NO bed side manners . Varför ska det "kastas" i ansiktet på äldre att de inte ska få hjälp och vård!?

Äldre behandlas illa många gånger , varför måste man tala om att de inte kommer att behandlas! Det här är en sak som berört mig i många år!

Man tar för givet att äldre inte vill leva längre! Eller att de inte är rädda för döden!
 Det tas ingen hänsyn till deras känslor och många gånger dödsskräck, många har ångest.
Jag har jobbat på ett sjukhem.....där låg en äldre man som var över 90 år.. Han mådde bra...men sa gång på gång att han ville dö!
En dag skulle han på en rutintest till sjukhuset, de som hade hand om honom den dagen..talade om det för honom. Helt plötsligt hör jag någon som gråter högt...jag kollar vad som händer, där sitter den äldre mannen i rullstol...han storgråter.....han skriker hela tiden...JAG VILL INTE DÖ! Om och om igen. Det spelar ingen roll att den som ska följa med förklarar att han kommer att få åka tillbaka samma dag! Nej han är skräckslagen.

Det har hänt när vi varit hos mamma och det kommit en åskskur...då säger mamma högt   ..BLIXTEN kom till mig,, ta mig här säger hon och pekar på sitt hjärta.

Det kanske känns så just då, men när det kommer till kritan.

Mamma har nu fått läkarvård i hemmet om det skulle behövas..... läkaren var där på sitt första besök..då skulle jag  närvara. Hon behöver ingen läkarvård men om hon behöver kommer den läkaren hem.

Han pratade på..När han trott sig säga allt, lyser läkaren upp.....jo jag har glömt en sak säger han till mig. HLR jag måste informera henne om det! Han reser sig upp från stolen, hänger över bordet. Mamma ser nyfiken ut.
Då kommer det.
Har du hört om HLR frågar han mamma....så berättar han att om någon får hjärtstopp så finns hjärt lung räddning det gör vi på yngre, men händer det dig ,så kommer vi inte göra någonting för att hjälpa dig!! Du är för gammal. Varför ens ta upp det med mamma!?
Jag blir alldeles kall, mimar till sköterskan som också är med "måste han säga så" Hon rycker på axlarna.
Nu har min mamma inte uppfattat det här, hon hörde för dåligt. Men hon mumlar , han är arg.
Efteråt säger hon , jag tycker inte om den där läkaren..han skrek åt mig, han var arg!

Vi ringde om frågade läkaren efteråt.. Varför behövde du säga det där...…..
JO vi måste informera sa han.
Istället kunde han bara ha sagt att vi kommer att ta hand om dig på bästa sätt, mer behövs väl inte.

Läste i kvällstidningen om en kvinna på 107 år som överlevt Corona..hon tackar Gud varje kväll.

Blir vi modigare med tanke på döden när vi blir äldre..vissa kanske blir det men långt ifrån alla. det finns många exempel på det från mitt jobb. Men tycker det första exempel säger en del, att säga att man vill dö och när man tror att man ska, är en stor skillnad. Även en vuxen kan bli "liten"  Det finns fler viktiga exempel . En man i 80 års åldern, talade inte om döden inte som jag hörde..han var glad och verkade trygg han bodde på sjukhemmet som de andra.. Han tog sig tid och pratade med de andra .. Så mådde han inte så bra...han låg på sin säng mer och mer. En dag kommer jag in i hans rum, vi gick ju in och ut i olika ärenden... då spärrar han upp ögon! Åh va det du, säger han lättad! Jag var rädd att det var min fru säger han, för om hon hade kommit mitt på dagen..då hade han vetat att han låg för döden! För hon kom alltid kvällstid.  Han berättade att han fick ångest varje  gång någon öppnade dörren till hans rum!

Läste om en 85 man  i en kvällstidning, han var med på bild och hans dotter också, dottern var arg . Han hade  haft en liten stroke och prostatacancer men  var nu pigg , tog långa cykelturer och tyckte han hade mycket kvar att göra i livet. I ett telefonsamtal med sin läkare. hade läkaren sagt att om han får Corona, tänker dom inte hjälpa honom, dom tar inte in honom för vård. den här mannen hade nu fått ångest, svårt att sova och var väldigt orolig för att få ont i halsen.
Varför ge någon ångest, nej en läkare ska ha EQ, det är viktigt att se hela personen. Ha respekt, och ta hand om själen.
Sånt här gör mig chockad.....och så ARG.
En kvinna som var närmare 90 som bodde på hemmet, fick panik varje morgon hon vaknat, för hon ville upp i stolen direkt, hon ville inte ligga kvar för om hon låg i sängen trodde hon att hon kunde dö! Men satt hon i fåtöljen kände hon sig säkrare.

