Lämnad ensam i köket darrig och svag!

 

Alltså är folk helt IQ-befriade!!??

Nu har jag tyckt att hemtjänsten varit bra den senaste tiden, för det mesta.

Men ringer mamma i morse. Det tar lång tid innan någon svarar.  Till slut svara mamma, hon hade fastnat med benet i köksbordet och det tog tid innan hon kom upp. Jag ringde 13 min efter 8, de kanske hade kommit tidigare vad vet jag....Jag frågar mamma var hemtjänsten var när jag ringde, i hallen, de var på väg ut. 

Så du sitter själv nu då?

Ja, jag dricker kaffe, säger mamma. sen ska hon diska! Jag är alldeles skakig och darrig säger hon, hon mår så dåligt!

Har dom inte diskat? Och lämnar dig själv.....Men jag gillar att kunna hjälpa till säger mamma.

Men nu med corona och SÅ gammal. diska och sen ta sig till stora rummet i andra änden av lägenheten.

Darrig och svag!

Hon kan ju svimma, falla!!

Jag blev SÅ arg igen!

Så jag ringde ner till hemtjänsten....jag var så arg så jag kunde knappt prata. Hon lyssnade och lät besvärad. Hon skulle säga till att de i fortsättningen skulle följa mamma till fåtöljen. Chefen vill jag inte ens prata med, hon är lika IQ-befriad hon. 

Det tycker jag de borde förstå själv att de ska göra, det ska man inte behöva säga till om.

Förslagsvis sa jag att de kan servera henne gröten och kaffet på bordet framför fåtöljen, då sitter hon bra  och riskerar inte att ramla.

Men lämnar man en mycket gammal kvinna som också har corona att diska och sen förflytta sig själv.

Tidigt på morgon när hon nyss sovit och är darrig, jag har inte ord för vad jag tycker.

Nu har vi skickat efter hemtest till oss så vi kan testa oss, vi måste nog vänta några dagar till, men det känns att vi fått något.

En trevlig Helg till er andra som besöker mig!

Hämta app för att boka tid,

 

Svaret kom snabbt, men antagligen för att det var smittspårning. När mobilen ringde höll jag för öronen, min man svarade, när jag tog bort händerna hörde jag honom säga, då får vi testa oss.

Ser ut som om vi måste skicka efter ett hem test, dom har drive in test, men då måste man alla fall ta provet på sig själv och då måste vi åka långt.

Ringde mamma i morse när personal var där, hon började nästan gråta och sa " jag går nästan på näsan jag"

Jag frågade den personal som var där hur hon mådde. Någon ny jag inte känner till.

Jo hon mår jättebra! blev svaret.  Mår hon jättebra fast hon har corona, frågade jag,

Jaa hon är darrig och kan knappt gå. Det förstår jag, men sen var det undvikande.... bara att dom ringer sjuksköterskan om det blir värre. Men mamma verkade rätt ok efter omständigheterna.

Nu ska jag ringa lunchtid och middagstid när personal är där så jag får lite information.

När jag skulle smsa våra barn som var på jobbet, ville inte ringa till dom just då...skakade och darrade jag så jag kunde inte trycka.... Jag skakade och darrade i hela kroppen.

Jag är fortfarande arg! Och känner mig så orolig. För mamma och oss.

Jag tror dom visste tidigare än i Måndags.... Det var ju i Tisdags vi var där. Känner mig så lurad.

I Måndags hade läkaren beställt covid test till mamma, som hon fick ta i Tisdags när vi var där, otur för dom.att vi fick reda på det på det viset.

Min man har nu pratat med vår läkare där vi bor, de kan göra testet där, men min man kunde inte boka tid i telefon vi måste in till någon app, vad krångligt allt ska vara.

Vi var ju säkra på att vi hade corona i april, men tog blodtest i slutet av augusti och nej det visade att vi inte hade haft det.

Min mamma var smittad!

 

Min mamma har covid-19

Är chockad!

Så nu måste vi testa oss!

