Har missat dålig syn på ena ögat!

 

Nu mår jag inte bra, har varit så glad över att min syn förbättrats, så jag hade hopp om att skippa glasögonen och bara ha läsglasögon. Tycker jag ser så klart , och även gruset på gången. På ena ögat är jag närsynt men ser bra på långt håll, det andra ögat  ser jag  på nära håll med glasögon och dåligt på långt håll. 

Var hos optikern för att få nya läsglasögon. Då ser jag att jag ser jättedåligt på det ögat jag ser bra med läsglasögon. Det har jag missat, HUR frågar mina barn har jag kunnat missat det!! Jag är ju van att det är klarare på ögonen för jag har korsseende eller vad optikern kallade det för. 

Men att jag fått sån dålig syn och det ganska fort enligt optikern, så jag fick inte några nya glasögon.  Utan en remiss till ögonläkaren.

Nu oroar jag mig så mycket.  För jag ser inte ens stora bokstäver.

Jag vet att för ett år sedan sved det i mina ögon och hade svårt att läsa på datorn. Men eftersom jag ville läsa era inlägg så läste jag ändå, till slut kikade jag mig fram, men märkte inget annars. Dumt gjort, naturligtvis!

Men om det har något med det här att göra vet jag inte.

Det här har skrämt upp mig otroligt mycket.

Ni får ha det fint!  Nu ska jag in till er andra o läsa . sätter in det här i morron.

💗

Lagt om hela mitt liv känns det som ,-)

 

Vi har ändrat om mycket i vårt liv. Min man gjorde som jag!

Lunch, soppor, grönsakssoppor ,-) som vi gör från grunden,  kycklingbuljong och vatten ,vi blandar i det vi känner för .

Lite olika av det här. Grönkål, purjolök, palsternacka, ärtor, potatis,durumpasta, morötter, kidneybönor mest, ibland andra bönor stekt lök, tomater, brysselkål, broccoli, avokado, spenat,olivolja gurkmeja.osv har säkert glömt ett och annat. Sen kör vi allt i en mixer. Det känns som vi äter lyxsoppa varje dag. Har också i gurkmeja, en stor vitläksklyfta har jag till kvällsmaten, pressad varje kväll.  Har slutat helt med socker. Och alkohol, det blev det ju inte mycket av förr heller, men ett glas vin till maten blev det förr. Nu kanske ett halvt glas i månaden. 

Sen gör vi frukt smoothie varje dag.  Med lite olika frukter, men alltid ett äpple ,-) Mår bättre av den här kosten måste jag ju skriva. ,-)  Så jag längtar aldrig efter choklad, som var min fika favorit förr! ,-)) Med nyttigt blir man inte sockersugen alls!

Vi rör på oss mer, och tränar lite hemma.

Så jag glömmer nästan bort bloggen!

Sen har vi ju nu haft härligt väder, häggen doftar så gott ,-) och allt det gröna. Så man får passa på att njuta . Ha det gott

KRAM

💗

Maj redan, ojdå

 Tack alla för fina kommentarer. Har inte tittat in på min blogg sen senast jag skrev.

Nu har det gått en tid. Längre uppehåll än jag tänkt mig. Känner mig lite ringrostig.

Fick vänta längre på strålningen, tre veckor åkte jag dit varje dag utom helg, samtidigt sålde mamma sin lägenhet, så det blev lite mycket på en gång. Först söderut, sen norrut samma dag. Fick hjälp av barnen att tömma lägenheten, men eftersom det skulle gå så fort så tog vi hem mycket till oss för att i lugn och ro sortera, så vi hade kassar med grejer både här och där.  

När det var klart så fick mamma en chock.......personalen lyssnade inte när hon pratade, så en dag säger hon till mig att personalen säger att hon ska dö.  Jag säger att hon måste hört fel. En dag sitter jag i rummet, mamma sätts i rullstol...så säger mamma till den som står framför henne...ska jag dö ikväll frågar hon, personen lyssnar inte , utan nickar och säger jaaa. Mamma blir ju så chockad, sen skakar och darrar hon, skvimpar ut kaffet...kan inte äta...... Jag blir arg och frågar ju personen om hon hörde vad hon svarat ja på! Det hade hon inte gjort. Talade med sköterskan, efter någon dag sitter jag där igen, en annan av personalen gör då precis likadant, mamma frågar och får ett ja. Så i flera veckor var mamma i chock.

