gång, så mitt på dagen en gång gick mamma och pappa dit...…...han såg från sitt fönster att de var på väg till honom...…. då kom han springandes, fäktandes med armarna……. NEJ NEJ det passar sig inte alls att ni kommer nu förklarade han!!!
Så mamma och pappa som kommit halvvägs fick vända hem igen...…

EX 4
Vid ett senare tillfälle när mamma och pappa såg honom komma till dom....lämnade dom huset och ställde sig bakom några träd...….vi låtsades vara i skogen ...berättade mamma för mig ,-))

Jag har fler EX men då blir det för långt inlägg ,-))

Mamma har envisats hela mitt liv att när någon säger att ni måste komma och hälsa på så menar dom det absolut inte! Det är det sista dom vill.

Ibland är det säkert av artighet någon säger så...….men det är väl få gånger hoppas jag ,-))

Ruschiga dagar

Ruschiga dagar är guld ! -))))

Vilken ruschig dag, har varit sjuk ont i halsen, hosta.
Men så var vi tvungna att julhandla ,-)
Vi var i ett centrum flera mil bort jag kände mig så matt för jag är inte riktigt frisk ännu.
Så jag hojtar till min man.....Jag struntar i det här nu jag bryr mig inte, då tar någon tag i mig bakifrån!?!? Jag vänder mig om, min kusin! Jag har inte sett honom på flera år ,-) Jättekul, men samtidigt kände jag mig dum!
Jag hade gått omkring som en sol....men precis när jag hojade högt de orden kom han!!!

Så typiskt!
 ,-)

När jag kom hem...tänkte jag på de ruschiga dagar som ligger framför...all julklappshandling!
Då tänkte jag flera år framåt, den dagen jag sitter på ett hem......eller....då kommer jag säkert att önska mig tillbaka till en av de ruschiga dagarna.
Att få vara med...att leva...… jag skulle då troligtvis gjort allt för en  enda till ruschig dag!
Så nu kommer jag att njuta av all rusch! ,-)

För det är livet ,-)))

VIRUS är det INTE så vad är det då

Jag har varit SÅ stressad en längre tid och så kommer det här...…. min hjärna som en gång varit utbränd hanterar det här väldigt dåligt, jag har försökt starta en ny blogg men det fungerar inte! det var ju målet när den här började krångla.
Men jag får inte ihop det, blogspot är ju en väldigt enkel blogg bra blogg.
Men att starta en ny på en annan plats fungerar inte efter all stress, min hjärna lägger av helt enkelt!
Så jag tänkte att jag fortsätter med den här trots allt, bilden från widget surver kommer mer sällan.
Men nu har jag upptäckt att när jag kommenterar vänner bla från wordpress även när jag LOGGAR IN kommer svaret från mig som UTLOGGAD???!!! Jag är...………..så fundersam!?
Jag vill ju vara med och tävla hos en bloggvän som har så underfundiga tävlingar så himla kul och avslappnande, nu går inte ens det!!!?
Jag vill ju fortsätta att blogga helst på min sida som jag känner mig hemma på, virus är det inte, det har min man och jag kollat upp!
Men något fel är det ju.
Har försökt kolla på blogspot suport men kan inte komma in där, troligtvis för när jag loggar in ses jag som utloggad!!??
 Men ni mina bloggvänner jag saknar er alla!!
Ingen nämd ingen glömd!
KRAM Primrose

Tack

Har skrivit svar till de som kommenterat men kan inte kommentera hos de jag vill, så jag skriver här och tackar!
Jag saknar er.
Har försökt med nya bloggar de gillar jag inte alls gratisbloggar som är SÅ trista!
Så de två skippar jag.
Jag avvaktar med den här bloggen, sysslolös är jag inte fyller min tid med annat, men visst saknar jag bloggen!

Ett tips...…. vill jag komma med.
Framför datorn blir jag trött i ryggen, och efter semestern mådde jag kanon. då gick jag med ryggsäck
som var ganska tung så nu går jag med ryggsäck en timme om dagen inomhus, redan efter första timmen kände jag mig starkare och rakare i ryggen, det kändes väldigt vilsamt ,-)
Den väger 4 1/2, det fungerar för mig.
Nu peppar peppar kommer bilden som täcker min sida bara ibland.
Vem vet om jag har tur slipper jag den helt.
ha det fint
Primrose ,-)

Bloggen avslutas

TACK alla min härliga bloggvänner för att ni fått mig att le, skratta, oroas med er.
Ni har alla fått mig att må SÅ bra. Alla som har tittat in som jag inte känner alls. TACK alla ,-))
Jag hade gärna fortsatt blogga.
Men det här som kommer på min blogg täcker min sida oroar mig, jag får inte bort det.
Så jag är inne lite snabbt så ni vet att den här bloggen avslutas.
Kanske skaffar jag en ny blogg, men det här har fått mig att tappa lusten.

Ta hand om er! ,-)

STOR KRAM Primrose ,-)