Nu gäller det här inte bara läkare utan all sjukvårdspersonal, och inte bara äldre utan alla ska ha lyhörd personal. Men just äldre får höra att de tänker inte göra något för att hjälpa dom att bli friska, det skapar onödig ångest!
 

Riktigt arg Primrose!

Påsktuppen står på bordet.

                                                                GLAD PÅSK



Önskar er alla som tittar in på min sida, en Glad Påsk! ,-)
Vi i min familj hoppar över påskfirandet i år . Mamma får sitta själv, tur hemtjänsten kommer.
Familjen får träffas senare när den här "corona" har lugnat ner sig eller är borta.
 Påsktuppen har kommit fram och står på köksbordet.....det får räcka

 Hoppas marsipankycklingar finns kvar efter Påsk, för mamma älskar marsipan ,-) Hennes påskägg köpt i god tid finns hos oss, än så länge tomt, ett vackert ägg med vackra blommor och guldkant!
Som ska fyllas med allt mamma älskar.

Ha det fint!

Man ska ha respekt för kor, inte alltid så snälla som de ser ut.

Visst är kor fina, men ett stängsel mellan oss vill jag absolut ha.

De här korna kunde jag öva upp mig på. Fast kossan hade en kalv med sig. Då är dom inte på bästa humör har jag lärt mig.
Inte om du har hund med dig...och det har vi...tre st!

Har aldrig haft koskräck...men det var innan jag var i Norge...och vi för första gången mötte helt plötsligt på en smal väg där bilar körde...flera kor som kom mot oss, De tog upp hela vägen, så vi tänkte att vad gör vi nu? Vi kände inte till stället utan skulle bara stanna och rasta hundarna.

Vi behövde inte tänka så länge....korna hade tänkt för oss allihop!
En ko gick bestämt fram, den hade siktat in sig på mopsen som stod där .. kon verkade speciellt intresserad av just mopsen till att börja med, kanske tyckte kon mopsen såg ut som en griskulting!
Lite rund med platt nos. Kon stannade....sen gick det fort....kon tog några raska steg till mopsen och knuffade omkull honom! Mopsen rullade runt och kon fortsatte knuffa på honom. Några av de andra korna kom fram snabbt och började buffa och knuffa på oss. De verkade irriterade.
 Allt det här skedde snabbt, så vi hann inte ens tänka. Min man skrek till på korna och till sist så backade de undan.
Det hände inget mer...men det här var starten på min koskräck!

Nu hade jag lärt mig att kor är inte alls så snälla som de ser ut!

Ett annat ställe i Norge hade också lösa kor på vägen, de brydde sig inte om andra människor....så vi chansade. kanske var de här så vana...…..men hundarna drog genast till sig deras uppmärksamhet....
De kom springande mot oss... vi hade tur vi hann över en färist.    Men problemet var att vi måste gå samma väg tillbaka. Vi fortsatte gå en bit. Medans vi tänkte på hur vi skulle komma tillbaka.
Jag föreslog att min man skulle gå och hämta bilen, för om han gick själv...… ,-)))) Det tyckte min man inte var någon bra ide'.,-)))

När vi kom till färisten såg vi att korna vänt och var på väg bort. Vi inväntade  några tyska turister .-)      Sen slog vi följe med dom...…..skulle vi klara oss till nästa färist  . men nej korna fick syn på oss, och kom springandes mot oss fast vi gick bakom tyskarna,  tyskarna stannade och korna tog sikte på oss, vi hann precis över färisten igen. Här måste jag säga att de kanske bara var nyfikna...det tog vi aldrig reda på ,-))

Tredje gången gillt, kan man vara så dum! Nu hände det här över några år! och för några år sedan.

I vår park några mil bort där vi gick promenader, i en del av parken där folk har picnic gick kor , nu låg de precis vid färisten och vilade sig.  Andra personer passerade och de lyfte inte ens sina huvuden.
Skulle vi vända och gå hela vägen tillbaka.....eller skulle vi fortsätta med hundarna....de här korna var ju vana vid oss människor, garanterat!
Vi bestämde att gå förbi de vilande kossorna, de här var av en annan ras, "highland cattle" vi hade hört att den rasen skulle vara vänliga,  vi tittade på en grupp som gick förbi, korna brydde sig inte!

Vi gick, kom närmare....helt plötsligt tittar en av korna upp ser oss med hundar, Sen var kon uppe på två röda...de andra korna var inte sena att följa efter...….. de omringade mig och den minsta hunden ! Den som rest sig upp först började buffa på mig....kopplet snodde sig runt ena hornet...korna stod som en ring runt mig medans den ena buffade på mig riktigt hårt. Min man  röt till.... jag fick bort kopplet från hornet. Av min mans rytande skingrades ringen av kor och jag kunde komma ut fort.