Jo vi har sagt till och pratat!

Efter det så hamnade mamma på sjukhus med bakterier i blodet, där kunde det gått illa, men mamma klarade sig och kom tillbaka till hemmet.

Mannen fick ljumskbråck före jul. Har haft väldigt ont och mått illa. Nu är han opererad, Men måste ta det lugnt, får inte lyfta osv. Då har jag gått ut med våra hundar. Så det har varit fullt upp .

Det blir nog inte varje dag jag bloggar ,-) Men vill ju inte heller sluta. 

Måste röra på mig mycket, vilket jag som alltid varit i farten blivit lite av en hösäck, innan jag blev sjuk. Nu tänker jag inte återgå till den hösäcken. Allt tar ju tid och tiden flyger iväg.........

En härlig Vår önskar jag er alla

Primrose

Tack för omtanken!

 

Nu har jag varit och pratat med läkaren, tack för omtanken!

Mitt i snösmockan, när många bilar stod på tvären, så det blev totalstopp, tur att vi var ute i god tid.

Jag har hormonell bröstcancer.  Har ju gått och grubblat på det där med "vanlig"   ska nu snart strålas,. Ska in igen och prata med den som har hand om det. Sen medicinering i 5 år. Fanns inget i portvaktskörteln! det hade jag oroat mig så mycket för, så när vi åkte in var jag så orolig så jag mådde illa. När jag satt i väntrummet hade jag sån lust att bara gå!  Den här gången hade jag min man med in till läkaren, min kusin sa att "du får INTE gå in själv"  Det har jag ju gjort innan, då blir jag glasklar i huvudet, men nu kommer jag inte ihåg någonting nästan.Men fick ett kuver med där hon skrivit om allt..  Fotot som jag satte in på mig för nåt inlägg sen togs den 19 augusti i år, av en speciell orsak, knäppte jag selfien i bilen, och jag var så glad.  Bara någon vecka senare började det här, det är som en hel värld sen. Och nu är det snart jul. Jag är ju en sån som oroar mig, nu har jag haft konstant stress.  

När jag fick beskedet att jag hade cancer, sa min äldsta dotter, att jag inte får äta socker. Så det slutade jag med direkt, vi hade ju alltid chokladbit till kaffet. Har inte tagit en bit sen dess. ,-)  Sen finns det ju socker i det mesta, men inget inget synligt socker o inga bakverk, godis har jag ätit o tänker inte göra.. 

Vi håller samtidigt på att gå genon mammas lägenhet, hon kommer ju inte att flytta hem. Så det finns att göra. 

Har inte orkat med bloggen, 

Ska nu vila upp mig lite, för stressen suger så mycket energi.  tänker fortsätta blogga förstås.

Önskar er andra allt gott!

💗

Opererad

 Operationen klar!

TACK alla för uppmuntran!

Jag har ju varit orolig för att sövas för det har jag aldrig gjort förut. Men helt fantastisk personal. Otroliga, är så tacksam över att sån personal finns! det sa jag till dom också ,-)

Dottern körde in mig, för först var det en spruta med blått som skulle in i bröstet, så portvaktskörtlarna skulle synas. Sen direkt till operation.

Här på rummet, var ensam, rumskompisen var på operation. Så jag vimsar lite nervöst omkring och får till  slut på mig mina långa strumpor,  hade inte tagit med nåt att läsa, hade fått höra att det kunde ta någon timme. Men mobilen hade jag med förstås, måste ju föreviga ,-) När jag åkte hemifrån så tryckte sig vår lilla hund hårt och länge mot mitt ben.....när jag gick ut genom dörren skrek han ett ångestskrik! Så har han aldrig gjort förr, så  en tanke flög in i huvudet på mig. Tänk om jag aldrig mer kommer hem!

