Önskar er alla en God Jul

 

En bild från förra julen . Mamma var här i några veckor och firade med oss ,-) Precis innan julklapparna  skulle delas ut, det var bara vi tre, min man ,mamma, och jag. Hundarna förstås.

Då kom jag att tänka på att vi hade ingen tomte, ingen tomtedräkt. Det hade vi inte planerat heller. 

Så jag sa till min man man, ta på en vit skjorta och släng dit  glitter på huvudet, sen hade jag lite rouge i skåpet som jag inte kastat, så snabbt lite rött i ansiktet, det fick duga. Mamma tyckte det var kul. Det blev en mysig Jul och fint Nyår. I år orkar mamma inte komma.

Vår lilla köksgran, inte äkta som ni ser. Förr hade vi äkta granar, stora som nådde till taket, doftade så gott. Problemet var inte att de började barra, problemet blev för att de aldrig barrade och fick så fina skott, upp till 20 cm över hela granen, varje år likadant, granen fick skott och mådde bra, och då ville jag inte slänga ut den ,-)) Så vi hade granen till i början av April år efter år. Jag är nog lite känslig för att ta död på allt levande. Så vi köpte en liten gran, som snabbt monteras ner och plockad upp varje December. Perfekt! ,-)

Nu har vi nästan kommit ikapp med allt juligt! 

Att köpa till mamma är ett av det svåraste, hon har allt .  Så nöjd, nu har vi köpt en vackert lite mörkare påslakan, hittade en i hennes favoritfärg, marsipangris modell större. Och  sittdynor till de fyra stolarna vid köksbordet, de andra är utslitna, av svärdottern får hon varma tofflor, det var på hennes lott att köpa till mamma. Skönt. Barnbarnens listor är färdiga. 

Julmusik hör ju Julen till, jag gillar många av julens låtar, men har två favoriter.

Bla annat. Stilla Natt. Den berör mig, och jag skulle önska att alla fick uppleva en stilla natt.

Sen Mössens Julafton, den berör mig också, jag önskar att alla skulle få fira jul igen år efter år.

Nu är det Jul.

Så jag önskar att alla som tittar in till mig, bloggvänner och ni andra som hamnar här inne.

En riktigt God JUL! och ni som inte firar Jul, en fin Helg!

Magiskt vackert när det mörknar tidigt.

 

Vi brukar sällan ta vägen förbi Domkyrkan, men nu gjorde vi det och jag måste bara ta ett foto ,-)

Jag älskar mörkret och allt det vackra som kommer fram på ett magiskt sätt. Uppsala en otroligt vacker stad och den stad jag föddes i har  fantastiska juldekorationer. Min man avskyr mörkret, han tycker det är svårt att köra i mörkret, det är det, allt är svart och mörkklädda människor springer omkring som yra höns och kastar sig ut i vägbanan.  Så fort jag suckar för att allt är så  vackert, talar min man om sin synpunkt. Ja men det är ju ändå magiskt vackert ,-) Samma visa varje gång ,-)) Jag tycker att det ena inte har med det andra att göra.

Minnen från domkyrkan har jag många , där bytte jag själv buss när jag var 6 år och skulle till förskolan, i en annan del av Uppsala. Då hade jag busskort och medans jag väntade på buss nummer två, gick jag ner till några stora stenar som låg i den extra vattenkanalen som drev ett vattenhjul vid Fyrisån vid saluhallen, precis nedanför Domkyrkan, där tittade jag på stora "tyckte jag då"  att fågeläggen var.  De såg lika blå ut och var så vackra.

Flera år senare var jag med min kompis Ewa, vi hade varit på skolans danskurs på kvällen vi var 13 år. Medans vi väntade på bussen hem vid Saluhallen, gick vi upp till Domkyrkan, det var mörkt och efter kl 20 .