Kor kanske inte bryr sig om man inte har hund med.. Efter det här har jag fått en riktig koskräck!
Nu skulle jag aldrig gå där en ko kan dyka upp. Och jag tycker det är fel att ha kor i en park som det är meningen att man ska kunna vandra runt i.  Kor ska vara i en inhängnad!
Är inte så förtjust i kor längre....måste jag säga.

Förstår att de som har kor, älskar sina kor!

Vi får se några lunnefåglar! ,-)

Nu när jag är sjuk, torrhosta, feber o halsont har jag tid att sitta och titta på semesterbilder och andra foton! ,-)

Så jag blir ju fast här i flera timmar framför datorn. Minns och är tacksam för alla underbara platser vi varit till.,-)

Här i Norge, frukost i vår gamla husvagn "sjuan" 

Vi skulle titta på lunnefåglar ,-) 

Nu är inte alltid lunnefåglar så lätt att få se.

Våra hundar var ju med, som alltid, här är en av dom.

Så fin! Så klok, helt underbar. Han fick nästan fylla 14 år.

 Men upp och leta efter lunnefåglar fick dom inte, dels för att de kunde om olyckan var framme dra omkull oss eller dratta ner själv tänkte vi ,-))) Inte för att dom brukade dra omkull oss, men här var det brant!

 Så dom fick stanna i husvagnen, och vi skulle upp efter klockan 20:00 tror jag det var. Lite osäker där, Kan ha varit senare....det tipset fick vi av de som bodde där.

 Det är ju ganska många år sedan.

Första kvällen såg vi inte några lunnefåglar....utom på långt håll, där de flög omkring vid klipporna på väg till sina bon.

När vi gick så smalnade det av, vi satte oss, vilken utsikt! Helt plötsligt tittade jag ner,  det sluttade brant.....nu visste jag inte om det planade ut eller om det stupade, jag som har lite höjdskräck blev rädd, jag vände mig om och tog tag i det långa gräset och kröp upp...där fanns  fårskit överallt men det struntade jag fullständigt i. 

Nu visste vi var de hade sina bon.

Så kvällen efter var vi uppe igen. 

Vi passerade många ställen att gå ner från de höga klipporna det var för riskabelt.  Men sen hittade vi ett ställe...

Vi gick ner , sen fick vi klättra lite neråt, och utåt. Då såg vi var dom höll till.

Vi fick sitta på en sten med fötterna på båda sidorna och luta oss ut..... då kunde vi se dom på rätt nära håll, ,-)))) 

Vi har ju ingen kamera med telefotolins, men det skulle vi haft såklart.

Fotot är större format , jag har tagit fram bara den här delen av lunnefågeln i sitt bo.

Den här var lite närmare.

Jättekul var det.  Men det räcker med en gång....jag gillar inte att klättra så nära kanten när det störtar utför.,-)

Men lunnefåglar är vackra så himla kul var det ,-))

Myser i vagn, OLD PUG ON HOLIDAY

Att ha hund i vagn, väcker lite uppmärksamhet på gott och ont ,-)

Eller lite så

Många vill stanna och fota!

Många stannar oss och frågar varför?

Är han lat??

En busschaufför i England saktade ner bussen, öppnade dörren och hojtade, - det var det snällaste jag har sett någon göra för sin hund! Så vinkade han glatt!

Jag tycker det är självklart varför han sitter i vagnen. ,-)  Vi har som vanligt tre hundar....de andra kan gå hur långt som helst.
Vi vill ju inte lämna en hund hemma! Ofta kan det vara väldigt varmt (fast på bilden regnar det) det var i FLÅM Norge. Vi är ute kanske 4-5 timmar. Vi går långt. Ibland är vi ute hela dagen.
 Vår mops som sitter i vagnen kan gå, det gör han också, han kan gå långt. Han kunde gå omk en timme.
Då tittade han upp på vagnen då och då, gick och gick!
Sen när han inte orkade mer..så ställde han sig mot vagnen och vill in i den. Likadant när han ville gå...reste han sig upp i vagnen, då fick han gå!,-)

Vi ville ju ut och röra på oss så mycket som möjligt, men inte lämna någon hemma. På det här sättet njöt vi allihop!

Vi mötte en polisbil i Norge, mopsen i vagnen med en blöt handduk över sig, plus att vi lät dom komma ner i vatten eller bli duschade , jättevarmt!
Polisbilen stannade och vi fick beröm för att vi tog så bra hand om våra hundar!
Kul!! ,-)
Vissa ställer  sig och skrattar. Spydiga kommentarer har vi också fått, men mest positiva ,-)
Nu är det vanligt med "hundvagnar" men det var det inte lika vanligt när vi började!

