Liten skånska

 

En liten skånska ,-)

 

Jag växte upp i en större stad i mellersta Sverige, där min mamma var född.

Min pappa var född i Skåne, där hade jag andra halvan av släkten.

Släkten i Skåne såg jag två veckor om året.

Skåne betydde så mycket för mig.

För det första så pratade dom SÅ vackert, älskade dialekten.

Pappa hade lagt av med sin dialekt långt innan jag var född, och vägrade prata skånska, även om jag bad honom.

Den här dagen hade jag precis fyllt 6 år, då fick jag 40 kr av min mamma, hon skulle snart fylla år.

Jag tog bussen och åkte in till stadens centrum.

( när jag ser på mina barnbarn två av dom är 6 år, tänker jag på hur jag åkte buss o bytte till annan buss när jag var 6 år helt själv ,-))   )

Inne på Forum hittade jag ett stort gult ugnsfat, tungt var det, men så fint. Den kostade 40 kr.

Så den valde jag.

Jag har alltid varit väldigt blyg och rädd att göra bort mig.

Men när personalen kom fram, då började jag prata skånska.

Det var ett sån lyckogrej för mig, nu trodde dom ju att jag var från Skåne!

Bättre kunde det inte bli i mina ögon. Skåne var bäst!

Ännu gladare blev jag när personalen stod runt omkring mig och sa " vilken söt liten skånska och va duktig hon är som handlar alldeles själv"

På bussen hem tänkte jag på just dom orden

"liten Skånska"

Mamma skrattar fortfarande åt det "liten skånska"

Fatet finns fortfarande kvar, och snyggt är det ,-)

 

Så irriterande

Varning: gnällinlägg!
Nu har jag varnat så nu kan jag gnälla på ,-)))
Jag har alltid peppat mig själv, och skrattat även när jag inte mått bra.
Men nu börjar jag må riktigt dåligt.
Jag har kämpat mig tillbaka från min utbrändhet i många år, jag rasade som ett korthus, gubben ställde upp till 100% för mig.
Nu är det gubbens tur att må pyton, han orkar inte, han har så ont i kroppen äter massor av medicin har starka morfinplåster, så  jobbigt på sitt jobb. Hans tvillingbrors död tog nära knäcken på honom.
Och speciellt omständigheterna mellan våra familjer  och släkt som vi trodde var över och det visade sig att det var det inte.
Så nu har gubben fått en depression. Mitt minne försvinner fortfarande av stress, gubben tappar minnet han med.
Vi åker till Ikea skulle ha "mätt vissa saker innan" det hade vi förstås  glömt ,-)))
Sitter på banken i lååång kö, när det är vår tur har vi viktiga papper hemma!

 Det här är bara lite, vad vi glömmer ,-)
Det känns som om mina koncentrationssvårigheter har kommit tillbaka, min hjärna hänger liksom inte med.
Allt blir fel känns det som.
Min oro över gubben (varför kallar jag honom det) undrar jag för privat kallar jag honom aldrig det ,-))
Min oro över honom finns där jämt, han har verkligen gått ner sig. Han mår så dåligt, gå till doktorn, ja han har varit!
Det är en tidsfråga innan han kraschar som jag gjorde, jag ser alla signaler, alla varningar jag hade innan jag själv kraschade.

 

Jag väljer ytlighet

Ytlighet är viktigt, kan vara rena medicinen, så befriande!
Jag tittar på Hollywoodfruar. himla kul och ytligt.
Jag vet att många vill inte titta på ytliga program. Men jag tittar gärna, jag behöver" Ytlighet" precis som jag behöver det seriösa!
Det är som Yin och Yang ,-))
Att bara få skratta åt vad det än är, är kul.
Jag vet att många står över det "ytliga", det ska vara seriöst hela tiden, verkar dom tycka. Ytlighet är inte fint nog.
Men för mig duger det bra. Jag behöver många  olika synvinklar. Då känner jag mig mest levande.
Speciellt nu när jag känner mig deppig ( inte på grund av mörker och väder) men ändå.,-)




 

En av dessa dagar

När det kryper i kroppen, känslan av vemod letar sig uppför ryggraden. när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.
Då är telefonen tyst, visst kan jag ringa själv, det gör jag , oftast är det inget svar.

När man går ut i hopp om att få se någon ,man kan vara ute och gå en timme, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.

När man kollar sin blogg, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man ensam. alla fall är jag det.
Idag är en av dessa dagar, det går rysningar efter ryggraden, inte en själ ute inte en själ någonstans.
Då känner jag mig ensam.
Jag målar men känslan av obehag kryper i kroppen.
En dag av ensamhetskänsla, just idag , just nu!

Häll kaffet i blomkrukan ,-)

 

Ibland bjuder folk en på kaffe starkare och beskare än rävgift!

Visst låter jag artig ,-)))

Men det är ju så.

Vad gör man, talar man om att kaffet går inte att få ner,  och man föredrar ett glas vatten istället ,-)

Inte jag, jag har tvingat i mig beskt kaffe "för" många gånger.

Nu väntar jag på att den som serverat det beska kaffet, (förstås ) om vi är hemma hos henne och hon bjuder, gäller ju självklart inte på Cafè ,-)) går ut i köket, (lämnar rummet)

Då häller jag kaffet i en blomkruka!

Blommor älskar starkt kaffe, det gör dock inte jag ,-)

Nu låter det som det här händer ofta, har gjort det 1 gång ,-)))

Nöden har ingen lag.

Ett tips så där på Tisdagen.,-)

 

 

3 gånger en Stjärna

En äkta begåvning! Så kanonbra hon är! ,-)))

Smyger mina grannar omkring i "filttofflor"?

 

Smyger mina grannar runt i filttofflor?

Det verkar så, hör så gott som aldrig något från våra grannar. det är så tyst, så man tror man bor alldeles ensam i vårt  hus med lägenheter.

Tycker det är tråkigt, jag är en sån som vill höra ljud från andra.

Skulle gärna ha bott som jag tänker mig i utlandet, som man sett på film, där det är så mycket ljud och tvätt som hänger från balkongerna, och det ropas kors och tvärs ,-)))

Har ju varit i Europa, men inte upplevt det, det kanske är en "filmgrej" ,-)

Men sånt verkar mysigt.

Många klagar på höga ljud från grannar, då har jag exemplariska grannar .

Men det kan bli "För tyst"  ,-)

 

Trist är det!