Bröllopsdag, så möttes vi ,-)

igen får man väl säga, åren rinner iväg och ett år läggs till ett annat .-)

Min man med familj skulle till Sverige på semester, de skulle ha åkt året innan, men fick vänta ett år.

Mina föräldrar och jag skulle till England på semester.....pappa skulle boka hemresan, men det var fullt de datum han hade valt, tredje gången fick han ett OK.  vi fick våra biljetter.

En solig semester hade vi...det kom en skur sista natten.

När vi kom till båten som skulle tillbaka till Sverige fanns det bara en bil som stod och väntade, vi ställde oss bakom.....jag såg några killar i baksätet, inte kunde jag då ana att en av dem skulle bli min man! ,-)

                               Nu har vi varit gifta i många år och har barn och barnbarn ,-)

Vi firar också det den dagen och månad vi först träffades. Det datumet  har en speciell plats!

Se till att få huvudvärkstabletter och lite annat

Jag vill ju vara solidarisk! BUNKRA TÄNKER JAG ALDRIG GÖRA.
Nu har huvudvärkstabletter varit slut överallt så länge! De går inte att få tag på några.

Hyllorna i affärerna gapar fortfarande tomma, eller sista gången vi var i affären var det så!
Nu tänker jag vara uppmärksam., hör jag om något konstigt som sker någonstans i världen så kanske jag köper på mig lite.
Vi mår ju inte bra nu, varken min man eller jag, min man har en dunderförkylning, jag har lite ont i kroppen och halsont. Huvudvärk har vi,

Vill inte vara en som hamstrar...men lite kommer vi att köpa på oss!

Kommer ni att göra något annorlunda om eller snare när det kommer en ny pandemi?

Vi kommer att handla på oss lite alla fall om och när det händer igen.. Nu har vi inte köpt något extra. 

Barnskratt är nog det ljuvligaste som finns!

När vi tömde sommarstället var vi en stor del av familjen som hjälptes åt ,-)

Vi fikade och pratade....då säger ett av barnbarnen en 8 årig kille, nu ska vi vara tysta!
Och den som säger något, får gå ut på tomten och SKRIKA " Jag älskar makaroner"

Men så var det ju en som inte kunde vara tyst ,-) Killens morbror......så han gick glatt ut på tomten och skrek " Jag ÄLSKAR makaroner"

 Men skrattet som följde när någon gick ut och skrek......det var ett bubblande härligt skratt!
Som gjorde att en hel del energi kom tillbaka ,-)))

Jag tog det som en "hälsning" från Annika

Sorg är ju privat. Men jag skriver några rader om min bästa Vän. Det är nog en av de få i hela mitt liv som tyckte om mig för den jag är! Jag älskade henne som vän!
Ett tecken fick jag dagen efter hennes begravning. En björk med tolv skator, som satt som dekorerade i trädet. Från toppen och ner till en tredjedel av björken. Så tysta, så still, precis på samma sätt stjärtfjädrarna utåt så de satt i profil.  På var sin gren och tittade på oss. De satt som ett mönster  Har aldrig någonsin sett så många skator, vi matar ju kråkor , kajer och då är det 2 eller 3 skator som kommer. Vi matar fåglarna varje dag har gjort i flera år under senhöst och vinter. Men det var bara den morgonen de 12 skatorna satt i trädet,  inga andra fåglar i den björken.
Men den morgon satt dessa 12 skatorna i trädet, som om någon placerat de där. Det var en underbar syn, så vackert. Min man och jag bara tittade.

 Skata. Jag hade aldrig tänkt på den fågeln förut, inte riktigt. Så jag slog upp skata när jag kom hem på nätet om den fågeln hade en speciell betydelse.

Skata: En påminnelse till oss om den magiska ockulta världen som existerar sida vid sida av vår ordinära värld.
Skatan visar dig att det finns så mycket glädje i livet.

Jag tror och hoppas att den andra sidan är magisk. Det skulle kännas bra om hon är på en magisk plats.  Även om jag skulle velat ha henne kvar här.

 Min vän var otroligt snäll, omtänksam. Hon sa ofta att jag var henne närmaste efter hennes man och två söner.

Hon överraskade mig ofta, jag över överraskade henne ofta jag med.

När vi pratat i telefon en timme...och skulle avsluta...sa hon alltid ….jo bara en sak till så fortsatte det länge, bara en sak till ,-)

När vi såg varann ute eller i en affär eller när vi planerat ett möte, flög vi om halsen på varann och ibland fick jag ont i nacken ,-)

Att ha fått en vän som hon är inte alla förunnat, vänner har jag haft men aldrig en själsfrände.

Tryggheten att ha en vän som hon skrämmer mig att det nu inte längre är så.