V tänkte att vi går runt domkyrkan, men en bit runt ser vi en man med svart slängkappa som hoppar in vid Domkyrkan . Vi undrar vad han gör, så vi stannar, efter en lång stund kikar han fram, ser att vi stannat och tittar åt hans håll, så kommer han springandes mot oss i full fart med slängkappan flygandes. Vi springer mot trapporna.  Kastar oss utför och ramlar. slår hål på byxor och  kommer ner mot saluhallen, till busshållsplatsen, vi var så rädda. Uppsala är fullt av minnen även andra sidan av Uppsala där jag aldrig brukar vara, för där åkte jag buss när jag var 6 år, hade mitt busskort, mamma trodde jag var på gården, hon tittade aldrig efter. Jag bytte buss och åkte runt ,-) Ibland åkte jag med en kompis från förskolan, ibland åkte jag själv ,-) Sen började jag första klass i närheten av  där jag bodde. då fick jag inget busskort och inga fler bussresor på ett tag .

Ha det fint ni alla som tittar in till mig ,-)

Jasså var det snart Jul!

 

 

Tredje Advent redan, och inte vet jag vad det hänt med oss, fick första julkortet i  förrgår. Vi blev förvånade  båda två. Vi har varken gjort eller köpt julkort....så vi satt uppe till halv fyra på natten och fixade våra egna julkort ,-) Det går SÅ fort!!!

 Det känns lite som det brinner i knutarna.

Snabbt kom vår köksgran upp i köket.  Det är bara att hålla tummen att julklapparna från nätet hinner komma..... 

Ja ja det blir Jul igen oavsett om allt hinns med eller inte.

Det har varit lite att fixa med, så jag har varit osynlig ,-) Men ska nu iin till er andra och se vad ni har haft för er.

Från iskall  vinter till vårväder på någon dag.......men hoppas och tror ju att vintern kommer tillbaka.

Muntrar upp mamma med att snart vänder det, den 21 dec, som det blir ljusare för varje dag om än inte mycket så lite lite ,-)

 

Ha det fint alla ni som tittar in till mig ,-)

Lucia

 

Har just tittat på reprisen med Lucia på TV.  Inte många låtar med melodi, tyvärr. Det ändras om och blir bara tjatigt och tråkigt, tycker jag.

Det finns så många vackra låtar, men det ska vara nytt tydligen.

Jag hör nog och min klass till de få , tror jag , som aldrig fick lussa i skolan .

I småskolan var det två fröknar i varsin klass, den andra fröken kunde spela piano, orgel. Så de som hade henne fick lussa i klass 1 till 3. Sen högre upp i åldrarna var det de som kunde sjunga och gick i kören. Någon sångröst att gå i kören hade bara tre i klassen, så vi  andra gick genom hela skoltiden utan att få vara med i Luciatåget. Nu tycker jag det är så fint att titta på och det är med en klump i hjärtat för det brukar vara så vackert ,-)

Fina mysiga dagar. Även om det mörknar tidigt är det en fin årstid.

Ha det fint alla ni som tittar in hos mig.

Nej nu regnar snön bort, och familjen firar Lucia med mamma.

 

Fotade vid graven, tänder ljusen några dagar innan advent så det brinner vackert till helgerna. Torsdags.

Vi min man och jag har hand om min pappas , en moster och morbror och min morfar och mormors grav.  Så då vill vi att det ska vara fint.  Var tvungen att fota himlen, så vacker tycker jag.

Tråkigt nog har snön börjat regna bort, vi som hade det så vackert. Nu får all snö försvinna, för annars blir det knöggligt om det fryser på och halka, inte kul.

Nu på morgon åkte vi till mamma tidigt, barn och barnbarn kom dit och lussade för henne, jättekul och hon blev verkligen att  så glad, de gör dom varje  Lucia.

Så ingen sovmorron, men en dag som den här skippar vi gärna den. ,-)))

Önskar alla som tittar in en trevlig Helg!

Jag vågade inte röra mig.

 

Vi åker till mamma några gånger i veckan.........tyst väldigt fin lägenhet utan drag. 