Vi har ju åkt runt i Europa och då vill vi ju se lite, tex en mops en varm dag i Amsterdam utan vagn, Det går inte...... Vi kom överallt. Med skydd för solen , våta handdukar, då njöt vår lilla kille.

Ett tag tyckte vi det blev lite jobbigt med alla som stannade oss och frågade.....så vi satte en skylt framtill på vagnen. " OLD PUG ON HOLIDAY" det hjälpte lite,-)

Vi har också haft dynor man köper som man blöter ner så att de kyler.

Likadant på vintern..hade vi en kälke......som mopsen satt i ,-) Helt plötsligt blev den lättare, han hade hoppat ur......sen gick han i snön, helt plötsligt efter ett tag , ett nytt ryck i kälken, där satt mopsen igen! Som sagt han fick bestämma själv ,-))

Hunden ligger på rygg i blålera!

Det var för flera år sedan , min man och jag skulle till Häringe Slott över natten. Ett slott jag kan rekommendera ,-) Där får man ta med sina hundar, även inne i slottet.,-)
Det var ju därför vi valde just Häringe Slott Västerhaninge.

Det såg verkligen inbjudande ut. Väldigt vackert. Så vi kollade hur vårt rum såg ut, sen gick vi ner i parken, hundarna skulle rastas.

Vi släppte hundarna lösa, de sprang runt och skötte sig bra som de brukar.

En stor granhäck fanns och helt plötsligt var ena hunden bakom den! Vi ropade, men ingen hund kom, då snabbade vi oss dit, den synen som mötte oss var......ja skulle vi inte sova över på Häringe Slott så skulle det kunnat varit charmigt ,-))) för i ett stort dike bakom granhäcken fanns blålera!
Där låg vår hund på rygg och rullade runt! Han njöt,-)

Han kom klafsande......nu var problemet hur skulle vi få honom ren!?   Hade vi varit hemma hade det ju inte varit några problem alls. Vi fick honom in i vårt rum på andra våningen..som han var.... nersmetad, tack och lov var det en stentrappa! Vi hade inga andra alternativ!
In i duschen. Vi skrubbade och skrubbade......jag torkade i porten..och hela trappan upp, så att inte ett enda spår syntes. Sen fick vi rengöra hela duschen!  Hunden var nu nöjd, ren och belåten låg han och tittade på när vi spolade och torkade, blålera överallt.

Sen kunde vi njuta....och fint var det.

Väl värt ett besök med övernattning.

Stora jättefina statyer fanns i parken!

Otroligt vackert ,-)

Poolen var ju inbjudande för en vattenhund. Men där hade vi stenkoll! ,-)) Nu fick det räcka med lerbadet.

Idag skulle vi haft hummer...........................Champagne!

Tänker på min mamma som fyller år idag, här sitter vi och där sitter hon.

Vi får fira henne en annan dag!
Mamma har ju allt hon vill ha, så när jag frågade henne vad hon önskar när hon fyller år, så sa hon att hon inte ville ha något.

Då får det bli hummer och Champagne, prinsesstårta och kaffe sa jag på skoj.

Men sen tänkte jag...varför inte!,-)

Så jag frågade mamma, vill du ha...........
JA sa mamma varför inte....det skulle vara kul att äta något fint.

Nu vet ju inte jag om hummer är gott, har knappast ätit det själv ,-))

Så nu idag skulle vi ha firat med mamma hummer, kungskrabba, rostat bröd med något på plus lite annat och Champagne. Prinsesstårta med gul marsipan för mamma älskar marsipan och gult ,-) Kaffe och lite likör.
 Men hoppfullt finns det ju andra dagar.....och det får gå lika bra.

Har du inte sträckt dig då?

Har haft ont i halsen några dagar och inte tänkt så mycket på det. Men så i natt brände det till i ryggen vid lungorna.

Har snuva, lite feber , yrsel och börjat hosta lite....men det räckte för att jag skulle tänka corona!!

Min man som var genomförkyld när jag fick ont i halsen är nu pigg igen.

 Jag känner mig lite konstig!

  Gör ont vid lungorna, men bara då och då.

Nu är ju jag lite hypokondrisk.

Men även en sån kan ju få corona tänker ju jag.

Jag har ju inte oroat mig speciellt alls för corona.

Men nu blev jag lite orolig.

Har du inte sträckt dig då? undrade min man..  När det brände till uppe i ryggen vid lungorna.

Jo det har jag ju.....unghunden tycker ju att löv, papper sånt som flyger i luften nu när det blåser så mycket, att det är jättekul att jaga. Då rycker det ju i kopplet, hit och dit.

Så visst har jag sträckt mig. Men sträcker mig händer ju ofta.