Min snusförnuftiga mamma

Jag har ju inte talat om att vi sålt sommarstugan, visserligen var den min nu. Men min mamma har älskat stället när hon och pappa hade det.

Men igår när vi var där hos henne …..jag gillar inte att ljuga eller undanhålla saker.... jag började försiktigt att vi kanske måste sälja sommarstugan...(som ju redan är såld)

Mamma tyckte det var en bra ide!
Var sak har sin tid sa mamma!

Då berättade jag att vi precis hade sålt den och att jag var rädd att göra henne ledsen.
Men mamma tyckte det var bra! Som sagt var sak har sin tid. Hon förstod att vi inte orkade med stället.
Hon frågade vilken mäklare det var...dom är bra sa mamma. ,-)
Jag berättade vad vi fått för den. Bra tyckte mamma och var nöjd ,-)

Mamma var glad att de nya ägarna tänkte ta hand om stället, måla om och låta sommarstället blomstra upp igen.

Det känns skönt att mamma tog det så ,-)

SKÅL ,-)

Stället jag gör mina bilder hittar jag inte? Synd, men hittade äldre bilder jag gjorde för några år sedan ,-)



SÅLD ,-)))

Fort gick det, på bara någon vecka! Nu har vi inget sommarställe.

Så det är tydligen NU man ska sälja!

För många vill ha stugan tidig vår så de hinner fixa den till sommaren.

Igår kväll skålade min man och jag! ,-)

Hundarna har ju kunnat springa fritt....vi har haft många fina stunder där...bilderna vi fick från mäklaren var ju fina, sen har vi ju fotat genom åren själva. Så  det är en sorg ändå. Nu är vi dödströtta av all spänning med försäljningen. Att det skulle gå vägen...och det gjorde det! ,-).
Märker nu en enorm lättnad, för trots allt det fina, blev sommarstugan en riktig energitjuv!
Det var bara jobb jobb. När vi kom hem efter semestrarna så var gräset så högt att vår stora hund inte syntes, man såg var han var för att gräset rörde sig där han gick....
Vi skulle köpa solstolar...men nej sa min man, vi hinner ju inte sitta i dom!
Jag skulle måla , gjuta...men det blev inte tid till något avkopplande.

Sommarstugan låg åt ett håll ganska långt bort...mamma bor en timme bort åt ett annat håll....

Det blev för mycket till slut......
Nu känner vi hur mycket mer energi vår fina sommarstuga verkligen tog, så den är värd att få leva upp igen med en annan familj som ser fram emot allt det vi inte orkade med!

Sen har vi vår husvagn.......och bil med husvagn vill resa åt ett annat håll ,-)) Ner till Europa ,-)

Men först måste min man opereras! ,-)

En liten lapp med ett telefon nummer

Mamma och Pappa har ju haft sommarstället i så många år, det är nog därför jag känt skuld när vi inte hunnit med det. Och nu säljer det.

Att sortera bort någons liv, tycker jag är jobbigt.
Känslomässigt.

Jag tog några verktyg som pappa jobbat med för att spara.
Tog kort på arbetsbänk och hans vy från uthuset där han nästan alltid höll till.

Det blir ju lite mer man sparar än jag tänkt mig, ena dottern höll upp en skål...den slänger jag! NEJ inte den ropar jag...….den vann mamma en gång en midsommarafton när jag var omk 13 år ,-)
Kommer ihåg hur stolt min mamma var....det var ett luftgevär mot en tavla. Pappa tyckte inte att det var något stort....det var ju bara en till och du som tävlade sa han.
Men mamma var glad men blev sur på pappa . Den skålen är ju ett fint minne att spara.

Jag tog det jag ville.....tycker jag var duktig ändå, mycket slängdes.

Var jag ska göra med det jag tog vet jag inte, vi har ju inte plats...men att sortera bort någons liv är svårt...min mamma lever ju.

Det är ju minnen man slänger, arbetsbyxorna pappa alltid hade....men hans vit sommarmössa fick följa med hem.

Några kassar med minnen finns nu här.

Hur tycker ni att det känns att slänga bort någons liv. ….?

Jag vet att minnen finns i hjärtat och inte i allt annat..men jag har känslomässigt svårt.
Om jag inte kan ta hela plagget tar jag tex en knapp.....
En papperslapp med ett telefon nummer......pappas handstil.
En liten shoppinglista med mammas handstil
Sen förstås lite större saker, bla en ganska ful kamel i trä ,-) var jag nu ska ha den....den har jag sett sen jag var väldigt liten. Den är rätt stor ,-) Och jag gillar den inte....,-) Men den får väl plats någonstans.

Så är det när man är känslosam.....