Jätteglad blev jag när jag i en affär stötte ihop med en kollega jag inte sett på omk 23 år ,-)
Sånt är så kul. Vi började prata direkt och det kändes som igår!
Hon hade det jättefint, Bytt jobb helt. Utbildat sig till lärare och stortrivdes.
Jobbade nu med lågstadiet..
Sen hade jag lite svårt att fokusera på shoppinglistan.. ,-)) Så kul att se någon som är så nöjd och lycklig. Och att helt oväntat ses igen.
Jag hade själv tänkt att byta jobb, men då måste jag tagit ett lån. Jag hade då 15 år kvar till pensionen.
Jag ville bli fotvårdsspecialist..
Men alla runt mig tyckte det var helt onödigt, ta lån för så kort tid! Nej då skulle jag ha tänkt på det långt tidigare. fick jag höra, det hade jag också, men då vågade jag inte riktigt.
Nu när jag tänker tillbaka så skulle jag ha kört på och gjort som jag ville, bytt jobb. Så jag tycker att om någon vill byta jobb, spelar ingen roll hur många år det blir, byt jobb! ,-)
Det är sällan jag möter någon från förr......kan bero på att jag inte bor kvar i samma stad. Men jag ser aldrig någon kollega heller, men jag är ju mest ute med hundarna ,-)) Och i en skogsbacke är kanske inte där jag skulle träffa på någon ,-))
För många år sen fick jag en stark känsla, att om jag är uppmärksam så kommer jag att se Kerstin en gammal klasskompis till mig, mötet skulle vara i en affär, det kände jag på mig. Så när vi var i olika affärer i den stad jag växte upp, såg jag mig omkring noga. Ingen Kerstin, men känslan var stark så jag fortsatt att titta runt i många år.
Så en dag många år senare skulle jag köpa ett par sommarbyxor, det skulle bara ta några minuter....visste vilket par jag ville ha.
Tittade lite på olika kläder, vänder mig om för att gå ut, ser någon som håller upp ett plagg framför sig och tittar i en spegel. Så tittar jag upp i ansiktet , personen står några meter bort, precis i samma ögonblick möter hon min blick, Och vi båda säger den andres namn samtidigt. Så jättekul.
Jag älskar sånt, sen bär jag med mig den glädjen länge. Sen var det så roligt att hon hade sin syster med sig....som då hade varit bara 2 år när jag såg henne. Kerstin ropade på sin syster att hon måste komma och träffa mig . Vilket gjorde mig jätteglad ,-)
Genom alla år har jag träffat på helt oväntat bara tre klasskamrater..
Jag tänker på dom lite då och då och hoppas att de alla mår bra och har det jättefint., för jag hade turen att ha otroligt fina klasskamrater.
Nu blir jag faktiskt tårögd när jag tänker tillbaka, så fina var dom allihop!
Där hade jag tur!
För jag vet att långt ifrån alla har haft sån tur,
Har ni andra haft många oväntade möten från förr.?