Min säng på rummet i väntan,  Men där han jag inte ligga länge..... för efter planlöst vimsande o toalettbesök, så hann jag bara lägga mig en kort stund, för operationen innan hade gått fortare, så helt plötsligt var det dax att åka upp.  Där blev jag också så väl omhändertagen, litye frågor och de gjorde mig klar för operation. Såg några andra som också väntade, så jag kollade in dom.  Sen fick man gå in till operationsrummet, fler frågor,  Helt underbar personal lugna glada.  Varm säng på nån skön madrass.

När jag låg där tänkte jag " jag vill inte" Men det gick jättebra....  vaknade efter en och en halv timme, hur pigg som helst. Kunde rest mig upp direkt och gått ,-) Så tacksam över det.  Fick sen ligga kvar på uppvaket, jag satt och tittade på personal , drack vatten och åt glass och mådde kanonbra.

Det var ju fortfarande slangar och blodtrycket tog ju med jämna mellanrum automatiskt. Men sen tyckte dom att jag var så pigg så jag togs ner till första rummet och fick frukost.

Här är den. Så gott! När allt är gjort (för den här gången)  att få komma tillbaka till rummet och njuta av det här ,-))) Då var jag lycklig kan jag säga. Hur pigg som helst och ingen värk, det har jag fortfarande inte nu dagen efter.

Efter frukost kunde jag få åka hem ,-)

Så skönt väder så jag satte mig ute och väntade på min man som skulle komma, och jag är inte ensam, ni ser en liten hund på bänken ,-)  när jag var inne och fick sprutan i bröstet som skulle färga körtlarna blå, passae äldsta dotter att springa o köpa en liten "lycko"  blev så glad att den var med mig i väntan på operation ,-))   Så det var inget att oroa sig för, sövas har varit en skrämmande tanke för mig.....men det gick hur bra som helst!  

Under de här dagarna jag haft flera undersökningar har jag bävat mest för sövning , ja magnetröntgen var jag också så rädd för, men båda gick bra. Sövningen har jag haft som perspektiv på annat jox jag samlat på mig under åren, som tex biltvätt, Det bara kom för flera år sen, jag kunde inte sitta kvar i bilen, jag fick panik, nu skulle bilen tvättas. Jag tänkte, vilket är värst biltvätt eller sövas. Sövas helt klart , så jag satt i bilen den här gången, ja mannen var ju förstås med, kände paniken komma, tänkte sövas eller biltvätt, jag satt kvar. Hur tycker nog många att jag verkar helt otroligt löjlig .   Passade på att åka hiss med dotter igår, hiss eller sövas, sövas tänkte jag. Gick bra att åka hiss ,-)

Så jag har satt livet i ett perspektiv med mina nojor och hoppas att jag får bort dom också ,-)

Allt gott till er andra ,-)

💗

En bit på väg

 Börjar skriva idag den 11, men fortsätter imorron,  när jag varit hos läkaren! 

Ett glatt foto tagit någon vecka innan jag visste att jag var sjuk!

Jag har alltid känt mig säker när det gäller brösten, för min man som jag skrivit om när det här hände, känt på mina bröst med olja var tredje vecka i 30 År, för det var då jag började oroa mig, efter varje gång, han inte kände något har jag tänkt FRSIK! Och bockat av! För när ultaljudet togs,och hon som tog det, kände inte ens av det!. Jag har alltid trott att det skulle kännas nåt avikande!, Men OBS det kan vara något allvarligt utan att det känns! Jag skriver inte det här för att skrämmas! Men vill att ni som är friska, går på mammogarafi, och ni andra som inte får graris mammografi, är aktsamma! Hur, ja det vet inte jag! Jag har alltid gått på mammografi och tur var det för nu fanns det något!

50 % känns inte!!!   

Skrämmande fakta!