Nu sätter jag hoppet till en sträckning!

Och yrseln till att jag blev orolig.

Och tänker på annat och hoppas att det är en förkylning.

Den jag trodde att jag fått från början.

Sen tänker jag på all sjukvårdspersonal som får utsätta sig för så mycket risker!

Det är inte klokt!

Skrämmande!

Jag vill ha hjältar inom sjukvården med "skyddskläder"!

Jag blir berörd att läsa om alla som ställer upp, allt från restauranger som bjuder på mat och annat.

Inte att förglömma de "tysta" hjältarna som satt sig i karantän, och gör då möjligt för andra att klara livet, nu när det finns så många sjuka.

En spark i baken till den affär som tog "jag tror" 30 kr för toarullen!

De sålde rullarna styckevis!

Att sko sig i svåra tider tycker jag är avskyvärt!

MARIA är MÖRDAD skrek hennes mamma! Måste tillägga att det är en sann historia ur mitt liv.

Det här hände när jag och Maria var 14 år! Vi var kompisar men vid 14 år hade jag tre andra tjejkompisar jag var med.  Maria hade sina vänner. Vi gick inte i samma klass.

Jag minns chocken!
Vi hade varit kompisar sen vi var omk 6 år.. Men inte bästisar.
När vi var 14 år var vi väldigt sällan ihop. Men en dag bestämde vi oss för att gå på bio!
Bion låg vid slottet  i Uppsala.

Men just den dagen var bion stängd. Så vi började gå hemåt, då helt plötsligt slöt sig en äldre man till oss. Han gick på Marias sida. Han tjatade att vi skulle följa med hem till honom...jag tyckte han var en gammal gubbe och intresserade mig inte alls för honom. Han var omk 35- 40 år gammal. Jag var intresserad av killar i min ålder ,-) Jag tittade till , såg att han var utlänning, kort och hade ovanligt stora framtänder. Sen ägnade jag inte honom något intresse.
Jag tyckte inte att min kompis Maria visade något intresse heller....eftersom jag inte hade träffat Maria på väldigt länge önskade jag bara att han skulle gå, så vi fick prata....helt plötsligt sa Maria till mig att hon skulle följa med honom, jag trodde jag hörde fel!? En gammal gubbe. Men jag skulle komma till Maria kl 18:00 bestämde vi.

Klockan 18 var jag där...hon var inte hemma! Hennes mamma sa..är inte hon med dig? Vet du något?  Ville inte skvallra så jag sa nej!

Efter hennes mamma stängt dörren. Stod jag i trappen och tänkte att jag måste ju berätta....om det nu hänt något. Det var ju konstigt att hon inte var hemma.
Jag tog mod till mig och ringde på....Jag berättade att Maria följt med en äldre utlänning...då slängde Marias mamma sig på golvet och SKREK Maria har blivit mördad!!! Hennes pappa kom rusande. Han såg så chockad ut. Jag bara tittade och visste inte vad jag skulle göra.
Hennes mamma kom upp på fötter.....och skrek åt mig!? Det är ditt FEL är hon MÖRDAD är det ditt FEL!
Vi har varnat henne för dig!

Jag blev SÅ chockad! Jag var väldigt hårt hållen, och måste vara inne senast klockan 21:00 inte en minut efter. Och min pappa var ute och spionerade på mig! Även om han visste att jag bara satt  ute och pratade med mina tjejkompisar.

Jag sprang hem till mina föräldrar och jag storgrät så jag knappt kunde prata ..då SLOG min PAPPA till mig HÅRT, så jag for ner på golvet!

Det chockade mig!

Marias föräldrar ringde polisen.

En polis kom och förhörde mig, hur såg han ut??   Det visste jag knappt...Kort, ovanligt stora framtänder, omk 35-40 år och utländsk!
Han såg väldigt tvivlande ut att jag inte kom ihåg mer. Men du måste väl ha sett mer än så. Nej det hade jag inte, han gick på Marias sida .
Var du avundsjuk att hon följde med och inte du? frågade han....
NEJ han var ju gammal sa jag. Jag hade inte en tanke på att följa med! Jag följde aldrig med okända.

Min pappa och jag tog bilen och åkte runt i Uppsala.
Min mamma klagade på ...att är Maria mördad så måste vi flytta, då kommer alla att tycka att det är ditt fel.

Omkring kl 1 mitt i natten kom hon hem! Hon hade tittat på film tillsammans med den mannen sa hon till sina föräldrar och polisen.

Vi sågs inte på flera år fast vi bodde i samma bostadshus, efter det som hänt!