Den dagen jag skriver om var i förra veckan..då skulle min pappa fyllt år om han levt. Så jag tände ljus på bordet och satte fram hans fotografi. Vi fikade med mamma , efter det gick min man ut med de två stora hundarna och jag satt kvar med mamma och den lilla hunden. Då sitter jag och mamma och pratar i lugn och ro.  Plötsligt dunsar det till i vardagsrummet. Jag hoppar till, sitter och lyssnar, tänker att det är något som ramlat . Det kan ju hända. Vi fortsätter att prata. Mamma har en lugn fin lägenhet som inte är lyhörd, 

En lång hall vid köket....Helt plötsligt hörs ett prassel bakom köksdörren, köksdörren är bara  1 1/2 meter från där jag sitter. Ett ganska högt prasslande ljud bakom köksdörren som om någon knycklar ett hårt papper. Det står en hård pappkasse där, men den kan omöjligt föra ett sånt här ljud av sig själv. Ljudet håller på omk 10 sekunder. Min första tanke var lilla hunden, så jag vänder mig om och tänker ,vad håller han på med, i samma sekund som jag böjer mig ner och ser och känner honom där han sover på mina fötter, jag tittar på mamma. Det är ju bara vi i köket. Jag ryser och blir stel av skräck. Mamma hör ljudet, hon frågar mig, vad är det där. Inget svarar jag.  Jag bara väntar att någon ska kliva fram och visa sig i dörren. Att någon gömt sig i mammas lägenhet. Och nu står där och väntar in något. Jag tänker att nu är det upp till mig att hjälpa mamma. Jag hinner tänka mycket under tiden det prasslar. Sen slutar det tvärt. Men jag är fortfarande så rädd. Jag vågar inte resa mig och titta efter, sen har jag lite svårt att hitta på samtalsämnen medan jag fortfarande kollar köksdörren. Till slut kommer mannen med hundar. Det finns förstås inget i hallen. den hårda pappkassen står där den stod och ser ut som när vi lämnat den. Det som dunsade till i vardagsrummet var ett fotografi lite större som stod på ett skåp, där stödet bak givit vika. Men prasslet är ett stort frågetecken. Jag rös i kroppen i två dagar efter det. Och det kändes obehagligt att några dagar senare sitta där ensam med mamma igen. Så jag visste inte om jag skulle skriva om det här eller inte ,-))) Men senast vi var där, kollade jag genom lägenheter om någon hade gömt sig ,-)

Var det min pappa som välte fotografiet och prasslade, om det skulle varit så hade jag inte blivit rädd, men jag hade bara i huvudet att det var en levande person som hade gömt sig.

Jag vet inte om jag är ovanligt lättskrämd, men det här var så obehagligt.

Ha en fin dag!

Tusentals diamanter och hundkalender ,-)

 Jag älskar vintern, vi har snö  och haft omk 17 gr kallt. jättemysigt, att gå med knarr under kängorna, härlig känsla! Att sen få njuta av tusentals utspridda diamanter, som gnistrar ,-)  Det är ren lyx. Idag bara omk 6 minus.

Man får bylta på sig ute...värre är det att man får bylta på sig inomhus. Inte lika kul, det är svinkallt inne. Vi kan inte ändra temperaturen själva. Så det är bara att hoppas att de ökar på värmen. Bild från igår.

Nu har våra tre hundar varsin adventskalender för första gången ,-)) Det var yngsta dottern med familj som köpte till sina två hundar. Då föreslog yngsta barnbarnet en tjej på 7 år att vi borde köpa åt våra ,-)) Men då var de slut. Men så fick barnbarnet höra att i en annan affär fanns det adventskalendrar åt hundar, så hon ringde snabbt :) hon tyckte nog synd om våra som skulle gå miste om något så kul. Så nu har våra, och det har blivit poppis ,-))) Säger vi kalender så kommer dom rusande , den stora vill helst öppna själv, men risken är att flera luckor åker upp i farten visade det sig första gången, så nu väntar dom fint på rätt lucka. Helt barnbarnets förtjänst ,-)) annars hade de nog blivit utan ,-))

Ha det fint ni som tittar in ,-)