Något helt annat! ARG

 

Nu är jag arg! Min man är lika arg! Igår åkte vi till min mamma, har ju varit så noga att inte smitta ner henne med covid-19

När min man skulle ut med hundarna och jag skulle sitta och prata med mamma, möts han i dörren av två personer. De kommer in och säger till mig att de ska ta en covid test på min mamma. Vi misstänker att hon har covid-19 säger dom. Jag blir ju helt förvånad!........Visst min mamma har varit snuvig och hon har precis den dagen börjat hosta lite.

Men det är ju bara vi som besöker henne!

Vi är ju så gott som i karantän!

Det är en i personalen säger dom som är smittad!

Jaha! 

De sätter på sig skyddskläder och tar näs och svalgprov på mamma.

Och varför har inte någon ringt till oss och varnat oss från att komma dit?  Kunde knappt vänta tills de i skyddskläder går, då börjar jag nästan gråta av ilska!

Jag går in i stora rummet o ringer till hemtjänsten! Och undrar varför de inte informerat oss! Min man är i riskzonen. Ja då har vi gjort ett misstag, vi ska bättra oss svarar dom. Vilket gör mig ännu argare!

Hade vi vetat hade vi kunnat skydda oss! Vi i vår tur skulle om någon dag ha träffat mormor o morfar till  4 av våra barnbarn, barnbarnens mormor med svåra hjärtproblem. Det har vi nu avbokat.. Tänk om nu mamma har smittat oss och vi skulle smittat andra! SÅ ARG är jag! Det här är något de tänkt hålla hemligt, det hördes!

Vi är ju nära mamma i flera timmar. Man kan tycka att händer det här, vilket kan förstås hända, så måste dom väl informera oss! 

Är så arg att jag knappt kan skriva! Dom gör en smittspårning sa dom på hemtjänsten, då är det ju viktigt att vi sätter oss i karantän. Sen tycker jag förstås synd om mamma också och hoppas hon klarar det här om hon är smittad.

Är så arg och besviken, hade vi inte varit där, så hade de aldrig sagt något! Och om det vill sig illa hade vi kunnat fört smittan vidare! 

Jag känner bara FAN som vi skyddat mamma, och nu kanske hon har covid och kan ha smittat oss!

Sånt här kan hända, men varför mörka det!?

Hade trott mer om hemtjänsten måste jag säga!

Det här var igår. Idag ringde min man chefen, och det är någon i personalen som är smittad, och på frågan om det inte har någon form av skydd, så är det handskar och visir. Och vem skulle ha informerat oss, jo det var hon själv ,  men det hade hon missat!!

Så nu är det bara att hoppas på det bästa! Är fortfarande väldigt upprörd!

Vem är det................. Inte vet jag......

 

Jag väljer att ljuga! Har ingen lust att stå och diskutera med en av grannarna, jag känt i åratal, Men umgås inte med, hon kan vara mycket trevlig, men hon kan ha en andra mindre trevlig sida också.

Varför kunde jag inte bara säga, att det är säkert fler som tycker som du, men så tycker inte jag bla

Vad har jag då ljugit om...jo...jag brukar inte ljuga men en vit lögn då o då......det händer men inget viktigt. Men nu ljög jag.

Så jag har lite svårt att komma till saken nu!.....

Jag blir alltid obekväm när jag när sånt händer, jag hoppar inte på andra människor!

SÅ...

Vi möter grannen, min man är med och hundarna. .

Då helt plötsligt skriker hon till. VEM MATAR FÅGLARNA!!!!!!!

-Ja inte vet jag. svarar jag då.  Det är SÅ OHYGIENISKT och farligt för HUNDARNA skriker hon!

Ja inte tänker jag erkänna att det är jag som matar någon fågel när hon tar sig sån ton. Jag ser så oskyldig ut jag kan. Och nekar och undrar lite själv..vem kan det vara! 

Nu är det så att jag matar med talgbollar. Fåglarna bor på andra sidan vägen i skogen, de tar maten med sig dit! Och jag matar aldrig med matrester!

En massa FÅGLAR är det skriker hon vidare  Ja det kommer ju lite fler än de två kråkor jag matat i flera år,  Jag har ju två kråkor som går vid sidan om mig när jag rastar hundarna ,-) Så lite misstänkt ser det ju ut i hennes ögon. Nu när det är kallare kommer ju lite fler , Men de flyger snabbt vidare. Så vi har inte många fåglar alls.