En dag många år senare åkte vi på samma buss...då gav hon mig en förklaring....hon berättade att när hon pryat i en barnfamilj när hon var 14 år genom skolan..Då hade hon träffat på utländska män i den åldern 35-40 år i en park när hon var ute och gick med barnvagnen.
Hon hade stämt träff med dom på kvällen och haft sex. Vilket förvånade mig väldigt mycket, det hade jag aldrig kunnat gissa! Hon hade använt mig som täckmantel. För hon visste att jag var hårt hållen och att jag inte skulle vara ute efter klockan 21:00. Så hon sa att hon skulle till mig och visste att jag var inne, då var det ingen risk att hennes föräldrar skulle se mig ute  då åkte hon och hade sex med de här äldre männen! Jag är glad att jag fick en förklaring! Men jag var så förvånad.. Då trodde ju hennes föräldrar att jag var ute  sent. Att jag påverkade henne.


Det är ju så många år sedan. jag tänker verkligen inte på det ofta alls. Men är förvånad att hon berättade sanningen för mig...förvånad för jag hade aldrig i livet  kunnat gissa det. Förvånad över att hon ens ville berätta det. Men hon trodde kanske att jag visste mer.....och ville förklara.

Maria heter något annat.  Och att pappa slog till mig var för att om någon hade fått en chock så skulle man slå till någon i ansiktet  fick jag höra senare..

Bröllopsdag, så möttes vi ,-)

igen får man väl säga, åren rinner iväg och ett år läggs till ett annat .-)

Min man med familj skulle till Sverige på semester, de skulle ha åkt året innan, men fick vänta ett år.

Mina föräldrar och jag skulle till England på semester.....pappa skulle boka hemresan, men det var fullt de datum han hade valt, tredje gången fick han ett OK.  vi fick våra biljetter.

En solig semester hade vi...det kom en skur sista natten.

När vi kom till båten som skulle tillbaka till Sverige fanns det bara en bil som stod och väntade, vi ställde oss bakom.....jag såg några killar i baksätet, inte kunde jag då ana att en av dem skulle bli min man! ,-)

                               Nu har vi varit gifta i många år och har barn och barnbarn ,-)

Vi firar också det den dagen och månad vi först träffades. Det datumet  har en speciell plats!

Se till att få huvudvärkstabletter och lite annat

Jag vill ju vara solidarisk! BUNKRA TÄNKER JAG ALDRIG GÖRA.
Nu har huvudvärkstabletter varit slut överallt så länge! De går inte att få tag på några.

Hyllorna i affärerna gapar fortfarande tomma, eller sista gången vi var i affären var det så!
Nu tänker jag vara uppmärksam., hör jag om något konstigt som sker någonstans i världen så kanske jag köper på mig lite.
Vi mår ju inte bra nu, varken min man eller jag, min man har en dunderförkylning, jag har lite ont i kroppen och halsont. Huvudvärk har vi,

Vill inte vara en som hamstrar...men lite kommer vi att köpa på oss!

Kommer ni att göra något annorlunda om eller snare när det kommer en ny pandemi?

Vi kommer att handla på oss lite alla fall om och när det händer igen.. Nu har vi inte köpt något extra. 

Barnskratt är nog det ljuvligaste som finns!

När vi tömde sommarstället var vi en stor del av familjen som hjälptes åt ,-)

Vi fikade och pratade....då säger ett av barnbarnen en 8 årig kille, nu ska vi vara tysta!
Och den som säger något, får gå ut på tomten och SKRIKA " Jag älskar makaroner"

Men så var det ju en som inte kunde vara tyst ,-) Killens morbror......så han gick glatt ut på tomten och skrek " Jag ÄLSKAR makaroner"

 Men skrattet som följde när någon gick ut och skrek......det var ett bubblande härligt skratt!
Som gjorde att en hel del energi kom tillbaka ,-)))

Jag tog det som en "hälsning" från Annika

Sorg är ju privat. Men jag skriver några rader om min bästa Vän. Det är nog en av de få i hela mitt liv som tyckte om mig för den jag är! Jag älskade henne som vän!
Ett tecken fick jag dagen efter hennes begravning. En björk med tolv skator, som satt som dekorerade i trädet. Från toppen och ner till en tredjedel av björken. Så tysta, så still, precis på samma sätt stjärtfjädrarna utåt så de satt i profil.  På var sin gren och tittade på oss. De satt som ett mönster  Har aldrig någonsin sett så många skator, vi matar ju kråkor , kajer och då är det 2 eller 3 skator som kommer. Vi matar fåglarna varje dag har gjort i flera år under senhöst och vinter. Men det var bara den morgonen de 12 skatorna satt i trädet,  inga andra fåglar i den björken.
Men den morgon satt dessa 12 skatorna i trädet, som om någon placerat de där. Det var en underbar syn, så vackert. Min man och jag bara tittade.