Jag är fortfarande chockad,  Ett tag var det bara brev från sjukhuset som kom........koll...mammografi på tvären....många bilder, ultradjud........magnetröntgen...dammsugning...bort med cancern.......o biopsin......sen väntan igen. Många tankar till i somras, när jag trodde allt var som vanligt. Ångest!.

Alla sömnlösa nätter!

Jag mår SÅ dåligt!

Men är glad och skrattar för andras skull.

Hon som gjorde dammsugningen när cancern plockas bort, sa , jag ringer nästa vecka, sen ett datum o tid, Jag satt och väntade, hon ringde aldrig.  Det skapade ångest bara det......

Ett brev kom, med tid till läkaren, den första jag träffade, det skapade ångest!

Så här går jag i en ångestbubbla. 

I morron får jag svar!

När en läkare säger att den ska ringa! RING!!!!!  Annars spökar hjärnan........

Det känns overkligt!

Återkommer imorron!

Det blev det ju inte, men idag den 13:de.

Var hos läkaren igår. Fick veta att jag har "vanlig bröstcancer"   Vad det nu betyder, men bra att det var vanlig och inte ovanlig.  Jag är fortfarande chockad, det känns som att ha hamnat på en karusell och man vet misstaget, vill av men det går inte, utan fortsätter snurra.

Nästa vecka tar de bort en "tårtbit"  En operation alltså. Plus två körtlar, det är standard så det är inget konstigt med det. Sen några veckor senare, blir det strålning, sen medisinering.

Det är mycket nu hela tiden. Om det kommer post är det från sjukhuset, vilket får mig att bli rädd.

Tänker på i somras, hur kul allt var och att jag aldrig kunnat ana..

Tänker på er andra, hur ni har det, men orkar inte blogga. Är ute mycket med hundarna. För att skingra tankarna. Mamma har jag inte talat om för och tänker inte göra det. Är ute med henne så mycket det går, hon njuter i fulla drag och stortrivs med allt. Vilket är kanon!

En målning gjorde jag, precis dagen innan allt startade med bröstet. Vet inte om jag orkar sätta upp den.på väggen. Det är som om jag visste fast jag absolut inte gjorde det! Visar den här!

Ha det gott alla ni som tittar in, önskar er det  allra bästa!

stor KRAM. Återkommer när det händer något nytt! 

MR, Magnetröntgen

 

Det här måste jag bara skriva om. Om du är klaustrofobisk vilket jag är , kan många vägra magnetröntgen. Jag tänkte tvinga mig, jag är så klaustrofobisk, så en jacka som fastnar i halsen och jag har full panik, en ring som sitter hårt, jag kan knappt andas, hiss...aldrig jag går upp hur många våningar som helst! Så att ligga i ett rör. Jag var så nervös!

Sen måste jag ta ledigt igen, men det här måste jag tala om hur det var.   Jag frågade om jag kunde få lugnande, svar JA!

Hade tänkt ett mörkt rum, med ett smalt rör!  ,-))))) Inget kunde ha varit mer fel! Rummet var ljust, röret mycket kortare än vad jag trott o i plast, och ljust! och större ,-) Kändes inte alls läskigt. OK jag fick ligga på magen, med lugnande medel!Men jag hade inte behövt lugnade. Men bra att det finns!. Så jag valde lugnande!

Öronproppar, musik, och en röst som ofta frågade om jag var ok! Plus en knapp i handen så jag kunde avbryta när jag ville om jag fick panik! Sen hördes dån och höga ljud ibland, men det var helt OK. Jag låg där i 20 min! Tiden gick fort!

Eftersom jag är otroligt rädd för allt trångt, jag upplevde inte det här så alls! Så alla som är rädda för magnetröntgen, ta mitt ord. Det är inte alls som man föreställer sig!  Man känner sig trygg ,-)

Så  jag vill PEPPA alla som nån gång tittar in på min sida!  Det är inte alls läskig.

För tack vare magnetröntgen är jag nu med i en ny studie.    " Minimal bröstcancer" Ett nytt sätt att bota!

Det går undan, inga långa väntetider,

💗