 Jag matar på ett ställe rätt långt från där vi bor. 

Hon tittar misstänksamt på mig! Men jag ser lika grubblande ut som hon. Tror jag alla fall, jag kanske ser hur skyldig ut som helst!

Nu tycker jag inte om att bli påhoppad så där. Och de fåglar jag matar gör ingen skada. Förresten är det säker nåt jag ärvt från mina släktingar i Skåne, de älskade fåglar och hade alla varsin tam undulat och matade alla fåglar de såg ute.

Men tror inte grannen var mottaglig för snack om något arvsanlag.

Vem går nu och smyger med påsen med talgbollar , jo jag förstås, hon har samma hundrastningstider som vi, jag tittar mig noga omkring så kusten är klar! Sen tänker jag att nej nu får det vara nog, jag är vuxen och gör vad jag vill. Det är många som är emot att någon matar fåglar det vet jag, men har man några trogna fågelvänner så har man.

Du skulle ha sagt ifrån, säger min man. hallå ...varför sa du inget själv, han är ju med och matar våra kråkor, plus några andra nu när det blivit kyligare.

Grannen  smyger hon också, idag vände hon om och kom fort bakvägen och stod och kikade.

Sånt här gillar jag inte! Jag låter andra hålla på med sitt, och jag vill inte att folk ska lägga sig i vad jag gör.

Fredag och gynundersökning

 

Igår när vi skulle rasta dotterns o familjens hundar, var vi ju nyfikna på om det fanns två bitar av tårtan till oss,  barnbarnen ville ju att vi skulle stanna kvar och äta, deras pappa kom hem någon timme före mamman (vår dotter)  vi hade ju våra hundar att ta ut , så vi måste ju hem.

Jodå det fanns två fat i kylskåpet med varsin pytteliten bit tårta på varje ,-))

Dottern ringde senare....barnbarnet på 6 år hade varit mycket tydlig med hur det skulle vara, varsitt fat och en liten bit så hon skar upp, för precis så hade jag "mormor" sagt att vi önskade oss.

Precis jag hade måttat upp en pyttebit ,-))) Skrattade för mig själv hemma,  hon hade gjort allt efter mitt önskemål , God var den!

Idag ska jag till gyn, går på undersökning vartannat år, har gjort sen jag var 20år.

Inte så kul, men  bra att få det gjort. Lite roligare Fredag kunde man ju önskat sig ,-))

 

Match, tårtbak,

 

Förrgår blev det lite jäktigt, men det var vårt eget fel, först skulle vi till min Mamma som bor några mil norrut, efter det besöket, hem , äta fort, och sen iväg några mil söderut, för att se näst yngsta barnbarnet på 8 år spela en match utomhus i spöregn. Min gamla jacka klarade sig fint, frös inte och hade byltat på mig så mycket för nu tänkte jag bara njuta. 2 timmar var vi ute. Jättekul var det,-)  Sen hem i mörker och spöregn, vi kom hem sent för vi tog en "omväg" i ett villakvarter en bit bort ,-)))  lätt att köra fel, vi är inte vana att vara där.  Matcher förläggs ju gärna längre bort ,-)

Igår hämtade vi 8 åringen och hans lilla syster 6 år, de minsta av våra barnbarn från årskurs 2 och nollan. Nu hade vi lovat att hjälpa dom baka en överrasknings tårta , så de kunde bjuda sin mamma o pappa när de kom hem från jobbet.

Ett önskemål från 8 åringen, han kom på det förra veckan, men lite sent. Men nu hann vi. Det tar ju lite tid att baka tårtbotten. Så dom mätte upp allt som behövdes, vispade  och hällde i. Så himla kul. Nu har dom en sån där krånglig spis o ugn. Men till slut fick vi ordning på det ,-)

Tårtan blev så fin, med mosade frysta bär, marsankräm, grädde och strössel ,-)

Otur att jag glömde mobilen hemma, jag som fotar allt. Hade gärna velat ha foton på barnen när de mätte, rörde , vispade och dekorerade tårtan, med lite hjälp att hitta det som skulle till. Och hur mycket som behövdes.