 Skata. Jag hade aldrig tänkt på den fågeln förut, inte riktigt. Så jag slog upp skata när jag kom hem på nätet om den fågeln hade en speciell betydelse.

Skata: En påminnelse till oss om den magiska ockulta världen som existerar sida vid sida av vår ordinära värld.
Skatan visar dig att det finns så mycket glädje i livet.

Jag tror och hoppas att den andra sidan är magisk. Det skulle kännas bra om hon är på en magisk plats.  Även om jag skulle velat ha henne kvar här.

 Min vän var otroligt snäll, omtänksam. Hon sa ofta att jag var henne närmaste efter hennes man och två söner.

Hon överraskade mig ofta, jag över överraskade henne ofta jag med.

När vi pratat i telefon en timme...och skulle avsluta...sa hon alltid ….jo bara en sak till så fortsatte det länge, bara en sak till ,-)

När vi såg varann ute eller i en affär eller när vi planerat ett möte, flög vi om halsen på varann och ibland fick jag ont i nacken ,-)

Att ha fått en vän som hon är inte alla förunnat, vänner har jag haft men aldrig en själsfrände.

Tryggheten att ha en vän som hon skrämmer mig att det nu inte längre är så.

Min snusförnuftiga mamma

Jag har ju inte talat om att vi sålt sommarstugan, visserligen var den min nu. Men min mamma har älskat stället när hon och pappa hade det.

Men igår när vi var där hos henne …..jag gillar inte att ljuga eller undanhålla saker.... jag började försiktigt att vi kanske måste sälja sommarstugan...(som ju redan är såld)

Mamma tyckte det var en bra ide!
Var sak har sin tid sa mamma!

Då berättade jag att vi precis hade sålt den och att jag var rädd att göra henne ledsen.
Men mamma tyckte det var bra! Som sagt var sak har sin tid. Hon förstod att vi inte orkade med stället.
Hon frågade vilken mäklare det var...dom är bra sa mamma. ,-)
Jag berättade vad vi fått för den. Bra tyckte mamma och var nöjd ,-)

Mamma var glad att de nya ägarna tänkte ta hand om stället, måla om och låta sommarstället blomstra upp igen.

Det känns skönt att mamma tog det så ,-)

SKÅL ,-)

Stället jag gör mina bilder hittar jag inte? Synd, men hittade äldre bilder jag gjorde för några år sedan ,-)



SÅLD ,-)))

Fort gick det, på bara någon vecka! Nu har vi inget sommarställe.

Så det är tydligen NU man ska sälja!

För många vill ha stugan tidig vår så de hinner fixa den till sommaren.

Igår kväll skålade min man och jag! ,-)

Hundarna har ju kunnat springa fritt....vi har haft många fina stunder där...bilderna vi fick från mäklaren var ju fina, sen har vi ju fotat genom åren själva. Så  det är en sorg ändå. Nu är vi dödströtta av all spänning med försäljningen. Att det skulle gå vägen...och det gjorde det! ,-).
Märker nu en enorm lättnad, för trots allt det fina, blev sommarstugan en riktig energitjuv!
Det var bara jobb jobb. När vi kom hem efter semestrarna så var gräset så högt att vår stora hund inte syntes, man såg var han var för att gräset rörde sig där han gick....
Vi skulle köpa solstolar...men nej sa min man, vi hinner ju inte sitta i dom!
Jag skulle måla , gjuta...men det blev inte tid till något avkopplande.

Sommarstugan låg åt ett håll ganska långt bort...mamma bor en timme bort åt ett annat håll....

Det blev för mycket till slut......
Nu känner vi hur mycket mer energi vår fina sommarstuga verkligen tog, så den är värd att få leva upp igen med en annan familj som ser fram emot allt det vi inte orkade med!

Sen har vi vår husvagn.......och bil med husvagn vill resa åt ett annat håll ,-)) Ner till Europa ,-)

Men först måste min man opereras! ,-)

En liten lapp med ett telefon nummer

Mamma och Pappa har ju haft sommarstället i så många år, det är nog därför jag känt skuld när vi inte hunnit med det. Och nu säljer det.

Att sortera bort någons liv, tycker jag är jobbigt.
Känslomässigt.

Jag tog några verktyg som pappa jobbat med för att spara.
Tog kort på arbetsbänk och hans vy från uthuset där han nästan alltid höll till.

Det blir ju lite mer man sparar än jag tänkt mig, ena dottern höll upp en skål...den slänger jag! NEJ inte den ropar jag...….den vann mamma en gång en midsommarafton när jag var omk 13 år ,-)
Kommer ihåg hur stolt min mamma var....det var ett luftgevär mot en tavla. Pappa tyckte inte att det var något stort....det var ju bara en till och du som tävlade sa han.
Men mamma var glad men blev sur på pappa . Den skålen är ju ett fint minne att spara.

Jag tog det jag ville.....tycker jag var duktig ändå, mycket slängdes.

Var jag ska göra med det jag tog vet jag inte, vi har ju inte plats...men att sortera bort någons liv är svårt...min mamma lever ju.

Det är ju minnen man slänger, arbetsbyxorna pappa alltid hade....men hans vit sommarmössa fick följa med hem.

Några kassar med minnen finns nu här.

Hur tycker ni att det känns att slänga bort någons liv. ….?

Jag vet att minnen finns i hjärtat och inte i allt annat..men jag har känslomässigt svårt.
Om jag inte kan ta hela plagget tar jag tex en knapp.....
En papperslapp med ett telefon nummer......pappas handstil.
En liten shoppinglista med mammas handstil
Sen förstås lite större saker, bla en ganska ful kamel i trä ,-) var jag nu ska ha den....den har jag sett sen jag var väldigt liten. Den är rätt stor ,-) Och jag gillar den inte....,-) Men den får väl plats någonstans.

Så är det när man är känslosam.....

Så trött, somnade vid matbordet.

gratis bild från nätet
Vilken dag på landet

Soligt tack och lov ,-)


Men vilket jobb...att tömma sommarstugan, känslomässigt också.

Så många år som mina föräldrar har haft stället, att nu städa ut dom!

Mycket slängdes,,,annars hade vi fått köpa ett slott och ha museum!

Vissa saker sparas förstås.

Var så trött fast vi fått hjälp av hela familjen, nu ser det så fint ut, tacksam!
Somnade vid matbordet, helt slut!

Fick vackert handla själva ,-)

Det finns ingen som kör ut leveranser eller plockar ihop mat. De hinner inte med några fler.
Det är tydligen så många som beställt sådan hjälp.
Så min man och jag skrev en lång lista och köpte mat för 4 veckor! det känns skönt, vi behöver bara fylla på med lite mjölk ,-) en gång eller så. Så många tomma hyllor!? OJ mycket som var slut!

Småsnöade i morse......sen sol. hoppas på bra väder i morron för då hjälper familjen till och vi ska slänga en massa i sommarstugan, utom möblerna för möblerna ville de nya ägarna behålla!

En härlig Helg önskar jag alla som tittar in ,-)

Vi ska också börja.....

Matkasse gratisbild från nätet!

Vi flänger ju runt min man och jag i affärer, vi bor i en riskzon för coronaviruset.

Vi handlar ju till min mamma,  har tre hundar.....

vad gör vi med hundarna om vi blir smittade...??

Vi hade tänkt att då flyttar vi ut till sommarstugan och hundarna kan springa runt på tomten...

Men nu när vi har en köpare, vilket är kanon! Försvinner ju den möjligheten ,-)

Så nu ska vi ...vilket några av mina bloggvänner redan gjort..skicka efter mat! ,-)

Varför utsätta sig för smitta i onödan..när det krånglar till mycket om vi skulle bli sjuka.

Hundarna ska rastas flera gånger per dag. Mamma klara sig...utan oss i några veckor med sin hemtjänst. Men onödigt... vi beställer hem maten ,-)

Sommarstugan

Nu säljer vi sommarstugan!

Härliga plommon ,-)

Känns lite konstigt måste jag säga...….men det känns befriande samtidigt.
Vi har inte tid......
Eller vi gör hellre andra saker..vi älskar att åka iväg med husvagnen.

Så det blir bara ett dåligt samvete, det tar energi!

Då kan de som köper njuta av denna härliga plats som det verkligen är.

Det har varit på G länge men nu så ……… ,-))

Giethoorn en stad utan väger i Nederländerna

Vi fick tips om Giethoorn precis innan vi åkte på vår semester förra året. Vilken tur! ,-)

Giethoorn ligger 12 mil nordväst om Amsterdam och har 2600 invånare ( läser jag på nätet) De tar sig fram i båtar på nätet av små kanaler eller cyklar via gamla träbroar bland 1700-tals husen.

Så charmigt det var att gå längs med kanalerna ,-) Tur med vädret hade vi!

Över broar ,-) Hundarna var så nyfikna.

Så kommer ni till Nederländerna så försök komma dit! ,-)

Här kommer några foton jag tog.

Freedom!

Jag har blivit för stillasittande, jag har alltid varit i rörelse, men nu när mannen inte kan gå som vanligt, hamnar jag lätt framför datorn.
Hörde idag på radion en låt jag verkligen gillade från förr ,-))
Så nu..hoppas jag att den kickar igång mig. ,-)

En låt för mer energi ,-)))